Coronaviruset Covid-19 är utan tvekan extremt smittsamt. Men det förefaller som om det finns något annat också som sprids lika mycket och det är de olika ländernas närsynthet. I stort sett alla har begått precis samma misstag, när de trott att det som pågick på andra platser absolut inte kunde hända här. När åtgärder slutligen vidtagits har det skett både improviserat och på tok för sent.

Jag har läst en hel del om coronaviruset de senaste veckorna, parallellt med att vi på Sydkusten informerat tiotusentals nordbor om situationen i Spanien. Det finns mycket som vi ännu ej vet med säkerhet om Covid-19, men en mycket dokumenterad studie gör gällande att när smittan verkligen startar i ett område så ökar antalet smittfall med 40 procent om dagen, så länge man inte vidtar karantän. Om vi då konstaterar att de flesta länder, inkluderat Spanien, reagerat minst en vecka för sent, inser man vidden av de felaktiga besluten.

För er som nu går i taket och kräver en källhänvisning för detta påstående eller ”falska information” har ni studien [här] (Obs! Den är omfattande!)

Jag har i snart två veckors tid betonat situationens allvar, inte minst för skeptiska svenskar. Syftet med detta blogginlägg är dock inte att basunera ut ett ”Vad var det jag sa!”, utan att vara efterklok. Det låter kanske konstigt, men det finns faktiskt något som är värre än att vara efterklok och det är att inte ta lärdom alls sina misstag. Priset som vi kommer att betala för alla felaktiga beslut är alldeles för dyrt för att vi inte åtminstone ska omvandla det till läropengar.

En efterkloks viktigaste redskap är en backspegel. Så när jag nu tar fram min så ser jag i första hand miljontals människor som isoleras i ett område i Kina som få av oss ens hade hört talas om tidigare. Bilder når oss på hårdföra kinesiska ordningspoliser som går lös på personer som ej respekterar utegångsförbudet och inte minst dussintals grävskopor som bygger upp ett megasjukhus på två veckor. ”Ja jösses”, sa vi då och skakade på huvudet.

Veckorna gick, utan att vi i Europa reagerade överhuvudtaget. Sydkorea liksom Iran var också exotiska länder långt bort. Så kom epidemin till Italien. Men inte ens då reagerade vi.

I Spanien följde vi fascinerat hur hela Lombardiet med omnejd skars av. Under tiden reste tusentals italienare hit på semester och lika många spanska erasmusstudenter flög hem till Spanien och i famnen på sina föräldrar. När ett 20-tal spanjorer evakuerades från Wuhan fick de tillbringa två veckor i karantän, men av någon outgrundlig anledning togs inte så mycket som tempen av de tusentals som kom från Italien.

Närmast samtliga registrerade fall av coronavirus i Spanien till en början härstammade från Italien, även om det första dödsfallet i Covid-19 gick helt under radarn och upptäcktes först två veckor senare och hade av allt att döma sitt ursprung i ett besök i Nepal. I Spanien ägnade vi mer än en vecka åt att räkna de första fallen och följa det spännande detektivarbetet med att spåra vilka vederbörande haft kontakt med.

Så sent som söndag 8 mars, när vi sedan länge uppmanades att tvätta händerna ordentligt och inte peta oss i ansiktet, tågade mer än 100 000 människor i Madrid och många till runt om i Spanien med anledning av internationella kvinnodagen. Och Vox hade stor partikongress med sin generalsekreterare Javier Ortega Smith ivrigt hostande i handen.

Så gick det som det gick...

Tre dagar senare, med flera smitthärdar redan i Madrid, åkte 3 000 Atlético-supportrar till Liverpool och hejade fram Simeones mannar till en bravad på övertid.

Så gick det som det gick...

När pandemin började ge sig tillkänna i Madrid och alla skolor stängdes, fick många mor- och farföräldar agera barnvakt. Andra hela familjer tyckte att det var ett gyllene tillfälle att dra ut till semesterhuset vid kusten istället.

Så gick det som det gick...

Efter att i dagar som i efterhand känns som veckor, ha släpat fötterna efter sig och ideligen hänvisat till ”experterna” tvingades regeringschefen Pedro Sánchez till slut inse allvaret och utlysa larmsituation. Men först efter att ha skjutit upp beslutet ytterligare en dag och ett maratonmöte på sju timmar, för att lyckas förankra beslutet i ministerrådet.

40 procents spridning för varje dag som karantän ej vidtas…

Först för elva dagar sedan insåg Spanien allvaret. Storbritannien gjorde det ej förrän i förrgår och nu förefaller det som att verkligheten i skrivande stund även sjunkit in i Sverige.

Frågan är vilket som smittar mest som sagt, Covid-19 eller närsynthet…