Just nu är det gott att leva i Spanien. Medan smittfrekvensen i Sverige ännu är hög, har den här gått ned kraftigt. Den fruktade fjärde vågen blev en krusning. Optimismen började spira redan för flera veckor sedan och än har den inte mötts av några större bakslag.

Min syster skickar bilder på snö, medan vi så smått påbörjar aktiviteter som hör sommaren till, som havs- och poolbad och grillning i trädgården. Det senaste är väl i ärlighetens namn inte nödvändigtvis en sommaraktivitet. Men det är skillnad på att grilla på vintern och sommaren, även i Spanien. Trots grillväder året runt.

För några veckor sedan beklagade jag mig raljerande över den spanska sommaren. Men nu känner jag mig bara som en kalv som snart ska få släppas ut på grönbete. Det spritter. Jag struntar högaktningsfullt i att det snart blir för varmt. Jag är en nostalgisk person och jag tror det är kroppen som minns vad som hände i maj förra året. Den oerhörda känslan av att få gå på promenad, efter att ha suttit helt instängda i 1,5 månad.

När perimeterkarantänen mellan provinserna i Andalusien upphörde för en vecka sedan, kände jag att jag borde åka någonstans. Bara för att jag kunde. Men det gjorde jag inte. Det föll sig inte naturligt och kändes trots allt onödigt att köra upp en bensintank bara för att. Men jag gillar tanken på att jag kan åka till Tarifa när andan faller på och det blir bara lite, lite varmare.

Jag slappnar av inombords vid tanken på att slippa hålla koll på klockan för hundpromenader eller eventuella träffar med kompisarna. Det är en sak mindre att hålla reda på helt enkelt, även om jag sällan är ute efter klockan 23.

Varje dag hör jag om vänner och släktingar som vaccinerats och de är så glada och stolta. Lättade. Bilderna av ett plåster på armen blir allt fler på de sociala nätverken och folk svarar med emojis på poppande champagne och konfetti.

Jag som hade ställt in mig på att jag nog skulle få vänta till hösten på mitt vaccin, har stilla börjat hoppas att det kanske blir dags redan i juni. Jag gör inte upp några konkreta planer. Tiden får utvisa. Men statistiken bådar gott.

Idag vill jag inte skriva något bekymmersamt eller allvarligt, jag vill bara njuta av vetskapen om att vi går mot bättre tider. För det unnar jag mig, att tro till fullo på de orden. Jag slänger penseln i soporna och tänker inte måla någon mer fan på väggen.

PS. Obs för att feststämningen i huvudsak sjuder inom mig. Det blir varken något stort party eller några större förändringar i mitt leverne än. Det handlar om en känsla och den håller jag fast vid.

>>> Carin Osvaldssons blogg är exklusiv för prenumeranter på SK Premium. Vi har valt att offentliggöra hela hennes första säsong i efterhand. Boka en prenumeration på SK Premium om du vill erhålla vårt dagliga nyhetsbrev, med bland annat en ny färsk blogg av Carin Osvaldsson varje vecka. Läs mer: https://www.sydkusten.es