Jag hjälpte min gamle gode vän för några månader sedan. Han hade köpt en bil som av olika skäl inte kunde inregistreras i Spanien, så han beslöt att sälja delar från bilen, hellre än krångla med papper.
Han sökte upp den finlandssvenska verkstaden och dom lovade att sälja bort delar såsom däcken (som var nya) kylaren och kanske också motorn. Bilen var en Peugoet 204, men lite äldre modell.
Sex månader gick, inget hände. Så gick ett helt år men verkstaden påstod nu att det gick inte att sälja något från bilen. "Ok", sa min vän. "Ge mej då nycklarna så hämtar jag tillbaka bilen". Han fick ett burdust svar men inga nycklar.

Så jag följde med upp till verkstaden i Los Boliches. Samma burdusa uppträdande men med tillägget att vi inte skulle komma hit till Spanien och ställa till en massa "tjafs". Jag svarade honom att jag bott här 20 år och jag tyckte, 1. att han inte skulle komma hit och gömma sej under ett namn som tillhör dom gamla svenska/norska och danska folken och definitivt inte hade ett dugg att göra med Finland och 2. att han bara skulle ge oss nycklarna och sluta bete sej som en drummel. Efter diverse ordväxling talade jag om att vi ämnade göra polisanmälan mot företaget.

Någon dag senare berättade en vän att han tyckte sej känna igen min gamle väns bil som stod parkerad på en sidogatan till Fuengirola ferian. Vi for dit. Mycket riktigt, där stod bilen som varit borta länge.
Vi återvände nu till verkstaden och bara bad om nycklarna för vi hade själva hittat bilen. Ägaren slängde åt oss en hel trave nycklar som han hade i en kartong, med orden: "Jag vet i fan vilken nyckel det är". Vi lånade en del nycklar men ingen passade och verkstaden var högst motvillig att ge oss en hand.

Jag tröttnade på det hela och vi bestämde att göra en polisanmälan, även om bilvärdet inte var stort, kanske en 3-4.000 svenska kronor, men iallafall. Vi informerade Policia National om var bilen nu stod.
Nästa dag ringde polisen mej och bad om en mer detaljerad beskrivning VAR bilen hade stått, så jag åkte dit, BILEN VAR BORTA.

När vi såg den dagen före, syntes det tydligt att den stått där ett antal veckor, då den var igenmurad med damm och skräp från gatan.
Polisanmälan behandlades men man kom fram till att bevisen mot det finlandssvenska företaget i Los Boliches var för svaga, och man rekommenderade att om vi ville göra något gå till civilprocess. Vi fann det inte lönt med tanke på kostnader för detta i relation till bilens värde.
Jag skrivet detta bara för att hjälpa till att varna för denna verkstad och deras oärlighet. Hoppas det kan hjälpa någon från att anlita dem.

Eric Håkansson,
Fuengirola.


Svar;
När det skjuts skarpt skall man besvara, brukade min farfar säga.
Därför besvarar jag Era insändare.

Till Stig Sandmark med insändare april 2004;
Det finns gränser för vad man kan göra, både praktiskt och juridiskt. Stig bad mig göra en sak som överskred en av dessa gränser. Jag ber om ursäkt om Du uppfattade mitt svar som bryskt och Du är alltid
välkommen tillbaka.

Till Erik Håkansson med insändare i detta nummer;
Din gode vän lämnade en engelsk-registrerad Peugeot 205 (mer än 20 år gammal bil som inte importerats till Spanien av generalimportören, därmed värdelös i Spanien) som delbetalning för reparationsarbete på en annan privat bil. Jag förklarade att bilen saknade värde och att sälja reservdelar kunde bli svårt. Men jag lät mig övertalas. Det var dumt, jag beklagar verkligen att jag gick med på det.

Att den engelsk-registrerade bilen blev borttransporterad under sommaren då vi var på semester kan jag inte göra så mycket åt. Den var parkerad på en ödetomt. Polisen har undersökt saken utan att komma till ett ansvarsresultat.

Jag ångrar att jag gått med på att ta den engelsk-registrerade bilen som
delbetalning för reparationsarbeten. Jag har inte fått betalt för de reparationsarbeten som vi utförde på privatbilen och Din vän har förlorat en värdelös bil.
Samtidigt vill jag tacka tidningen Sydkusten för en utmärkt tidning.

Don på Viking Auto,
Los Boliches