För många blev det förvirrande. Man kan väl bara ha ett riktigt hem?
Mitt svar är klockrent nej. Man kan ha flera hem där man känner sig rotad och hemma. Numera har Marbella tagit över Bryssels plats. Det tog ett tag att känna sig hemma här, det kan jag erkänna, för man måste liksom rota in sig, prova sig fram, lära känna folk och platser och bestämma sig för om det är ett hem eller inte. För kanske man bara ser det som en passage i livet och inget hemma. Det var det jag ville ta reda på.

Men Marbella har blivit mitt hem, likväl som mitt paradis på Västkusten i Sverige är mitt hem. Jag åker fram och tillbaka, vilket är själva grejen. När det har gått två månader blir jag rastlös och om jag ska vara ärlig så kan det vara det här med att byta olika världar som lockar mig. För det finns många olikheter mellan platserna och det är det som är charmen.

Smått och stort. Viktigt och oviktigt. Men ändå olika. Och jag älskar olika.
I Spanien äter man lunch tidigast klockan två och gärna länge. I Sverige hetsäter man under en halvtimma redan klockan tolv, och då har spanjorerna knappt fått i sig frukosten ännu.

I Spanien kommer man sent till kalas, som för övrigt startar flera timmar senare än en svensk fest. I Sverige står gärna gästerna otåligt utanför ytterdörren fem minuter innan utsatt tid, och då är klockan knappt sex på kvällen.

I Spanien får man dubbelkolla om restaurangen eller affären tar kort om man har dåligt med kontanter i plånboken. I Sverige är det tvärtom, där funkar det snart inte längre att gå ut med några enkla sedlar i fickan. Landets ambition är visst att bli ett kontantlöst samhälle, det skulle förmodligen få spanjorerna att darra av … ja, tänk själva.

I Spanien är reglerna inom myndigheter och annat statsväsende minst sagt omöjliga att förstå och det känns som det gäller att känna rätt person för att komma någon vart i olika ärenden. I kontakt med samma myndigheter i Sverige är det som att träda in i en lagbok, det finns regler för allt och regler är till för att följas.

I Spanien tar nästan allting lång tid. Det spelar ingen roll vad det handlar om, inget ska gå fort. Man till och med promenerar på gatorna långsammare, dricker kaffet mer omsorgsfullt, kör bilen saktare (om än olagligare…). Om man väntar på något från posten så ska man vara glad att det överhuvudtaget kommer fram. I Sverige går allt fort och är effektivt så in i bomben. Man till och med dricker sitt kaffe i pappmugg med lock på samtidigt som man rusar till nästa möte. Allt för att utnyttja tiden.

I Spanien ser man familjer ute på kvällarna – och även sena kvällar – promenera med sina barn, gå till parker för att leka, besöka restauranger och umgås. I Sverige är det kallt och mörkt, där försvinner familjerna in i sina bostäder direkt efter jobb, skolor, dagis och aktiviteter för att se på film, kolla dator och spela tv-spel.

Jag kan hålla på hur länge som helst och rada upp saker som skiljer sig. Men vad är det då jag vill jag säga med dessa olikheter? Är det rätt eller fel med det ena eller det andra? Såklart inte. Det är ju just kontrasterna som jag älskar. Att anpassa sig till varje ställe, bli en del av samhället och gilla läget där man just befinner sig.

Det är det som gör att jag inte kan välja att bo endast på ett ställe. Det är därför som jag åker hem vare sig jag styr nosen åt söder eller åt norr. Jag har alltså två hem.
I skrivandets stund åker jag hem om en vecka. Och ja, jag ser mycket fram mot det. Efter en kall, blåsig, solig och samtidigt underbar sommar i norr så ska det bli härligt att återse vännerna i det varma Marbella. Mitt andra hem.

Vi ses snart!