Jag tog mina kameror och for iväg med bilen. Efter en kvart stod jag vid en rastplats på vägen mellan Fuengirola och Coín. Framför mig låg Rio Fuengirolas uttorkade dalgång och och det var på andra sidan som vinden förde branden mot kusten. Sedan kantrade vindarna och förde branden på bred front flera mil bort och långt förbi Marbella.

Vid ett vägräcke stod några personer som betraktade katastrofen. Dessa människor var det lite för mörkt att fotografera och jag använder ogärna blixt. I stället satte jag kameran på stativ med trådutlösare och väntade tills en bil på vägen lyste upp den lilla gruppen. Då tog jag fotot på 1/15 dels sekund. Två timmar senare hade jag den och ytterligare en bild i Aftonbladets nätupplaga och dagen därpå i papperstidningen där jag blev titulerad ”Vår fotograf i Spanien”. Nog om.

Raskt och oförtövat svingar jag mig över till ett helt annat ämne nämligen ärtsoppa. Vem hade väl kunnat ana att denna traditionella maträtt skulle kunna bli ett problem att tillaga. I Sverige har ärtor ingått i kosten sedan Birger Jarls tid, men nu i år är det snudd på omöjligt att koka soppa på torkade ärtor. Om detta har man kunnat läsa i svenska dagstidningar. Du kan blötlägga och koka hur länge som helst. Ärtorna förblir hårda.

Jag kokade dem i en timme innan jag lät dem ligga i blöt över natten för att sedan fortsätta att koka dem följande dag. Nu förklarar man det med väderförhållanden under förra året. Som jag är en fantasifull och handlingens man så löste jag problemet snabbt och elegant. Jag köpte frysta ärtor som aldrig varit torkade. Konstigt att jag aldrig tänkt på detta tidigare.

Låt mig börja med att förklara att det finns såväl gröna som gula ärtor men de är samma art. Spritärta (Pisum sativum) heter den. Om de blir gröna eller gula beror på i vilket stadium man torkat dem. En variedad av Pisum sativum kallas för märgärt och det är dessa du kan köpa frysta och det är sådana legymer som jag kommer att koka ärtsoppa av under den tid jag har kvar.

När jag bodde på Skeppargatan i Stockholm år 1970 brukade jag flirta lite med den söta finskan i tobaksaffären där jag förde in samtalet på det upphetsande ämnet ärtsoppa. Hon lät mig veta att i Finland är ärtsoppan grön och det förundrade mig över hövan tills jag provade och fann att gröna ärtor är minst lika goda som de gula.

Mitt nya recept: Jag köper en påse frysta ärtor. Den lägger jag på diskbänken ett par timmar. Sedan masserar jag plastpåsen så att en del av ärtorna mosas. Det är inte trevligt om hela soppan är en gröt men inte heller om alla ärtor simmar omkring hela i vattnet. Jag häller påsens innehåll i en kastrull och hackar i en halv gul lök. Rimmat sidfläsk förekommer inte butikerna härstädes så jag strimlar och lägger i rejält av det fläsk man kan handla här. Inte för finhackat. Det skall vara rejäla bitar att tugga på. Vidare tillsätter jag salt och peppar efter smak samt en tesked timjan. Tomillo står det på de spanska burkarna. Slutligen slår jag på vatten så det täcker ordentligt och låter det koka i 15 minuter. Klart att servera med en stor klick stark senap på tallrikens kant.

Ärtsoppa är väldigt nyttigt. Den innehåller massor av fibrer samt 30 procent protein och mycket vitaminer och mineraler.

Förr i tiden, i de militära officersmässarna, drack man varm punsch till. Man hade fått för sig att punschen hindrade att det bildades gaser i tarmkanalerna. Hur det är med den saken vet inte jag så det är inte av detta skäl jag dricker varm punsch till. En kopp eller ett litet glas med varm punsch är för mig ett måste till ärtsoppa och jag har alltid undrat vad det var för gastronomiskt snille som upptäckte hur väl dessa båda fluidum gifter sig. Ärtsoppa utan punsch är som tunna pannkakor utan tunna.

Som avslutning får du en liten gåta att fundera över. Det är ett ordspråk som jag skrivit om till byråkratsvenska. Vilket ordspråk gäller detta? Kvalitén på ett nutritivt fluidum står i omvänt förhållande till antalet gastronomiskt bildade personer som framställt detsamma.