Beskriv året med tre ord
Nystart, optimism och motståndskraft. Det senare mot både viruset och kanske framför allt i betydelsen att vi blivit lite mer garvade gällande själva upplevelsen av pandemin.

Umgåtts mest med
Svaret är det samma som i fjol, det vill säga min son och mina djur. Samt såklart min nya kompanjon. Årets andra halva har jobbmässigt varit väldigt socialt men i övrigt har jag umgåtts ganska lite med folk på fritiden. Något som faktiskt har lite med pandemin och mer med min personlighet att göra. Jag laddar helt enkelt mina batterier bäst i min egen bubbla.

Bästa och sämsta
Det bästa var att jag startade egen mäklarfirma tillsammans med folk jag känner mig oerhört trygg med på så många olika plan samt att det rått och råder ett optimistiskt, glatt och hoppfullt klimat i branschen.

Sämst var att västvärlden inte insett att pandemin måste bekämpas globalt och att det inte räcker att vaccinera “våra egna” om vi vill övervinna viruset.

Ältats mest
Jag upplever att det i år har varit betydligt mindre ältande kring restriktioner, olika länders strategier och eventuella kryphål jämfört med 2020. Det som dock ältats har varit vaccinet och den så kallade uppdelningen av befolkningen i första och andra klassens medborgare. En debatt som känns ganska oproportionerlig med tanke på att det är en fullständig icke-fråga för den stora massan.

Saknat mest
Semester, har inte haft mer än som mest sex dagar i sträck sedan julen 2019. Men byter man jobb två gånger på två år så blir det så. Jag är dock inte utarbetad. Är hyfsat bra på att finna balans i det egna företagandet och kompensera genom att ställa rimligt höga krav på mig själv.

Saknade även min familj i Sverige under stor del av året tills vi sågs några dagar i augusti. Då hade det gått ett år och åtta månader sedan sist vilket definitivt var för mycket.

Bästa serien/filmen/boken
Mitt kulturella liv har fortsatt i lättsamhetens tecken, jag är pinsamt icke-intellektuell och det blir nästan enbart feelgood.

Bästa boken får faktiskt bli en barnbok, nämligen “Boken som inte vill bli läst” av David Sundin. Genialisk i sin fjantighet. Vi har läst den massor av gånger och skrattar lika mycket varje gång. “Je m´apelle Agneta” av Emma Hamberg tyckte jag också mycket om.

När det gäller serier får jag säga “Husdrömmar Sicilien” på SVT Play och “The Durrells” som jag såg på Movistar Plus. Filmer har jag inte sett många, det får bli Disney´s Luca som var härlig.

Låtar som kommer påminna mig om året
Jag tog med Iván på musikfestivalen Marenostrum i Fuengirola i somras, närmare bestämt “Rock en familia” med covers på klassiska rockgrupper som Queen, AC/DC och Metallica. TNT med AC/DC kom sedan att bli en av sonens favoriter som han gärna blir väckt till. Mycket användbart då Iván är svårväckt och musik är trevligare än mitt gapande.

Datum jag minns
1 juli då jag fick min andra spruta. 6 augusti då hemsidan för min egen mäklarfirma lanserades samt 11 november som är Iváns födelsedag. Självklart ett datum jag alltid minns, men i år var det en speciell känsla att få hålla i ett kalas som dessutom blev hans mest lyckade hittills.

Gjort nåt nytt
Startat egen mäklarfirma samt gjort en stämningsansökan.

Värsta insikten
Att många människor faktiskt inte går att lita på.

Hur var semestern?
Kort men underbar. Sex dagar inklusive resan fram och tillbaka till Sverige.

Årets nya trender
Att allt fler icke spanjorer har insett möjligheten att distansarbeta härifrån.

Bästa investeringen
Vaccinet. Skulle även vilja säga min hund som vi visserligen adopterade redan i oktober 2020 men som fungerat som min personliga tränare och tvingat mig till 10.000 steg varje dag hela året.

Största tabben
Hade en leasingbil vars kontrakt gick ut i mars. Jobbade hemifrån och valde att byta ned mig till den minsta bilen som fanns på marknaden, en väldigt söt liten Fiat 500. Några månader senare hade jag återgått till mäklaryrket och har under hösten fått lägga mycket tid, pengar och energi på att bryta det kontraktet och byta upp mig till en större bil igen.

Lade mest pengar på
Mat, bil, skola och boende. Nästan ingenting annat faktiskt.

Fick mig att må bra
Min son som utan konkurrens är mitt favoritsällskap. Även känslan av optimism som rått under perioder när smittspridningen sjönk rejält.

Mest stolt över
Det finns något väldigt skamligt över att i min ålder inte ha pengar över. Det är en känsla jag burit på sedan jag blev ensamstående. Den senaste tiden har jag dock försökt att istället fokusera på vad jag faktiskt lyckas med.

Jag är följaktligen stolt över att jag kunnat ha kvar min son i skolan, bo kvar i huset och över att jag har valt att satsa istället för att gå den trygga vägen, även om det inneburit att jag behövt hålla igen på precis allt utom de fasta utgifterna.

Årets besatthet
Med anledning av ovanstående så är svaret pengar. Känns fult och ocoolt att säga, men ärligt.

Bästa minnena
Ett väldigt gott minne i närtid är långhelgen runt 6 och 8 december. Jag har nog tyckt att det är lite knasigt att skolan stänger tre hela dagar så nära inpå jullovet. I år insåg jag dock det fantastiska med att få chans att varva ned precis just då. Dessa dagar blev de enda då vi verkligen hann med allt det där som man vill göra i december; julpyssla, pynta, baka, spela spel och göra utflykter. Är väldigt tacksam över just de dagarna.

I övrigt var det Sverigeresan i augusti, några dagar i El Palmar i maj, en långhelg i Huelva i juni samt känslan under hösten när allt gick på rätt håll.

Det mest absurda som hände
Så här i efterhand är det onekligen väldigt bisarrt, men minns ni när det var nattligt utegångsförbud? Ibland bröt jag mot detta på helgen och gick ut med hunden efter deadline. Polisen kör rätt frekvent genom mitt bostadsområde och jag gömde mig mellan de parkerade bilarna för att inte synas.

En annan kväll gick Iván och jag ut med hunden utan munskydd när det fortfarande var krav på det utomhus. Plötsligt såg jag polisen längre upp på gatan och ropade på Iván. Medan jag lite diskret vände bort ansiktet, kastade han sig rakt in i buskarna. Undrar om han kommer minnas detta när han blir vuxen.

Kommer sakna från 2021
Det beror lite på vartåt det barkar, men jag tror kanske jag kommer sakna känslan av spirande optimism efter det rätt så mörka 2020.

Planer och profetior för 2022
Jag väljer att drömma istället för att göra upp konkreta planer, men det jag mer än något annat längtar efter är att kunna var lite mer slösaktig och spontant boka in helgresor med några nätter på hotell med min son. Det behöver inte vara några spektakulära platser, men jag vill ut och röra på mig. Till spanska byar och städer. Kanske även börja planera någon form av längre resa. Till Mexiko, New York eller Cornwall.

För världens del hoppas jag att det vi periodvis fick känna på under 2021, normalitet, återvänder sakta men säkert i allt högre grad till våra liv. Önskar också att klimatfrågorna vinner mark på riktigt inom politiken (att miljö blir prestige och att ledarna börjar tävla i vem som är bäst på klimatfrågor) samt att vi lär oss att tänka globalt för att bekämpa pandemier, den pågående och framtida.