På en utkiksplats över Benidorm, i Alicanteprovinsen, stoltserar sedan 1961 det 14 meter höga korset. Det är idag ett populärt turistmål. Just turisterna är orsaken till att korset byggdes från första början. För att förstå bakgrunden till detta får vi förflytta oss tillbaka till diktaturens moralkonservativa Spanien. Det här är en berättelse om legender, skandaler och ekonomiska intressen.

Bikinin spelade en nyckelroll i byggandet av Benidorms kors. Det kontroversiella plagget hade under 50- och 60-talet blivit modernt i Europa och USA. Det var bland annat den franska skådespelerskan och sångerskan Brigitte Bardot som, genom filmen “Manina, the Girl in the Bikini” från 1952, populariserade plagget.

De spanska makthavarna var strängt emot den nya trenden med att kvinnor skulle visa upp naveln på stranden. År 1951 hade bikinin därför förbjudits i landet. Men i flera spanska städer insåg de styrande hur problematisk denna hållning var för affärerna. Det finns flera legender kring hur Benidorms borgmästare Pedro Zaragoza lobbade för det tvådelade plagget. Bland annat sägs det att han skulle ha åkt på sin Vespa till Madrid för att personligen övertala Franco att upphäva bikiniförbudet. Denna historia ska dock tas med en nypa salt enligt tidningen El Confidencial, eftersom det inte finns några bevis för att det verkligen stämmer.

Något som dock är väldokumenterat är att den 21-åriga brittiska turisten Judith Marjorie Roberts blev tillsagd och hotad med böter då hon solade i bikini på Benidorms strand. Kvinnan gav polisen som tillrättavisade henne en örfil, vilket ledde till att hon krävdes på 10.000 pesetas. Fallet blev uppmärksammat och den brittiske konsuln skrev till Zaragoza för att be honom mildra straffet. Borgmästaren ska enligt El Confidencial ha lovat konsuln att han skulle be domaren att utdöma ett milt straff. Men samtidigt bad han biskopsstiftet i Orihuela-Alicante att statuera exempel. Judith dömdes till slut att betala 4.000 pesetas.

Händelsen fick biskopsstiftet att beklaga sig över att det blivit allt vanligare att se turister i amoralisk klädsel (eller snarare brist på klädsel) nere vid havet. Lösningen för att rena staden från turisternas synder var att uppföra ett kors. Så år 1961 gick en procession genom staden bärandes på det stora korset, upp på berget Serra Gelada där de placerade det.

Korsets uppförande blev en utmärkt medelväg för borgmästare Zaragoza. Det blidkade kyrkan, samtidigt som han kunde fortsätta blunda för bikinianvändandet. Det var dock bara turister som tilläts ha liberala utstyrslar. De spanska kvinnorna var tvungna att följa lagarna och täcka magarna.

Den första versionen av korset var gjort i trä. Det blåste dock bort i en storm 1975. Ett nytt, mer robust kors av järnvägssliper placerades då ut.

När Spanien övergick till demokrati uppstod en debatt kring huruvida korset skulle få vara kvar. Det bestämdes att trots att det förlorat sin moraliska betydelse så hade det blivit en populär turistattraktion. Dess plats i staden befästes när kommunen beslutade att byta ut korset mot en betong- och järnkonstruktion. Det försågs dessutom med nattbelysning.

Historien kring korset i Benidorm är ett exempel på den dubbelmoral som ofta rådde under diktaturen. Samtidigt som de vita stränderna nere i centrum var fyllda av turister i syndiga bikinier så tornade det stora korset upp sig över staden. Så har det fortsatt in i våra dagar. Men Benidorm har sedan länge fått en ny, mer dominerande religion– turismen.