Det har blivit ett flertal besök i Granada för min del, speciellt sedan 2017 när jag började skriva på romanen ”Fem veckor i Granada”. Den är baserad på verkliga händelser som inträffade våren 1922 och exakt hundra år senare publicerades romanen. Responsen har varit över förväntan och precis som jag hoppades har många lockats att besöka Granada efter att de läst romanen, för att följa i huvudkaraktärernas fotspår.

Romanen är baserad på den sanna historien om två nyförlovade konstnärer från Göteborg, Ninni Billing och Sigge Jernmark, som anlände till Granada på långfredagen 1922 för att måla, utan att ana att en av dem hade mindre än fem veckor kvar att leva (därav titeln). Medan jag skrev på boken insåg jag att berättelsen behövde förmedlas till den spanska publiken. Den beskriver nämligen inte bara de svenska konstnärernas livsöden utan även en spännande period i Granadas och Spaniens historia. Så snart det färdiga manuskriptet var inlämnat till tryck började jag därför skriva på en spansk version också, särskilt anpassad för inhemska läsare.

Den spanska romanen släpptes som sagt i höstas och jag har haft flera uppmärksammade presentationer. liksom blivit intervjuad av olika spanska medier. Den spanska romanen säljs framför allt i butiker i Granada, men även på nätet hos Amazon, Fnac och El Corte Inglés.

Nu har alltså bokmässorna startat, som i Spanien sker genom att utomhuskiosker monteras upp på strategiska platser. Jag bokade tidigt in en tid för att signera böcker första dagen av bokmässan i Granada, i den kiosk som drivs av mitt spanska förlag Círculo Rojo. Jag bokade in två nätter på hotell, för att vara på plats under tre dagar och kunna få gjort så mycket som möjligt i marknadsföringssyfte.

Så fort jag anlände begav jag mig till en av de största lokala bokhandlarna, Librería Picasso, som sålt slut på min bok och behövde fler exemplar. Expediten den dagen var ny för mig och när jag kort beskrev för honom intrigen med en upptäckt övergiven grav ovanför palatset Alhambra utbrast han, ”Jisses, jag får gåshud!”

Granada är en underbar stad och jag brukar förena nytta med nöje under mina besök. Det senare består bland annat av guidade kulturella vandringar. En sådan hade jag bokat på torsdagseftermiddagen, men snopet nog mötte guiden inte upp som avtalat. När jag ringde kontaktnumret bad de om ursäkt och lovade bättring påföljande dag, efter att jag bekräftat att det var möjligt för mig som alternativ.

Det är inte svårt att hitta på saker i Granada och framför allt brukar jag inte missa tillfället att promenera på kvällen längs Carrera del Darro, intill ån med samma namn. Den stadsdelen är i princip oförändrad sedan hundratals år och i kvällsbelysningen, när man går på kullerstensgatan känns det som att man kastas tillbaka i historien.


Kyrkan San Pablo och palatset Alhambra uppe på kullen, samt månen, beskådade från Carrera de Darro.

På fredagsförmiddagen invigdes bokmässan och alla kiosker öppnades klockan 11.00. En timme senare stod jag och signerade böcker i förlagets kiosk, som låg ytterst av alla, närmast floden Genil. Jag sålde avsevärt fler exemplar än jag vågat hoppas på. Den första köparen, Raquel, blev så fascinerad av historien att hon tog två exemplar, så att hennes bästis också fick ett tillägnat.


Raquel var den första på bokmässan i Granada som passade på att köpa signerade exemplar av min roman.

Vi är många författare som turas om att signera i kiosken och strax innan min tid gick ut dök det upp en bekant, som hört att jag skulle vara där. Det rör sig om en byggföretagare från en närliggande ort till Granada som läst min roman och som i sin tur skickat mig sin bok, som faktiskt har flera liknelser. Han hade fått skjuts in till Granada centrum på motorcykel av en kollega och denne, Jorge, passade på att köpa ett eget ex. Vi satte oss senare för en dricka och lite tapas. Det var mycket trevligt och medan vi satt där dök en annan bekant till dem upp. Efter att vi presenterats för varandra köpte även denne en bok.

I Granada äter man som regel både gott och billigt. Här har de den fantastiska vanan att servera tilltugg inkluderat i drycken och det är ofta rikliga portioner som gör att man blir mätt om man beställer ett par drycker.


Exempel på frikostig tapa serverad med drickat. Pris: 2,80 euro.

På eftermiddagen var det så nytt försök att göra den guidade rundvandringen, som fokuserar på kvarteret El Realejo. När jag lokaliserat den unga guiden, Patricia, fick jag till min förvåning veta att jag var den enda inbokade deltagaren. Normalt hade vandringen ställts in, men på grund av gårdagens fadäs från arrangören förklarade Patricia att hon fått tydliga direktiv om att erbjuda mig denna ytterst privata tour. Det kändes nästan pinsamt, men hon var såväl trevlig som kunnig och efter att jag förklarat att jag både varit guide och skrivit en historisk roman som utspelar sig i Granada så anpassade hon visningen och jag fick även tillfälle att berätta ett och annat som hon inte kände till.

När vi efter två timmar var klara vid Plaza Isabel La Católica hade jag fått en idé. Jag bad Patricia följa med mig tvärs över gatan till den officiella Alhambra-butiken som ligger där. Snyggt uppställd på en hylla ståtade min roman och jag plockade åt mig det sista exemplaret som fanns och köpte min egen bok. Expeditens min var obetalbar, när jag efter att ha betalat signerade boken och gav den till guiden.

Även på lördagsmorgonen hade jag skrivit upp mig på en annan temavandring, men först behövde jag klara av en numera obligatorisk ritual vid varje Granadabesök. Jag tog en taxi från hotellet upp till kyrkogården San José och la en vit nejlika vid Ninnis grav. Där låg redan en torr vit ros och jag hade kunnat bli förvånad, om det inte varit för att två svenskar som läst romanen kontaktat mig en vecka tidigare när de irrade runt i den enorma kyrkogården och inte lyckades finna graven. Den torra blomman bekräftade att de hittat fram till slut och jag vet att de inte är de enda läsare som tagit sig upp till kyrkogården. Säkert inte de sista heller.

På väg ner till Alhambraparken kilade jag in på en souvenirbutik som ligger mittemot biljettkontrollen till palatset. Jag kände en rysning när jag såg min roman placerad rakt under Washington Irvings ”Tales of the Alhambra”. När jag skrev på romanen så fantiserade jag om att den skulle ställas ut till försäljning intill det mest kända litterära verket om Granada – och se drömmen har blivit verklighet. Åtminstone i denna, en av de mest strategiska souvenirbutikerna i Granada.


Min roman, utställd i en souvenirbutik i Granada direkt under de olika språkversionerna av Washington Irvings ”Thales of the Alhambra”.

En bit nedanför butiken var samlingsplatsen för morgonvandringen och vi var totalt nio personer som gick med i denna. Flera andra i gruppen visade sig vara i Granada med anledning av bokmässan och vi fick en ung guide som hette Pablo. Han tog oss med runt Alhambrapalatset och berättade intressant och mindre kända anekdoter om detta legendomspunna plats.

Halvvägs in i vandringen kände jag i fickan att det kommit ett meddelande på min mobil, som visade sig vara från min fru. Då upptäckte jag samtidigt att någon skickat en mejl till min författaradress. Den var från Jorge, han som skjutsat på sin motorcykel dagen före och som köpt ett exemplar av romanen. Texten löd som följande:

God morgon Mats, jag är Jorge González.
Igår var vi med dig på bokmässan och du signerade en bok till mig, av vilken jag redan har läst en tredjedel och jag älskar den.
Då du sa att du skulle vara tillbaka idag, undrar jag om det vore möjligt att träffa dig för att köpa sex eller sju böcker att ge bort till några vänner i Granada, som jag vet kommer att älska den.
Om det vore möjligt kan du kontakta mig och jag kan smita iväg med motorcykeln och vi ses var och när du säger.
Om du redan har åkt eller inte har tid, kan vi träffas nästa gång du kommer tillbaka eller så kan du skicka böckerna till mig via bud.
Jag inväntar ditt svar. Hälsningar.

Det var faktiskt inte första gången som både svenska och spanska läsare återkommit och velat köpa fler exemplar av romanen för att ge bort till bekanta, men aldrig så här snabbt! Jag svarade Jorge att då jag ändå skulle åka från Granada om en stund så kunde jag svänga förbi honom. Vi träffades slutligen för lunch på en populär ”venta” utanför Granada.

Denne Jorge, som visade sig vara advokat och som jag alltså lärt känna endast ett dygn tidigare, satt nu och berättade för mig i detalj om hur mycket han älskade min roman, trots att han fortfarande hade mer än hälften kvar att läsa. Han berättade också vilka han ville jag skulle dedikera de olika exemplaren till. En av dem är en god vän till Jorge som fyllde år samma dag, en annan en av Spaniens främsta flamencosångerskor, en tredje är son till en av Granadas mest kända konstnärer (klockrent!) och ytterligare en äger flera hotell i staden. Jorge ville inte ha någon som helst mängdrabatt och han avböjde även mitt moterbjudande om att ta lunchnotan.

Gästerna vid grannbordet såg väldigt nyfikna ut när jag tog upp bok efter bok ur min väska, signerade den och lämnade över till Jorge som tog emot andaktsfullt och sedan bad granngästerna att ta en bild på oss två. Hade jag haft fler böcker till hands så hade förmodligen även de gästerna köpt ett eller ett par exemplar.


Advokaten Jorge, som köpte sju exemplar till av min roman innan hann ens hunnit läsa klart den.

När Jorge och jag skildes åt hade himlen blivit kolsvart och på så snart jag lämnat Granada hamnade jag mitt i en så kallad DANA, det vill säga ett lokalt skyfall. Åska, regn och hagel gjorde att man endast såg ett par meter framför sig och många bilar körde ut och stannade i vägrenen mitt på motorvägen. Jag höll utkik för eventuella viadukter att stanna under om haglet skulle tillta i storlek, men i maklig takt lyckades jag ta mig ur ovädret. I backspegeln hade Granada försvunnit ett becksvart mörker. En dramatisk avslutning på tre oförglömliga dagar.

Välkommen att besöka min författarsida, om du vill veta mer om romanen ”Fem veckor i Granada”:
https://matsbjorkman.com