Domstolen avslår samtliga anspråk från Amorós och finner hennes agerande i ledningen för sparbanken som ”mycket bristfällig”. Hon sades upp när CAM intervenerades av staten och Amorós fann sitt avgångsvederlag vara otillräckligt.

Bankens usla siffror går stick i stäv med de anställningsförmåner som Amorós tillägnade sig själv. Kort efter att hon tillträdde posten höjde hon sin lön från 350 000 euro till 593 000 euro om året. Dessutom tecknade hon en årlig pension som skulle garantera henne 369 000 euro om året, efter sitt uppdrag.

Amorós ansåg att hennes uppsägning var ogrundad och krävde ett skadestånd på tio miljoner euro.