Risken för ett eventuelt omval är övervägande, efter att rösterna 20 december lämnat en mycket oklar maktfördelning i riksparlamentet. Prognoserna stämde när de förutsåg att Partido Popular skulle få flest enskilda röster, men de led också det största raset jämfört med förra valet 2011. Då erhöll PP 186 mandat med drygt 44 procent av rösterna. Med närmast samtliga röster räknade får det hittillsvarande regeringspartiet nöja sig med 123 mandat, med cirka 28 procent av rösterna.

Även om PP skulle stödjas av den mest naturliga partnern, Ciudadanos, räcker det inte för att uppnå de 176 mandat som ger majoritet i kammaren. Detta då uppstickarpartiet som leds av Albert Rivera fått nöja sig med 40 mandat. Det vore normalt ett fantastiskt resultat för ett nytt parti i riksparlamentet, men Ciudadanos siktade på att få flest röster för att bilda regering.

Rivera har pressats hårt under valkampanjen att bekänna färg och han insisterade på att han inte kommer att stödja vaken en PP- eller PSOE-regering. I valkampanjens slutskede öppnade han dörren för att eventuellt lägga ned partiets röster, i den händelse att Ciudadanos själva inte vann valet. Nu får de alltså inte den vågmästarroll som många hade förutsett.

Socialistpartiet PSOE gjorde 2011 sitt sämsta val på drygt 30 år och fick 110 mandat. Nu tappade de ytterligare 20, vilket trots allt är ett minde ras än vad som befarades. Nye socialistledaren Pedro Sánchez går stärkt ur valet och har i praktiken större möjligheter att bilda regering än PP:s Mariano Rajoy. För det krävs dock bland annat stöd från Podemos, något som förefaller högst osannolikt.

Podemos har gjort den bästa slutspurten inför valet, i relation till opinionsundersökningarna. De fick 20,50 procent av rösterna och 69 mandat. Det är endast två procentenheter färre än PSOE, även om Podemos missgynnas kraftigt av mandatfördelningen.

Även om de två traditionella partierna lyckats försvara sina positioner, är verkligheten den att Spanien gått från i praktiken en tvåpartistat till ett system med fyra klara regeringsalternativ. De två övriga rikspartierna som under valkampanjen protesterat mot att de lämnats utanför huvuddebatterna hamnade ljusår efter. Unión Popular, tidigare Izuierda Unida ledda av Alberto Garzón, fick endast två mandat och är därmed långt från de fem platser som ger en egen grupp i parlamentet. Prognosen slog dessutom in när den förutspådde att de interna striderna inom centerpartiet UPyD skulle ledas till att de förlorar sin representation i riksparlamentet.

Av de regionala partierna noterade katalanska ERC det bästa resultatet, med nio mandat, mot tidigare tre. Före detta Convergencia (utan Unió) kandiderade under nya namnet Democracia y Libertad och fick åtta mandat, medan baskiska PNV fick sex platser.

Valdeltagandet uppgick till 73,22 procent, vilket är drygt fyra procentenheter fler än 2011.