Misstroendeförklaringen var den femte i demokratisk tid i Spanien, den tredje sedan 2017 och den som hittills skördat minst röster. Partido Popular avslöjade inte sin röst förrän samma förmiddag och även de gav ett rungande nej till motkandidaten till regeringschef, Vox-ledaren Santiago Abascal.

Misstroendeförklaringen hade inga möjligheter att lyckas, ens om både Partido Popular och Ciudadanos stöttat den. Därför menar många analytiker att den inte var riktad mot regeringschefen Pedro Sánchez i första hand, utan mot oppositionsledaren Pablo Casado. Denne slog dock näven i bordet i sitt anförande på torsdagen, vilket föreföll ta Abascal på sängen. Vox-ledaren kom av sig i slutet av debatten och uttryckte sin besvikelse över Casados agerande och förutspådde Partido Populars undergång. Han var samtidigt snabb att annonsera att Vox kommer att respektera regeringsavtalen, som möjliggör konservativa styrelser i både Andalusien, Murcia och Madrid, liksom i Madrids kommun bland annat.

Pedro Sánchez liksom socialistpartiet PSOE och Unidas Podemos verkade närmast trivas med att se hur Vox skapade en djup spricka i högerblocket. Dessutom framstod Vox mer än någonsin som extremhöger genom att dels lovprisa USA:s president Donald Trump och dels attackera både invandrare och feminister.

Vox försökte vidare utnyttja uppmärksamheten kring debatten till att lansera sin huvudkandidat i det kommande regionalvalet i Katalonien Ignacio Garrida, som höll inledningstalet i misstroendedebatten. Partiet annonserade bland annat att om de kunde skulle de förbjuda alla regionalistpartier och Abascal upprepade att den nuvarande regeringen är sämre än Francoregimen.