Trots att Högsta domstolen sedan tidigare funnit det styrkt att Partido Popular under många år haft svarta räkenskaper förnekade både Aznar och Rajoy under ed detta. Medan Aznar tillbakavisade uppgifterna, åtminstone för den period som han var högste ansvarig för partiet, uppgav Rajoy att om det funnits några svarta räkenskaper så var det den tidigare kassören Luís Bárcenas personliga skumma affärer. Båda uppgav samtidigt bestämt att det inte var deras uppgift att kontrollera partiets ekonomi.

Förutom de tidigare partiledarna har flera av de tidigare generalsekreterarna för Partido Popular också förnekat under ed att det skulle ha förekommit mutor och extralöner. De har närmast enstämmigt lagt all eventuell skuld på Bárcenas, som i sin tur uppgivit att den svarta bokföringen funnits i system i partiet från 1982 och minst till 2009, med partiledarnas kännedom och goda minne.

De kategoriska förnekandena går stick i stäv med att flera andra tidigare höga representanter för partiet medgivit svarta utbetalningar, som figurerar i de påstådda svarta räkenskaperna. Dessutom finns starka indicier om att en stor polisapparat mobiliserades av inrikesdepartementet, under Rajoyregeringen, för att frånta Bárcenas komprometterande bevismaterial.

Den tidigare kassören har själv uppgivit att han bestulits på nyckelbevis men att han fortfarande har material som styrker den svarta bokföringen. Om han skulle presentera bevis om partiledningens kännedom under rättegången riskerar de som förnekat de svarta räkenskaperna att bland annat åtalas för mened, då de som vittnen är skyldiga att tala sanning.