Uppgifter från inrikesdepartementet visar att Spanien har en låg kriminalitet, vid en internationell jämförelse. Det gäller även för beläggningen på de spanska fängelserna, som uppgår till knappt 68 procent. Det kan jämföras med det europeiska genomsnittet på 87 procent.

Sedan 2010 har antalet interner i Spanien minskat med 25 procent, från nästan 80.000 frihetsberövade för ett decennium sedan, till 55.000 idag. Den sjunkande beläggningen förklaras med att fler personer numera döms till samhällstjänst eller alternativa straffpåföljder. Det skriver tidningen Público.

Trots den låga brottsfrekvensen i Spanien - 44,8 brott per 1.000 invånare - jämfört med det europeiska genomsnittet på 62,2 brott per 1.000 invånare, så har Spanien ett av de högsta fängelsetalen på kontinenten, 123,3 per 100.000 invånare. Motsvarande siffra i EU i fjol uppgick till 106. Fängelsestraffen i Spanien är även i snitt betydligt längre än i andra länder, 20,2 månader, jämfört med det europeiska genomsnittet på 10,1 månader.

Förändringarna i samhället har lett till att profilen för den typiska fängelsekunden har förändrats. Från tusentals unga människor som sattes i fängelse på grund av heroinrelaterade brott, till allt fler från den nya grupp som alltså döms för könsrelaterat våld, men även för bedrägerier mot försäkringskassan eller andra ekobrott. Den vanligaste orsaken att bli satt i fängelse är dock fortfarande drogrelaterade brott.

Generalsekreteraren för IIPP Ángel Luis Ortiz framhåller att minskningen av antalet fängelsekunder i stor utsträckning beror på att det blir allt vanligare med samhällstjänst som ett alternativ till fängelse, samt med olika behandlingsprogram. Förra året hanterade IIPP mer än 100.000 domar av denna typ.

Bland utmaningarna för framtiden lyfter Ortiz vikten av att fortsätta fördjupa och utveckla behandlingen samt att erbjuda varje person i fängelset resurser som gör att de kan lämna det med bättre förutsättningar än de hade när de kom dit. Samt även att förnya strafflagstiftningen i enlighet med de förändringar som har införts i brottsbalken genom åren.

Den tredje vanligaste orsaken att sättas bakom lås och bom idag är alltså en dom för könsrelaterat våld. I fjol polisanmäldes i Spanien 29.135 personer för könsrelaterat våld. Av dem dömdes 25.436 personer till någon form av straffpåföljd. Samma år gjordes 5.578 anmälningar av våld i hemmet, varav 5.180 slutade med en dom. Det rör sig alltså om totalt 37.494 offer. 

Fram till i slutet av juli i år hade 28 kvinnor mördats av sina partners eller före detta partners, i Spanien. Sedan 2003, när denna typ av statistik började föras, rör det sig om totalt 1.106 kvinnor. Dessutom har minst fyra minderåriga mördats i år. Totalt 41 barn har mist livet på grund av denna typ av våldshandlingar sedan 2013.

Juni månad var särskilt tragisk med hela nio mördade kvinnor. Siffran är betydligt högre än snittet för juni, som ligger på 5,1 dödsoffer. Juni var också den värsta månaden hittills i år, efter maj då sju kvinnor bragtes om livet. 

När det gäller nödtelefonen 016 som är i drift sedan september 2007, hade den fram till halvårsskiftet i år mottagit nära en miljon samtal totalt. Bara i juni i år kom det in drygt 9.000 relevanta samtal, vilket är den näst högsta siffran någonsin för en månad och 5,7 procent fler än i juni 2020. Det kom dessutom in över hundra rop på hjälp via mail och nära 600 via WhatsApp.

Kvinnor som utsätts för könsrelaterat våld kan ringa telefonnummer 016, maila 016-online@igualdad.gob.es eller skicka WhatsApp på nummer 600 000 016. Dessa linjer är operativa dygnet runt, alla dagar i veckan.

Via telefonlinjen 016 går det att få råd kring de resurser som finns tillgängliga, information om offrens rättigheter samt juridisk rådgivning mellan klockan 8.00 och 22.00, sju dagar i veckan och på 52 olika språk. I en akut situation går det även att ringa larmcentralen på 112 eller polisens nödnummer; Policía Nacional (091) och Guardia Civil (062).

I de fall det inte går att ringa kan en signal skickas via appen ALERTCOPS. Samtliga kanaler kan nyttjas både av offret och av andra personer som känner till eller misstänker att någon utsätts för könsrelaterat våld.