År 1975 hade Spanien 34,2 miljoner invånare. Vid årsskiftet var antalet uppe i drygt 47,4 miljoner. Även om befolkningen växer sker en tydlig urbanisering. Landsbygden utgör över 80 procent av Spaniens yta, samtidigt bor knappt 16 procent på landet. Det visar statliga siffror från från förra året.

Medan storstäderna växer alltmer tappar många regioner årligen invånare. Kastilien och León är landets mest glesbefolkade region. Men även provinser i Galicien, Extremadura, Aragón, Rioja och Andalusien har en negativ befolkningsutveckling.

Bortsett från exklaverna Ceuta och Melilla är Soria den provins med minst antal invånare, endast drygt 88.000. Det visar siffror från Spaniens nationella statistikinstitut, INE. Från 1975 till 2019 minskade antalet invånare i provinsen med 23 procent.

Medan många unga flyttar från landsbygden in till städerna, har 35-årige Gonzalo Sacristán gjort precis tvärtom. För fyra år sedan lämnade han storstadspulsen i Madrid för att bosätta sig i den medeltida byn Calatañazor, i just provinsen Soria.

Gonzalo är utbildad kock. När det dök upp en ledig lokal i Calatañazor såg han möjligheten att öppna en egen restaurang.
– Min mamma kommer från trakten och min familj har ett hus här som jag bor i. Annars hade jag aldrig kommit på tanken att flytta hit.

Med sin vackra arkitektur lockar byn till sig en hel del turister. Det skapar arbetstillfällen. Gonzalos restaurang Sabinar är en av byns tre restauranger. Vilket inte är illa för en by med endast sju invånare.
– Många av byarna häromkring är helt öde, men till Calatañazor kommer en strid ström av turister. Det gör att det trots allt går att jobba och leva här.

Vad är den största utmaningen med att bo på landsbygden?
– Att vara så avskärmad från allting, och då menar jag allting. Bussen som går in till staden Soria går bara förbi här två gånger i veckan. Så jag är väldigt beroende av min bil. Jag åker till Soria varje dag för att träna på gymmet och träffa kompisar. Det är en enkel resa på 30 kilometer.

Bristande samhällsservice är vanligt på den spanska landsbygden. I takt med avfolkningen försvinner viktiga samhällsorgan. Kollektivtrafik, skolor, vårdcentraler och polisstationer läggs ner eller stängs. Fyra av tio kommuner i landet saknar bankomater. Det blir en ond spiral.
– Hur ska människor lockas till att bo här när det inte finns grundläggande service? Jag vet själv inte om jag kommer kunna bo kvar här om jag någon gång skaffar familj. Vem ska barnen leka med? Var ska de gå i skolan?

Gonzalo menar att ett annat stort problem är bristen på fungerande mobiltäckning.
– Skulle det hända mig någonting så kan jag inte ringa efter en ambulans eftersom det inte finns någon täckning hemma hos mig. Det kanske inte är ett så stort problem för mig, men för många av de äldre som bor på landet skapar det otrygghet.
– Det blir också svårt att locka yngre att bosätta sig på landsbygden när det inte finns internetuppkoppling.

Avfolkningen av den spanska landsbygden är en process som har pågått länge. Utvecklingen är inte unik för Spanien. I och med industrialiseringen som inleddes i Storbritannien i slutet av 1700-talet följde flera århundraden av urbanisering i stora delar av Europa. Människor sökte sig från landsbygden till städerna för att jobba i fabriker.

I Spanien började industrialiseringen inte på allvar förrän i mitten av 1800-talet. Utvecklingen skedde långsamt. Det tidiga 1900-talet präglades av politiska-, sociala- och ekonomiska oroligheter. Inbördeskriget 1936–1939 hade stor inverkan på demografin.

Det dröjde innan avfolkningen drog igång på allvar. När Franco tagit makten instiftade han en så kallad politisk autarki – en doktrin som förordade att landets internationella handel skulle upphöra för att göra Spanien självförsörjande. Det fick förödande konsekvenser. Landets ekonomi kollapsade. Fattigdom och hungersnöd bredde ut sig. Moderniseringen av ekonomin avstannade. Det ledde till att urbaniseringen avtog, även om den inte stannade upp helt.

Under 1950-talets början bodde fortfarande nära hälften av befolkningen på landsbygden och den spanska ekonomin kretsade till stor del kring jordbruket. De följande årtiondena accelererade urbaniseringen i Spanien. Landets ekonomi öppnades upp mot omvärlden och industrialiseringen ökade, vilket lockade människor till städerna. Byar runt om i hela landet tömdes.

Många av dem som flyttade var unga, vilket ytterligare bidrog till att minska befolkningsutvecklingen på landet. Väl framme vid 1980-talet var andelen som bodde på landsbygden nere på 28 procent.

I dag känner sig många av dem som bor kvar på landet bortglömda och förbisedda. Den 31 mars 2019 hölls en stor demonstration i Madrid. Människor från olika glesbygder intog huvudstadens gator och krävde att bli hörda. Det blev startskottet för rörelsen España Vaciada. Organisationen utgörs av 200 plattformar som är utspridda över landet. De kämpar för att uppmärksamma situationen för människor bosatta på landsbygden. Sedan ett år tillbaka är en del av rörelsen även ett politiskt parti.
– Rörelsen är en reaktion på bristen på service och infrastruktur på landsbygden, säger Antonio Saz, som är koordinator och representant för España Vaciada.

Urbanisering är inte unikt för Spanien. Går det inte att se avfolkningen som en oundviklig process?
– Nej, det skulle jag inte säga. Utflyttningen från landsbygden var en process som skedde på 1950- och 1960-talet, när utvecklingen inom jordbruket gjorde att behovet av arbetskraft minskade där, samtidigt som behovet ökade inom industrin. I dag är det inte nödvändigt att centrera industrierna och de ekonomiska möjligheterna till några få urbana områden i landet.

España Vaciada har presenterat ett program som innehåller flera punkter med åtgärder som syftar till att förbättra situationen för människor i glesbygdsområden.
– Vi vill inte bara peka på det som är fel. Vi vill vara konstruktiva och komma med konkreta förslag.

Modellens tre viktigaste punkter är att varje spansk by ska ha internetuppkoppling på minst 100 mbit/s, att det ska vara maximalt 30 minuters resa till nödvändig samhällsservice, som skola och vård, samt att det inte får vara mer än 30 kilometer till närmaste motorväg eller järnvägsstation.
– Vi vill kunna fortsätta leva på landet, men livskvalitén här är mycket sämre än i städerna. Det är varken rättvist eller hållbart.

Invånare per kvadratkilometer i några av Spaniens provinser:
Madrid: 841
Barcelona: 739
Bizkaia: 520
Alicante: 323
Valencia: 240
Málaga: 232
Córdoba: 56
Palencia: 20
Cuenca: 11
Teruel: 9
Soria: 8