En av den spanska historiens största paradoxer är att samhället som såg den liberala grundlagen från 1812 födas är uppnämnd efter den kung som såg till att ta död på den. Vid Napoleons invasion av Spanien var byn Villa de la Real Isla de León den enda, tillsammans med staden Cádiz, som höll fransmännen stånd. För detta tilldelade den nye monarken Ferdinand VII samhället status som stad och döpte den efter sig själv till San Fernando. Kungen skulle komma att gå till historien som en tyrann, som bland annat bröt sitt löfte att upprätthålla den grundlag som antogs i Cádiz 1812 och som bland annat utformats i La Isla.

En majoritet av de boende i San Fernando har aldrig identifierat sig med det drygt 200 år gamla officiella namnet och befolkningen kallas populärt fortfarande för ”isleños”. Det ursprungliga namnet kommer sig av att samhället ligger på en ö (isla) som tidigare ägdes av den anrika adelsfamiljen Ponce de León.

Ett tidigare försök att häva namnet San Fernando misslyckades, främst på grund av att det ansågs vara för dyrt. Nu menar dock flera vänsterpartiet att det folkliga stödet för en namnändring är överväldigande och därför efterlyser de genom en namninsamling en folkomröstning om att sluta hedra tyrannen Ferdinand VII och återta sitt gamla namn.