Jag hade förberett mig för att återuppta bloggen 1 september med ett inlägg om sommarens maneter. De senaste timmarnas dramatiska händelser på västra Costa del Sol har dock ställt det mesta på huvudet och det känns lite konstigt att i dagsläget skriva om något annat än Branden.

Vi har informerat kontinuerligt om händelserna och försökt bistå den nordiska kolonin på kusten med så snabb och väsentlig information som möjligt. Det är många skandinaver på kusten som drabbats och få som inte berörts. På vår hemsida har vi informerat sedan torsdagskvällen, bara ett par timmar efter att branden startade och vi har även varit på fältet och kunnat publicera många bilder från ödeläggelsen.

Även i detta fall, som så ofta när allvarliga naturbränder utbryter, spekuleras det kring att den kan ha varit anlagd. Känslorna är lika heta som lågorna och det återstår att se om så är fallet. Det troligaste är nog att denna, liksom förra årets brand i samma område, orsakats av grov ovarsamhet.

Myndigheterna snabbhet att spekulera kring att branden skulle ha varit anlagd beror till stor del på deras vilja att avleda uppmärksamheten från ett annat faktum. Det är de neddragningar som gjorts på beredskapen mot bränder, inte bara när det gäller resurser utan även förebyggande åtgärder som renhållning av naturen. Det kanske inte är en tillfällighet att en brand som i mycket liknar förra årets, redan skördat mer än tre gånger så stor areal.

Jag fick tillfälle att besöka många av de drabbade områdena och en av de saker som slog mig var de gröna golfbanorna, mitt i den svarta förödelsen. Både La Cala Resort och Santa María Golf har fungerat som regelrätta brandväggar och hade de inte funnits hade branden utan tvekat nått många fler bostadsområden.

Denna aspekt ska inte underskattas och bör tas i betraktelse när golfbanorna så ofta kritiseras av inte minst miljöorganisationer. Själv, som bor och verkar i Elviria, är jag idag tacksam för att Santa María Golf finns.