Två kontorörelser fick mig i morse att tappa hakan. Den ena var en insättning och den andra en autobetalning. Månadsinsättningen var 25 procent mindre än vanligt och betalningen 25 procent högre. I båda fallen hade den spanska regeringen ett finger med i spelet.

Om vi börjar med den mest svidande förändringen så har staten beordrat de autonoma regionerna att skära ned på bidragen till familjer som vårdar en anhörig (Ayuda a la dependencia). Det var den förra socialistregeringens mest bejublade reform, som möjliggjorde stöd till hundratusentals familjer som tidigare inte fått någon hjälp alls.

Dubbel smäll
Vår familj var en av dem som beviljades full ersättning, då vi har en förståndshandikappad dotter. Pengarna brukas för att bekosta hennes många olika terapier, liksom att till en liten del kompensera min hustru Carmen, som inte kan arbeta full tid. Rajoy-regeringens besparingar har haft två effekter på denna hjälp för oss. Dels har staten upphört med att betala sociala avgifter för min hustru, som stod som vårdare för vår dotter. Dels har det ekonomiska anslaget alltså sänkts med inte mindre än 25 procent.

Flera spontana frågor uppstår. Finns det verkligen inte andra områden där man kan spara in, hellre än att det ska gå ut över familjer som har någon i behov av konstant vård? Hur mycket hjälper det den spanska statskassan att stryka min hustru från Seguridad Social (pengarna går ju så att säga från statens ena ficka till den andra) och neka henne en blygsam pensionssumma om drygt 20 år?

Minskad konsumtion
Den andra smällen var alltså i form av en ökad kostnad på 25 procent i månaden. Den gäller vår kabel-tv (Digital+). Den största delen av prisökningen är en chockhöjning av momsen för all typ av underhållning (tv, bio, teater med mera) från tidigare åtta procent till nu 21 procent. Denna smäll kanske man inte kan orda lika mycket om, även om den svider. Det är däremot oundvikligt att vi nu kommer att se över vårt abonnemang och förmodligen skära ned det. Ett tydligt fall av minskad konsumtion, med andra ord, något som definitivt inte kommer att gynna den spanska ekonomin.

Jag tror att spanjorerna generellt är införstådda med att det krävs stora uppoffringar för att få den spanska skutan på rätt köl igen. Däremot har många svårt att smälta att särskilt utsatta grupper drabbas, samtidigt som politikerna själva behåller en rad förmåner, som traktamenten och liknande och stora banker beviljas miljardhjälp.