Costa del Sol har upplevt en byggexplosion, där nya urbanisationer, förorter och stadsområden växt upp som svampar ur jorden. Med dessa har nya fina asfalterade vägar byggts, så att framkomlighet och trafikcirkulation skall ske så smidigt och säkert som möjligt.

De flesta vägar inom de nya bostadsområdena är oftast väldigt fina. De är breda, har stora och säkra trottoarer samt gott om parkeringsplatser. Det som dock även poppat upp inom dessa områden likt ogräs är alla dessa former av farthinder, de flesta “hemgjorda” av bostadsägarna själva, utan någon som helst hänsyn till trafikriktiga dimensioner.

De skall fungera som farthinder och vist gör de det. Däremot är många farthinder så dåligt konstruerade att om man inte saktar ned rejält – och då menar jag till närmast stillastående, riskerar man A. att något i bilen skakar sönder, B. skada något av däcken eller stötdämpare, C. pisksnärt- eller andra personskador.

Visst finns det enstaka farthinder som är bra. Det är oftast de hinder som är bredast, där man saktar ned och rullar över hindret bekvämt utan att behöva ha njurbälte på sig.

Fina vägar kostar mycket pengar. I gengäld ger de en säker och smidig trafik. I många bostadsområden måste man nu köra 50 meter, bromsa in nästan helt för att sakta rulla (eller studsa beroende på hur pass mjuk bil man har) över ett farthinder, gasa på igen för att 30 meter senare möta nästa hinder med samma procedur. I ett bostadsområde i Estepona finns det inte mindre än fyra stycken farthinder på en sträcka på endast hundra meter.

Det är inte annat än tragiskt. Farthindren har främst uppkommit på grund av att många (de flesta?) bilister inte kan respektera och följa fartgränserna. Då måste man ta till andra knep för att få ned farten. Detta medför nu att fina dyra vägar blivit rena terrängslingor, där man måste ha en större stadsjeep för att kunna ta sig fram någorlunda bekvämt.

Numera jeepägare i Estepona