I engelska tidningar kan man av och till läsa om människor som luras av sina advokater eller inte får den hjälp som de avropar.
Nu skall jag bidra med ytterligare ett inlägg i denna debatt. På ett informationsmöte i Stockholm 1998 om att köpa hus i Spanien, uppmanade två svenska advokater presumtiva köpare att anlita en spansk advokat vid köp av hus för ”att allt skulle gå rätt till”. De kunde också hänvisa till en kollega i Fuengirola.

Jag köpte ett hus i Manilva kommun 1998, ett hus som då var cirka tio år gammalt och beläget på ”landet” och jag anlitade den advokat i Fuengirola som de svenska advokaterna hade rekommenderat. I början av juli 2005 fick jag på omvägar information om att Junta de Andalucía avsåg lämna någon slags information i Sabinillas den 6-8 juli. Jag åkte till informationslokalen och där fanns en kvinna och ett antal kartor.

Av kartorna som framställts av Junta de Andalucía framgick att halva min tomt ligger i ”Superficie Intrusada”. Det gäller också en del av mitt hus och en del av mitt garage. Enligt kartorna sträcker sig ett område (”Superficie Intrusada”) av 75 meters bredd som ett band tvärs igenom Manilva kommun. Det området får inte bebyggas. Enligt uppgift härrör bestämmelsen från 1942 och kom till för att böndernas får skulle kunna drivas genom kommunen. Tydligen vill nu Junta de Andalucía blåsa liv i denna bestämmelse, men vilket slags liv – det är frågan. Att kommunen sedan lång tid tillbaka beviljar byggnadslov inom ”Superficie Intrusada” tycks inte bekymra Junta de Andalucía.

Advokaten som jag anlitade sade inte ett ord om några problem. Han tog bara bra betalt. Inte heller står det ett enda ord om ”Superficie Intrusada” i min escritura. Jag har sänt ett rekommenderat brev till advokaten men naturligtvis inte fått något svar. Om en stat skall kalla sig rättsstat då måste man kunna lite på institutioner som till exempel myndigheter, polis och rättsväsende. Om man måste utgå från att advokater luras eller inte gör sitt jobb då är det inte mycket med rättsstaten.

Utformningen (1994) och tillämpningen (2005) av LRAU-lagen i provinsen Valencia är ett ytterligare bevis på hur liten betydelse den lilla människan har för Spaniens myndigheter. (Lagen som ger byggnadsinstruktörer rätt att expropriera fastigheter och ersätta fastighetsägaren med vad de själva tycker samt kräva stora belopp av de fastighetsägare som inte exproprieras för utbyggnad av infrastrukturen.)

Är det inte dags att vi utlänningar talar klarspråk om vad vi tycker om samhällsutvecklingen i Spanien? Jag är inte längre beredd att vara någon ödmjuk gäst i Spanien. Jag betalar skatt till Spanien och bidrar liksom så många andra utlänningar med inkomster till spanska samhället.
Med totalt pessimism ser jag nu framtiden an.

Rita Sandberg