Aktrisen Lucía Bosé har skapat en fond tillsammans med arkitekten José Manuel Garciá Pérez i syfte att bygga en ny tjurfäktningsarena i Malaga till minne av Picasso och med Picassos ritningar som underlag. Arkitekten räknar med hjälp från Malagas kommun, Kulturdepartementet, Madrids polytekniska skola, Barcelonas arkitektskola och från många företag. Samtidigt som alltfler röster höjs mot djurplågeriet på tjurfäktningsarenorna lanseras alltså byggandet av en ny arena!

Djurplågeri inget nöje
Jag har sedan jag kom till Spanien sett många tjurfäktningar på tv för att förstå vad som sker. Det är fullständigt obegripligt för mig hur det kan vara ett nöje att se djur plågas till döds. Jag vet nu tillräckligt mycket för att förstå att det som förståsigpåare säger - att tjuren är så full av adrenalin att han inte känner någon smärta - inte är något annat än nonsens.

Jag vet också att det här med att tjuren dör inom 20 sekunder efter det att tjurfäktaren har stött sin värja i tjurens kropp inträffar mycket, mycket sällan. Mestadels handlar det om minuter och det händer till och med att tjuren vandrar omkring på arenan med värjan i sig innan döden kräver sin tribut. Det är också mer regel än undantag att tjurfäktaren gör flera misslyckade försök innan han äntligen lyckas fullt ut. Ja, jag skulle kunna hålla på länge med skildringar av detta djurplågeri.

Ojämn kamp
För något år sedan såg jag en tjurfäktning som för alltid har etsat sig fast i mitt minne. Efter att ha gjort flera försök fick tjurfäktaren in sin värja i tjurens kropp. Tjuren kollapsade emellertid inte utan efter att ha utsatts för tjurfäktarens och hans teams anfallsrörelser så gick tjuren tvärs över hela arenan, med värjan i sin kropp, i riktning mot den port från vilken han hade blivit insläppt på arenan. När han kom fram till porten stupade han. Det var som om han ville säga till publiken - det här är inte "fair" mot mig.

Tillhör annan tid
Tjurfäktaren och hans team följde efter tjuren över hela arenan och när tjuren lämnade in så applåderade publiken och tjöt av förtjusning och hyllade tjurfäktaren. Det var mycket groteskt och man kände sig förflyttad långt tillbaka i tiden.

Tjurfäktning anses som en kulturell särart har jag fått lära mig och på en sådan särart får EU:s länder inte ha några synpunkter. Tänk att det har gått så långt att det viktigaste är att folk får roa sig - även om det sker med djurplågeri som tema. Det var väl så det var långt tillbaka i tiden. Eller?

Sune Larsson