I aprilnumret av denna tidning fanns en artikel om den svenske ambassadörens besök den 26 mars i Nerja. Herr Rönquist framförde enligt reportern bl.a. följande:

1. ”När jag träffar en spansk borgmästare vill jag gärna veta hur svenskarna uppför sig?”.

2. ” Mitt budskap är att de skall försöka integrera sig, lära sig lite spanska och skaffa sig spanska vänner”.

3. Reportern: ”Inte bara för att integrera sig och lära sig språket, utan även för att sprida information om Sverige”, slut citat.

Jag ber nu att i all blygsamhet och med viss erfarenhet få framföra följande, högst personliga åsikter om svenska pensionärers s.k. integration och svenska ”myndigheters” agerande. I alla fall om och för oss, som tillbringar största delen av året just vid Costa del Sol.

Man bör inse följande fakta. De flesta av oss pensionärer, som vistas här nere är ”långtidsturister” ( 4-8 månader av året) på grund av det fina klimatet och den aeronautiska närheten till Sverige. Många är residencias, men största delen är fortsatt mantalsskrivna i Sverige. Det lokalt välutbyggda nätverket här har stor betydelse för allas vår trivsel. AHN, Club Nordico, SPF, fristående bridge- och bouleklubbar etc. samt de uppskattade svenskspråkiga tidningarna Sydkusten och Nya Svenska Magasinet, har en viktig uppgift att fylla för oss alla. Och samtliga dessa gör det med glans!

Majoriteten av oss svenska pensionärer här har levt våra liv över 60-65 år i Sverige och har våra rötter där. Att då inbilla sig att man plötsligt blir integrerad eller ”spanjor” vid 70 års ålder är en chimär som alltför många fångas i.

Många av oss har visserligen en och annan infödd spanjor i vänkretsen, precis som jag själv, men att därmed anse sig som integrerad är en bedräglig myt, som många svenska pensionärer ägnar sig åt. Man måste inse att spanjorerna har fullt upp med sina egna vänner och familjer och inte har något större behov av att umgås med oss utlänningar.

Vår nuvarande ambassadörs inlägg vid mötet i Nerja och Sydkustens reportage därifrån kräver därför följande kommentarer punkt för punkt:

1. Dennes, ambassadörens, fråga är en skymf mot mig och tusentals andra svenskar här nere i Spanien. Vi betackar oss från svenska UD:s uppförandekontroll över oss. När den svenska regeringens kontroll över skolbarnens uppförande hemmavid idag anses vara ”brott mot den personliga integriteten”, varför i herrans namn behöver då UD oroa sig för oss pensionärer?

2. Att man som yrkesutövande svensk i Spanien måste klara språket och adekvat integration är en truism. Som pensionärer vill vi däremot, var och en, styra graden av integration utan UD:s inblandning. Hur hade ambassadörens råd varit om han haft sin tjänst i Iran?

3. I egenskap av utflyttad svensk medborgare och pensionär har jag ingen som helst anledning att ”sprida information om Sverige”. När AHN, Fuengirola/Mijas för sex år sedan lade ner ett enormt stort ideellt arbete under fyra dygn för den svenska ”casetan” i Fuengirola under de s k Internationella Dagarna, bad vi om stöd från den svenska ambassaden och Svenska Turistrådet i Madrid och om hjälp med broschyrer, pamfletter o.l. att lägga ut i vår caseta. ”NJET” från bägge institutionerna! Varför skall vi pensionärer efter detta ”sprida information om Sverige”?

Så långt mina åsikter om den svenska byråkratins vällovliga uttryck i Sydkusten.

Men kanske stör det mig mest, att en del svenska pensionärer här tjatar om sin egen ”integration” eftersom de har närvarit vid samtliga spanskkurser vid Casa Cultura och kanske till och med har blivit opererade på Costa del Sol- sjukhuset. Dessa kurser har även jag med glädje närvarit vid och har även opererat mig vid det fina sjukhuset. Bara positiva upplevelser och jag är mycket tacksam för all god offentlig service jag får för min skatt här. Men jag känner mig inte ett dugg integrerad och har som pensionär inget behov av det, trots att jag bor bland spanjorer och småpratar med dem varje dag. Ett liknande klimat, som det vi har här, kan jag få på många andra ställen på vår Jord!

Men visst, jag gillar spanjorer, kulturen, landets historia, maten och det dagliga livet här. Det är ju anledningen till att jag fortfarande bor kvar. Men varför skall jag som pensionär hela tiden pådyvlas, att jag skall vara ”integrerad”?

Efter mina år på Solkusten har jag också sett hur den ”integrerade myten” successivt slås sönder den dagen när även de starkt ”integrerade” svenskarna blir tillräckligt gamla; fått sina strokes, cancer och hjärtinfarkter. Då åker de flesta hem till Sverige! Jag har den största förståelse för detta när ångesten kommer och jag kommer att göra likadant. Förmodligen innan bilan faller!

Kanske borde en del pensionerade svenskar vara lite mer ödmjuka medan de är friska och inte inbilla sig själva, och oss andra, att de är så ”integrerade” som de själva vill påstå . Vi, som har ett lite bredare livsperspektiv på tillvaron förstår inte deras ”fanatism”. Ibland blir den patetisk och för mig faktiskt riktigt arbetsam.

Lars Rudström
Los Boliches