Sammanfattningsvis bedömer jag att det inte går att rädda Marbella. Det finns enligt min mening bara en väg ut ur eländet och den vägen går via en total ekonomisk och organisatorisk kollaps. Egentligen har detta redan inträffat. Tillsättandet av interimsstyrelsen har fördröjt offentliggörandet av den organisatoriska kollapsen och interimsstyrelsens ickeinformation om det ekonomiska läget fördröjer offentliggörandet av den ekonomiska kollapsen.
Ett meddelande i Sydkusten att interimsstyrelsen inte blir klar med stadsplaneförslaget före valet den 27 maj är en delbekräftelse av att min bedömning är rätt.

Även om vi utgår ifrån att Arturo Moya och Francisco Pimentell med respektive partier är ärliga och menar allvar med sina kandidaturer och rudimentära partiprogram så måste man beakta att bådas förankring i någon form av valmanskår är näst intill obefintlig. Vad man tydligen förlitar sig på är stöd från vilsekomna före detta GIL anhängare. Vid en eventuell valseger är läget alltså att man måste förlita sig på en mycket osäker politisk bas detta samtidigt som man kommer in i en fullkomligt korrumperad politisk miljö med en korrumperad administration,

Som lök på laxen har man på central politisk nivå mellan PSOE och PP helt blockerat samarbetet mot korruption. Det vill säga att man på central politisk nivå inte vågar benämna problemet med den omfattande korruptionen som de facto finns i det spanska samhället.
Det är i denna miljö som man går ut och lovar att man skall rädda Marbella och säger sig behöva stöd från personer med förankring i de nordiska demokratierna. Jag ställer mej frågande inför detta. Den spanska konstitutionen och kommunallagen har redan alla nödiga instrument för att införa ett demokratiskt fungerande samhälle men man har inte viljan och kraften att göra detta beroende på faktorer och händelser som sträcker sig långt bak i tiden och som skapade denna grogrund för korruption.
Pacto del olvido tycks fortfarande råda. Att ett fåtal nordbor skulle kunna arbeta effektivt och demokratiskt i denna miljö bedömer jag som osannolikt.

Marbella (och den övriga kusten) har två ekonomier. Den offentliga som egentligen inte är speciellt offentlig samt den som styrs av olika maffiaorganisationer med mer eller mindre dolt sammarbet med kommunerna.
Den officiella kommunbudgeten täcks till ca 60% av avgifter och skatter i samband med nybyggnationer. Detta innebär kortfattat att kommunbudgeten är helt beroende av ett konstant eller ökande byggande. Därmed är kommunerna helt i händerna på de som styr byggmarknaden med känt resultat.
Den dolda maffiaekonomin har två bärande grenar. Den penningtvättande som i stort förser byggmarknaden med krediter samt den mer affärsbrottsliga verksamma som går ut på att kontrollera näringslivet utöver byggsektorn. De medel som tvättas kommer nästan uteslutande från droghandeln som tillför Costa del Sol och Costa Blanca ca 350 ton narkotika per år.

Aktionen Malaya har skapat ett problem för den officiella kommunekonomin och för den dolda, maffiastyrda med avseende på de illegalt bebyggda arealerna i Marbella. Rivas eller lagligförklaras? Här står miljardvärden på spel, för kommunen, för maffian och för den enskilde fastighetsägaren (valmanskåren). Det är lättförklarligt att interimsstyrelsens i detta läge inte förmår lägga fram en ny stadsplan före valet.

Nästa kommunledning har en omöjlig uppgift framför sig. Det kommer inte att gå att förena alla motverkande intressen, lagliga och olagliga, till en fungerande kommunal verksamhet. Kollapsen kan endast fördröjas genom att kommunen fortsätter att styras med korrupta politiker och tjänstemän tills marknadslagarnas yttersta dom faller och turisterna och innevånarna flyr Marbella. Att i detta läge kandidera till borgmästare verkar på mej litet konstigt om man nu inte vill sitta vid köttgrytan en stund innan stora smällen kommer. Ett sätt att undvika detta är att sätta Marbella under fortsatt statligt tvångsstyre men vad gör man då med alla övriga 27 borgmästare/byggansvariga i regionen som också är korruptionsanklagade och hur skall man inför EU kunna hävda att Spanien är en demokrati då man måste tvångsförvalta kommuner?

Om jag vore Moya och Pimentell
och verkligen menade allvar med att verka för ett okorrumperat och demokratiskt Marbell så skulle jag fundera på följande.
1.Se till att inte komma till makten utan bilda ett oppositionsblock med ickekorruption och demokrati som ledstjärnor.
2.Upprätta ett EU-informationskontor där marbellabor kan göra anmälningar till EU-domstolen om brott mot de regler och lagar som gäller.
3. Upprätta kontakter med spaniens EU-delegater som handhar korruptionsärenden.
4. Upprätta kontakt med EU kommission för bekämpande av korruption.
5. Verka för att den svenska offentlighetsprincipen införes i Marbella.
6. Genomföra informationskampanjer mot korruption och för demokrati.

Enligt mitt förmenande finns det uppenbara fördelar med ett sådant förfarande men det fordras folk med ärlig uppsåt, organisatoriska talanger och uthållighet för att genomföra det hela.

Ca 7000 brittiska medborgare har anmält olika kommuner i Spanien för brott mot stadsplaner och byggregler. Under februari i år (07) besökte EU kommission mot korruption Spanien och kommissionens rapport är en svidande kritik mot Spaniens sätt att fungera som demokratisk stat inom EU.

Bjarne Ritzén
Calahonda