När man slår upp ordet integration och integrera i ordlistan står det ”sammanförande, förena, fullständiga”. I den logiska tanken kan då sammanförande och förening stå för att se till att förutsättningarna för en förening finns. Det kan till exempel innebära att behärska språket för att göra det möjligt att föra-samman, att besöka och vistas i sammanhang som innebär förening med mera.

När det handlar om att integreras i ett nytt land så är det inte enbart en logisk tanke, utan integrationsprocessen är en existentiell upplevelse som handlar om hur det känns och vilka tankar och värderingar som skapas. Som i alla existentiella tillstånd väcks starka känslor och det bör därför undersökas med respekt och ödmjukhet både då det gäller oss själva och andra.

En process
För några år sedan fick jag möjlighet att ta del av några kustsvenskars upplevelse av den egna verkligheten genom mitt arbete med en magisteruppsats. Uppsatsens syfte var att undersöka den psykologiska upplevelsen och drivkrafterna av att lämna Sverige och flytta till Spanien. I samband med det tog jag del av gedigen forskning kring företeelsen integration i ett nytt land.

Min egen forskning bekräftade tidigare resultat; att integration är en process, det vill säga det är inget tillstånd utan en rörelse och att det framförallt är en upplevelse. Upplevelser som bland annat handlar om tillhörighet kontra utanförskap, beroende och självständighet, närhet och avstånd, anknytning och separation, tillgång och förlust, ensamhet och samhörighet, frihet och trygghet, makt och maktlöshet, främlingskap och gemensamhet, rotad och rotlöshet.

Hur den integrationsrörelsen framskrider har att göra med en människas historia, det vill säga tidigare upplevelser av de olika känslotillstånden som flytten till ett nytt land väcker. Hela personens tidigare liv i sin ursprungsfamilj och vidare in i vuxenlivet inklusive det sociala och kulturella sammanhanget bildar de ramar inom vilka integrationen in i ett nytt land är möjlig och önskad.

Skuldkänslor
Jag skriver den här insändaren i förhoppning om att vi ska kunna se bakom värderingarna vi eventuellt har på att vara integrerad eller inte. Om vi utgår från att man bör, ska integrera sig i ett nytt land så skapas krav som kan väcka känslan av att vara dålig för att man inte klarar av att känna sig integrerad. Det är härligt att debatten är igång och jag önskar att den kan övergå till nyfikna samtal kring vad just du och jag känner, tänker och upplever av att vara bosatt i Spanien. Det kan ju exempelvis innebära att vi hjälper varandra att komma fram till vilka val vi vill göra, såsom pensionären som reflekterade över att han faktiskt hade valt att komma till Spanien för att på sin ålders höst få leva i ett varmt land och att det varken fanns tid eller intresse av att integrera sig.

Kulturtillhörighet
Jag vill avsluta med några ord ur Theodor Kallifatides bok ”Ett nytt land utanför mitt fönster”

”Med andra ord tog det mig mer än fyrtio år att upptäcka att djupt i min själ fanns redan i förväg de spår som jag skulle följa i hela mitt liv. Allt annat som jag skaffade mig under resan visade sig inte äga kraft nog att byta spår. Livets lok fortsatte obevekligt vidare drivet av den obeskrivbara doften och på de spår som en gång för alla var utlagda. Det är just detta, som är den egentliga innebörden i att tillhöra en kultur”.

Med önskan att vi ska se på oss själva och andra med nyfikenhet, ömhet och ödmjukhet och träna på att upptäcka våra bakomliggande värderingar så att vi emellanåt kan välja bort dem.

Marita Westdahl
Cerros del Aguila, Mijas Costa