Jag hade inte riktigt räknat med brevet från det svenska pensionsförsäkringsbolaget SPP. Det vill säga, jag tyckte inte att det var konstigt att jag fick brev från SPP. De skulle väl förmodligen bara meddela att de spekulerat bort min svenska tjänstepension på börsen. Inget mer överraskande än så.

Men det var något riktigt ordentligt skumt med adressen på kuvertet:

"Till Robert Österlinds dödsbo", stod det.

Jo, förkyld var jag ju förvisso. Men död? Var jag verkligen död? Och hade jag nu då hamnat i helvetet eller himlen? Förmodligen måste det väl ändå vara himlen eftersom jag befann mig i Spanien. Omskakad fortsatte jag att bläddra i högen. Så kom ett brev från ett annat pensionsbolag, Alecta, fram:

Pension i himlen

"Till Robert Österlinds dödsbo", stod det på det kuvertet också.

Kanske får man pension i himlen också tänkte jag och sprättade omtumlad upp de båda kuverten.

"Eftersom Robert Österlind har avlidit den 1 maj 2001 så undersöker vi nu om det finns några anhöriga som har rätt till hans tjänstepension", stod det i båda breven.

Så det skulle alltså inte bli någon pension i himlen då. Å andra sidan kunde jag snart konstatera att jag förmodligen inte var död. Grannens ungar spelade sin musik så ljudligt att hela huset skakade. Och i himlen har de nog inga stökiga grannungar.

Så när jag hämtat mig från chocken ringde jag upp de båda försäkringsbolagen och förklarade att jag visserligen var ordentligt förkyld, men inte död. Inte än i alla fall. Så varför skickade de sådana här otrevliga brev till mig?

-Jo, det är försäkringskassan som har meddelat oss att du är avliden, förklarade de.

Med onda aningar ringde jag försäkringskassan:

-Ja, vi är ledsna. När vi registrerade dig så råkade vi fylla i en 9:a för död, istället för en 8:a som står för utflyttad.

-Jaha, men har ni skickat beskedet om min död till någon fler än SPP och Alecta, frågade jag.

-Nja, bara till Premiepensionsmyndigheten...

Aj, då. Nu hade jag verkligen drabbats av onda aningar. Jag slog nervöst numret till Premiepensionsmyndigheten. Hade de snott min allmänna pension nu också, eftersom jag tydligen var död?

-Jo, vi har avslutat ditt pensionskonto här hos oss, förklarade myndighetens handläggare på hurtfrisk östgötadialekt.

-Det gick fort att avsluta det kontot, kontrade jag med.

-Ja, det var bara en knapptryckning! fick jag som klämkäckt svar.

-Jaha, ja. Men hur ska ni nu då återställa kontot igen, eftersom jag ju lever?

-Ja, ser du. Det blir svårare, det. För det har vi inga rutiner för.

-Nähä, så jag är den ende som har råkat ut för det här?

Inte ensam i himlen

-Nej, då. Vi har ett tiotal liknande fall just nu. Men vi är en så pass ny myndighet, så vi har inga rutiner för det här ännu. Det kan dröja länge innan vi får det. Och sedan är det ju frågan om vem som ska betala kostnaderna för att återskapa ditt konto.

-Men du kan väl inte mena att jag ska betala för det?

-Ja, det är ju just det som är frågan!

I det läget bestämde jag mig för att anmäla Premiepensionsmyndigheten och försäkringskassan till Justitiekanslern. Och se, då blev det fart. Redan någon vecka efter min anmälan så kom Premiepensionsmyndigheten på en rutin för att återskapa mitt konto.

Men så var det då det här med Skattemyndigheten Fast den storyn får ni läsa i nästa nummer av Sydkusten.

Robert Österlind

© Sydkusten Media S.A.