Ärligt talat tror jag dock att inlägget speglar mer av hur just den här personen kände sig just den här dagen, än Sydkustens verkliga balans mellan goda och dåliga nyheter. Jag är den första att förespråka vikten av goda nyheter. Det finns en gräns för vad vi kan ta till oss och för att vi inte ska ge upp och skita i allt, måste det finnas en jämvikt.

Det handlar dock inte bara om vilka nyheter medierna väljer att lägga fokus på utan nyanserna i hur de förmedlas. Denna balans kan dock vara svår att få fram i en rubrik. Många människor tror felaktigt att en tidningsrubrik är det samma som en överskrift och att den på något vis skulle sammanfatta artikeln.

Dess enda uppgift är dock att locka till läsning. Det gör den såklart genom att fånga det mest uppseendeväckande i artikeln. Det som kan verka dramatiskt och som givetvis måste vara sant men inte nödvändigtvis hela sanningen, nyanseras oftast längre ned i brödtexten. Så ett litet tips är att inte bara läsa rubrik och ingress, vilket många tycks göra idag.

Sedan är det ju individuellt vad som uppfattas som positivt. Vid en snabb genomgång av våra senaste nyheter på hemsidan är mitt eget intryck att de flesta är neutrala eller skulle kunna uppfattas både som positiva och negativa. Att polisen har sprängt en narkotikaliga eller att en korrupt politiker avslöjats kan ju ses både som positivt och negativt. Att brotten begåtts är ju negativt, men det är positivt att förövarna gripits. Likaså när det gäller nya lagar, politiska fenomen, samhällstrender, opinionsundersökningar, företagsetableringar eller fusioner. Allt beror ju på var du själv står.

Till och med när fastighetspriserna rasar eller skjuter i höjden, beror det ju på läsarens perspektiv om denne blir glad eller ledsen. Är hen säljare eller köpare? Det går ju dessutom att säga vad man vill med statistik. Det intressanta är de stora dragen, snittet över ett år eller trendbrotten.

Vi lever i en besvärlig tid och det går inte att låta bli att förmedla de negativa nyheterna, då skulle vi föra folk bakom ljuset. Det är viktigt att de som vill kan få fakta om smittspridning och ekonomisk utveckling. Just nu är dessa siffror inte så positiva. Men märk väl att vi inte enbart skriver när smittan ökar och restriktionerna hårdnar, utan även när det går på rätt håll.

Vi kan inte lägga locket på för att det blir för jobbigt, däremot kan man berätta saker på olika sätt och vara extra noga med att kompensera. Det tror jag vi är relativt bra på. Men det kräver att man läser hela artiklarna och alla artiklarna. Inte bara de som Facebooks algoritmer synliggör i just ditt flöde. Gå gärna till källan så får du hela bilden.

Som läsare måste man också sålla, beroende på dagsformen och hur man mår överlag. Inte tro att man ska få allt man behöver som människa genom dagens nyheter i kortform. Man måste själv ta ansvar för hur man läser och tolkar en nyhet, ibland anstränga sig lite för att se det positiva och inte minst komplettera flödet med sådant som får en att må bra. En nyhetstidning kan inte göras ansvarig för folks allmänna välbefinnande. Även om Sydkusten faktiskt nu även lagt krut på att skapa en särskild Facebook-grupp med 100 procent fokus på feelgood.

Som läsare måste vi också kunna välja bort nyheterna. De finns där att ta del av 24/7 men det är ju inte meningen att en och samma person ska vara ständigt uppkopplad. Vi måste lära oss att stänga av och koppla bort.

Min egen absolut värsta nyhetsupplevelse och miss i den bemärkelsen, var när den lilla pojken Julen för ganska precis två år sedan trillade ned i ett brunnsschakt i byn Totalán i Málagaprovinsen. Tidningen Diario Sur upprättade snabbt en sida som uppdaterades i realtid med information om räddningsarbetet. Efter att jag läst om olyckan bara timmar efter att den inträffade, klarade jag inte av att släppa det.

Insatsen kom att pågå i 13 dygn och jag överdriver inte när jag säger att under de två veckorna, gick det inte tio minuter utan att jag gick in på tickern för att se om det hade hänt något nytt. Jag vaknade till och med på nätterna och gick in för att se om de hade räddat honom.

Det var inte rätt sätt att ta till sig en dramatisk händelse på. Jag hade ingen relation till pojken eller hans familj, jag behövde inte veta varje minut vad som hände. Men jag blev översköljd av känslan, av empatin. Jag klarade inte av att stå emot och kunde inte ta mig ur det förrän Julen hade hittats (dessvärre inte vid liv). Det hjälpte inte någon endaste person på jordklotet att jag gick igenom denna ångest. Men felet var ju inte medias.

Jag är en vuxen människa och måste ta mitt eget ansvar för mig själv och mitt eget välbefinnande. Informationen finns där att ta del av och det är jag tacksam för. Jag kan själv välja. Tänk om myndigheterna skulle införa särskilda nyhetskvoter som inte fick överskridas?