Det är med blandade känslor jag försöker anpassa mig till den nya modellen. Jag är mer än villig att göra uppoffringar för miljöns skull, som att planera min elkonsumtion bättre för att minska den sammanlagda toppen på dygnet. Samtidigt så kommer jag inte ifrån känslan att vi konsumenter tar på oss allt besvär medan elbolagen ständigt tjänar mer.

Grundprincipen är enkel. De tider på dygnet när efterfrågan på el är som störst är priset också som högst. Om man planerar så kan man hålla nere de röriga kostnaderna, som normalt utgör en tredjedel av elräkningen men som de senaste månaderna med de stigande tarifferna växt till nära hälften. Det betyder med andra ord att om konsumtionen fördubblas en månad så bör elräkningen stiga med 50 procent. Så länge elpriset förblir detsamma, vill säga, vilket ju inte varit fallet den senaste tiden.

Den första månaden som den rörliga taxan infördes, i juni, fick jag en positiv överraskning. Vi var mycket disciplinerade hemma och elräkningen hamnade på drygt 60 euro, vilket var det lägsta sedan jag kan minnas. Men säg den lycka som varar för evigt. Räkningen för augusti var på mer än 100 euro, trots att vi fortsatt att bruka så många apparater som möjligt under de billigare tidsintervallerna. Inte har vi heller någon luftkonditionering som man kan skylla ökningen på.

Som för de flesta är elmarknaden en djungel för mig. Trots att vi har gasspis i hemmet och som sagt ingen A/C så ligger elräkningen normalt strax under 100 euro i månaden. Det är avsevärt mer än de genomsnittsräkningar som brukar presenteras i olika konsumentartiklar. Dessutom närmast fördubblas elkostnaden på vintern, trots att vi som mest har tre element påslagna och det rörliga priset som sagt ska utgöra mindre än hälften av den sammanlagda kostnaden.

Många skyller situationen på politikernas band med energisektorn. Listan är lång över makthavare som hamnat i en välbetald styrelsepost i något elbolag, efter att de lämnat politiken. Det är kanske att förenkla problemet, men faktum är att det är svårt att förstå många aspekter som har att göra med energipriserna. Som det faktum att det är den dyraste energiformen som fastställer priset för alla övriga som brukas, även om den dyraste (som regel gas) endast utgör en bråkdel.

Föreställ dig att du går till slaktaren i saluhallen. Du ber att få en hel kyckling, fyra fläskkotletter, ett halvt kilo blandfärs och en liten oxfilé. Slaktaren lägger alltsammans i en påse, placerar den på vågen och slår in priset för oxfilén. Så fungerar elmarknaden. ¡Smaklig måltid!