Spelkort sägs ha sitt ursprung i Kina och spreds till Europa på 1300-talet via handelsresande. Kortspel sågs till en början inte som ett harmlöst tidsfördriv. Många spelade nämligen om pengar, vilket ansågs syndigt. Dessutom fanns en oro för att pesten kunde smitta genom korten. Kortspelande förbjöds därför under en period på flera håll i Europa.

De första kort som nådde Spanien hade liknande symboler som den kortlek som används i landet idag. Till skillnad från hjärter, spader, ruter och klöver består den spanska leken av symbolerna guld, bägare, svärd och stav. En klassisk spansk kortlek innehåller 40 kort. Varje färg har numren ett till sju och tio till tolv. Det finns alltså inga åttor eller nior. Leken har inte heller någon drottning. De klädda korten (tio, elva och tolv) utgörs av en trio män – knekt, riddare och kung.

Det företag som mer än något annat förknippas med den spanska kortleken heter Fournier. Det grundades av Heraclio Fournier González för över 150 år sedan. Även om figurerna guld, bägare, svärd och stav fanns sedan tidigare så var det Fournier som utformade den klassiska design som än idag pryder kortlekar över hela landet.

Mentiroso
Deltagare: Två till tio
Det här är ett perfekt kortspel för både stora som små. Målet är att bli av med de kort man har på hand. “Mentiroso” betyder lögnare på spanska och spelet handlar om att ljuga så trovärdigt som möjligt.

Hela kortleken delas ut mellan spelarna. Den som börjar tar ett, två eller tre av de kort hen har på hand och lägger dem med ansiktet nedåt på bordet. Personen säger högt (sanningsenligt eller ej) vilka kort som lagts, till exempel “tre kungar”.

Nästa spelare kan välja att syna och vända upp korten som lagts på bordet. Visar det sig att den föregående spelaren ljög, får denne plocka upp korthögen. Var det däremot en sanning får den aktuella spelaren ta upp korten. Det andra alternativet är att tro på spelaren och i sin tur lägga ner ett antal kort. Personen “ska” lägga samma valör som redan ligger på bordet (i det här fallet kungar), men man får bluffa och lägga helt andra kort. Sedan går turen över till nästa spelare som har samma alternativ.

Den som först blir av med alla kort på hand vinner. Ett perfekt spel för att öva på sitt pokeransikte och som garanterat kommer leda till skratt!

El Chinchón
Deltagare: Två till fyra
“El Chinchón” är en variant av spelet Gin rummy. Varje spelare får sju kort var. Resten av korten läggs på bordet med baksidan uppåt. Det gäller sedan att samla poäng genom att under varje spelomgång samla på kombinationer av minst tre kort som antingen har samma valör eller som bildar en stege i samma färg. Varje kombination ger olika poäng.

Spelarna turas om att ta ett kort från högen, som man kan välja att byta ut mot ett av korten på handen eller slänga med framsidan uppåt bredvid högen. Nästa spelare kan antingen plocka upp det kort som nyss slängdes eller ta ett nytt kort från högen.

Den som först känner sig så pass nöjd med sin hand att den tror att den har bättre kort än sin motspelare slänger ett kort med baksidan uppåt. Deltagarnas olika poäng räknas ihop och skrivs ner. Sedan spelas en ny omgång. Först till 100 poäng har vunnit.

El Burro
Deltagare: Tre till tio
Det här spelet går ut på att få fyra likadana kort på hand. Innan spelet kan börja måste man sortera kortleken. Välj ut fyra kort med samma värde per spelare. Lägg de andra korten åt sidan. Är ni fyra deltagare kan ni till exempel ta fyra tvåor, fyra sjuor, fyra knektar och fyra kungar. Blanda korten väl och dela ut dem mellan spelarna så att alla får fyra var.

Spelarna räknar högt till tre och ger sedan ett av sina kort till personen till höger. Fortsätt så tills någon har fått fyra likadana kort på hand – den säger “burro” och lägger handen mitt på bordet. Den som är sist med att samla ihop en familj och att lägga handen på bordet förlorar och blir åsna (burro).

Mus
Deltagare: Fyra
Mus är något av kortspelens Rolls-Royce. Det är ett strategispel med inslag av poker, som är särskilt populärt bland äldre och studenter. Regelverket är lite snårigt, men här kommer en förenklad förklaring av spelets grunder. Självklart finns det en mängd lokala variationer.

De fyra spelarna delar in sig i två lag. De som är i samma lag sitter mitt emot varandra.
Man spelar inte bara med sina egna kort, utan också med sin lagpartners. Tricket är att lista ut vad ens medspelare har på hand – utan att motspelarna märker det. Detta görs genom olika tecken. Alla spelare kommer överens om vad tecknen symboliserar innan matchen börjar. Till exempel så kan man bita sig på insidan av kinden för att visa att man har två kungar. Det gäller dock att vara försiktig så att inte motståndarna råkar få syn på tecknet.

Alla får fyra kort var och får sedan i tur och ordning säga antingen “mus” eller “no hay mus”. Säger alla fyra “mus” innebär det att man får slänga de kort man önskar och få nya. Det fortsätter man med tills någon säger “no hay mus”. Då får ingen byta fler kort, utan utspelet börjar.

Varje spel består av fyra omgångar: “grande,” (den med högst kort), “chica” (den med lägst kort), “pares” (par) och “juego” (den vars kort är närmast 31). Alla kort har samma värde som sitt nummer, med undantag av ess och tvåor som är värda ett, klädda som är värda tio och treor som fungerar som kungar och alltså är värda tio.

Den som sitter efter den som delat ut korten börjar. Man kan passa eller satsa ett antal av sina spelbrickor. Om man passar går turen över till nästa. Precis som i poker går det att syna eller höja. Vill man gå all-in säger man “órdago”.

Det lag som först får ihop 30 poäng vinner en spelomgång. Det lag som först vinner tre spelomgångar har vunnit hela matchen.