Händelsen ledde till att Lasse Berghagen ibland vaknade kallsvettig när han mindes den. Foto: Bengt Sändh

När Berghagen fastnade

09 jun 2026 | 04:00

PREMIUM BENGT SÄNDH Det stämmer ofta det här med att artistlivet är en dans på rosor. Men då skall man minnas att artisten ofta är barfota och det vet vi ju alla hur många taggar det finns på rosor. Tänk dig själv, käre läsare, att du skall in på scenen inför en stor publik och miljoner tevetittare. Det är en fruktansvärd anspänning när det gäller direktsändning. Allting skall klaffa. Orkestern spelar upp en introduktion och du knallar in mot micken, men så sitter du plötsligt fast och når inte fram till mikrofonen. Det har hänt och det var vår vän Lasse Berghagen som fastnade. Panik.

Detta hände vid schlagerfestivalen 1974, alltså samma år som ABBA sjöng Waterloo. ABBA hade just lämnat scenen då Lasse Berghagen skulle in och framföra sitt bidrag som hette ”Jag har köpt mig en akustisk gitarr”. Lasse hade repeterat sin entré perfekt, som den perfektionist han var, och visste att det var exakt sex steg fram till sångmikrofonen men han kom inte fram. En meter från stativet med sångmikrofonen var det tvärstopp. Han satt fast.

Saken var den att Lasse bar på en tolvsträngad elgitarr som var ansluten med en lång sladd till en förstärkare bakom kulisserna. Orkestern drog igång och Lasse började sin sexstegspromenad. Musiken från Waterloo ringde fortfarande i hans huvud vilket bara det är högst förvirrande. Men han gick precis som repeterat. Så plötsligt tvärstannade han en meter från mikrofonstativet och där stod han fast. Förklaringen var den att något ”klantarsel” i studion hade ställt en kuliss på gitarrens anslutningskabel. Lasse hade precis hunnit öppna munnen och dra in luft för att börja sjunga då det tog stopp. Tvärnit och total panik. Lasse kommer inte fram… Full salong och miljoner tevetittare.

”Att jag inte dog” sa Lasse när han berättade detta för mig. I direktsändning!!! Det var ett minne som Lasse aldrig kom ifrån. Senare under Lasses karriär kom ofta det här minnet upp. Ofta när han klev in på scenen i betydligt blygsammare sammanhang kunde känslan komma tillbaka så att han blev alldeles kall. Han kunde vakna kallsvettig mitt i natten många år senare av minnet från denna fadäs.

Lasse var en stor artist i dubbel bemärkelse. Han var även en stor komiker vilket han visade i den roligaste komedi jag skådat. Jag tänker då på ”Spanska flugan”. Har du inte sett den så måste du bara göra det. Den finns att se i Öppet arkiv på SVT Play.

Jag medverkade i några av hans teve-program och vi hade alltid lattjo i studion. Så minns vi honom från Allsång på Skansen. Min frus mamma, alltså min svärmor skulle till att fylla 80 år och hennes stora dröm var att få åka till Stockholm och bo på Grand Hôtel samt att få sitta med i publiken på Allsång på Skansen. Nu är det timslånga köer till dessa föreställningar och där orkar inga 80-åriga damer stå, så det lovade jag att fixa. Jag ringde Lasse och han ordnade allt till det bästa. När min fru och svärmor anlände stod det en dam vid grinden som hälsade dem välkomna och visade dem var de skulle sitta. De hamnade på VIP-läktaren nedanför scenen, så där satt min lilla svärmor intill den ståtlige artisten Tommy Nilsson.

Innan programmet Allsång på Skansen går igång på teve så brukar man ”värma upp” publiken och så skedde även denna gång och där talade Lasse om att Bengt Sändh:s svärmor satt i publiken och att hon fyllde 80 år. Det hurrades och applåderades och Tommy Nilsson satte sig i hennes knä.

Under själva tevesändningen upprepades denna procedur och Lasse sjöng en av mina små sångstumpar för henne. Det var min countrylåt vars text lyder: