Genom Barbro blev jag bekant med hennes mor Brita som var född samma år som min mamma 1917. Tänk så det kan slumpa sig! Britta bodde i ett stort fint hus på en höjd i Järvsö. Efter mitt samarbete med Barbro fortsatte jag att turnera tiotusentals mil årligen och ofta när jag skulle upp till det inre av Norrland tog jag vägen över Järvsö. Där tog jag en lite paus och handlade en liter jordgubbar och en deciliter vispgrädde. Så for jag upp till Brita på höjden. Hon vispade grädden och satte på kaffe. Sedan satt vi på hennes altan. Jag la in en prilla och hon rökte långsmala cigariller medan vi skrattade och berättade vitsar för varandra. (Hon gillade fräckisar). Vid ett av dessa tillfällen tog jag ovanstående foto. Det visade jag sedan för Barbro som genast beställde femton kopior så att det skulle räcka till hela släkten. Det fick hon.

Barbro och jag träffades mycket sällan efter att vi avslutat vårt samarbete. Jag hade betydligt mer kontakt med mamma Brita. Det hände några gånger som en dag när jag såg att det var folksamling utanför en musikaffär i Uppsala. Vad är det nu då, tänkte jag och fick då veta att Barbro stod där inne och signerade sin nya singelskiva. Jag gick in och där hade Barbro klivit upp på en stol där hon stod och signerade skivor som en stor skara, mestadels damer, räckte henne. Jag köpte en skiva och ställde mig i gruppen och räckte upp den till en stressad Barbro. Hon tog emot skivan och såg sedan att den var min. Ähh! sa hon bara och kastade tillbaka skivan utan autograf.

För några år sedan gick en serie teveprogram där man släktforskade åt olika kändisar. Det hette ”Vet du vem du är”. Jag och min hustru som är en mycket driven släktforskare satt i vår stuga i Campo Mijas och såg programmet när det släktforskades åt Lill-Babs. Det första hon gjorde var att visa upp mitt foto av hennes mamma. Nämnas kan att min släkt på mödernet har bott i Färila fyra mil norr om Järvsö sedan 1400-talet. Så berättade släktforskaren för Lill-Babs i programmet:
–Ja så har du en anfader här som heter Isak Stener. Han var kyrkvärd i Färila kyrka och han fick jobbet för att han hade en stämma som hördes i sju kyrksocknar.

Då säger min fru:
–Honom är du också släkt med. Ett ögonblick.

Hon gick in och satte sig vid datorn i femton minuter och kom tillbaka:
–Lill-Babs och du är faktiskt fyrmänningar.

Om du, gode läsare, inte vet vad det är så kan jag förklara: Om kusiner får barn kallas dessa för tremänningar och om de får barn kallas dessa fyrmänningar.
Det här måste jag berätta för Barbro tänkte jag och ringde henne klockan halv tolv på natten och samtalet avlöpte sålunda:
–Hej, det är Bengt Sändh.
–Va fan ringer du nu för mitt i natten.
– Jag vill ju hålla kontakt med släkten.
–Vadå släkten?
–Du och jag är faktiskt fyrmänningar.
–Åhh helvete, skrek Lill-Babs och slängde på luren.