Det skrivs mycket i Spanien om husockupanter som tränger sig in i andras bostäder eller osålda fastigheter och som sedan är svåra att få ut. Däremot talas det mindre om de som tecknat hyreskontakt och som av en eller annan anledning slutar betala, men bor kvar. Det uppges röra sig om tiotusentals hushåll.

Vräkningar av såväl hyresgäster som hypotekstagare som inte kunde betala sina månadsavgifter under finanskrisen som bröt ut 2008 blev mycket vanliga i Spanien och uppgick ett tag till mer än 500 om dagen. Detta väckte en proteststorm och när coronapandemin slog till i mars 2020 var en av den nuvarande regeringens första åtgärder att förbjuda alla vräkningar grundade på obetalda hyror. Restriktionerna har förlängts successivt och gäller ännu, minst till 30 juni. Detta innebär att familjer som åberopar att de är ekonomiskt sårbara får bo kvar tills vidare, till hyresvärdarnas förtret.

Plattformen som representerar drabbade hyresvärdar har omkring 2.400 medlemmar. Talesmannen Ricardo Bravo uppger till tidningen El País att de flesta hyresvärdar själva tillhör privatfamiljer som har som mest en eller två bostäder som de hyr ut och att de i sin tur ofta hamnar i allvarliga ekonomiska trångmål när de inte får in hyran och heller inte kan vräka skuldtagarna.

Det tar i genomsnitt tre år att driva en juridisk process för att vräka en hyrestagare som slutat betala och i dagsläget är det alltså omöjligt att kasta ut någon alls som uppfyller kriterierna för ekonomisk sårbarhet. Många utnyttjar enligt hyresvärdarna systemet, som är lätt att manipulera. Det räcker exempelvis med att den som har grundinkomsten i hushållet mantalsskriver sig på en annan adress.

Totalt uppges hyresvärdarna gå miste om omkring 2,2 miljarder euro i hyresintäkter. Dessutom tvingas de i många fall totalrenovera bostaden när de väl lyckats göra sig av med hyresgästerna, vilket fördubblar förlusterna.

El País återger ett fall där en 38-årig kvinna i Torrevieja hyrde ut en bostad i Almería i början av 2020 för 600 euro i månaden till en familj med två barn. De betalade endast den första månaden innan pandemin slog till och då utnyttjade de regeringens dekret för att förklara sig ekonomiskt sårbara. Först tre år senare har 38-åringen lyckats återfå bostaden, med en fordran på 22.000 euro och en kostnad på ytterligare 10.000 euro för reparationer som behövt göras efter att familjen flyttat ut.

Fenomenet har av hyresvärdarna fått benämningen ”inquiocupación”, som syftar på ett intrång av den egna hyrestagaren. Detta uttryck förkastas av flera organisationer, som menar att det stämplar hyrestagare som kriminella.

Lär originalartikeln:
https://elpais.com