Ur den synvinkeln har 1999 varit ett mycket framgångsrikt år för den spanska banksektorn. Stora fusioner hade redan genomförts i andra europeiska länder och flera viktiga spanska banker bestämde sig för att följa efter. I Schweiz gick UBS och SCB ihop och bildade ett bolag med ett aktiekapital på 754 miljarder dollar och i Norge slogs Christiania Bank och Postbanken samman vilket ledde till det största finansiella institutet i landet. Tidigare hade andra uppmärksammade fusioner ägt rum. Ett exempel är bildandet 1991 av bankjätten ABN-Amor, 1995 var det Lloyd´s TSB:s tur och 1997 bildades både Crédit Agricole Indosuez och den franska bankgiganten BNP-Parisbas.

Året började i Spanien med ett samgående på högsta nivå. Det liknande ett bröllop av gammal adlig klass. Endast 15 dagar efter eurons officiella födelse gick Banco de Santander, lett av Emilio Botín, och Central Hispano, med José María Amusátegui, överraskande samman. De bildade därmed Banco Santander Central Hispano, landets största bankgrupp sett till dess tillgångar. Banken är den åttonde största i Euroland och den tredje sett till aktiekapitalet.

Den nya spanska bankjätten valde snart att växa till andra sydeuropeiska länder som till exempel Italien. Där förvandlades banken till en av de största delägarna i San Paolo-Imi, en av de tre största bankerna i Italien. I Frankrike köpte den nya spanska storbanken fem procent av aktiekapitalet i Societé Generale. Den mest uppmärksammade affären var dock försöket att köpa 40 procent av den portugisiska banken Champalimaud. Affären väckte den portugisiska regeringens vrede som slutligen lade in sitt veto mot affären.

Allt sedan bildandet av BSCH har det spekulerats kring eventuellt nya samgåenden. Tidningarnas ekonomiredaktioner och ekonomiska analytiker har varit på helspänn och börsen har gjort snabba kast på olika rykten om fusioner. Bland de banker som var föremål för spekulationsrykten fanns både stora och medelstora institut. Två banker var dock mer i fokus än de övriga Banco Bilbao Vizcaya BBV och Argentaria.

Efter nio månaders intensiva rykten förkunnades 19 oktober att de två bankerna går samman. Den nya banken BBVA är den näst största sett till dess tillgångar och den största vad gäller aktiekapitalet. Det sistnämnda uppgår till omkring 37,7 miljarder pesetas. Det är något mer än BSCH och förvandlar den nya storbanken till mycket viktig aktör på den europeiska marknaden.

Fördelar och nackdelar med fusionerna.

Allt är inte guld som glimmar i samband med fusioner. Vissa myndigheter som ledningen för den spanska centralbanken Banco de España eller den amerikanske centralbankschefen Alan Greenspan har redan varnat för de faror som samgåendena inom banksektorn är förknippade med. En av farorna är de omfattande skador som en eventuell kollaps av en storbank skulle orsaka på stora delar av samhället.

Trots nackdelarna och enligt de flesta analytiker är fusionerna till största delen positiva. Undantag är om det mellan de fusionerade bolagen förekommer obalans i ekonomin, dubbla styrelsegrupper, bristande kulturell gemenskap eller om fusionskostnaderna är orimligt höga. Andra viktiga områden är datorfrågan och samordningen av olika datasystem. I BSCH:s fall till exempel började sammanslagningen av datasystemen, bokföringen, tillgångar, risker med mera i april och den väntas inte vara helt klar förrän i februari nästa år.

Det råder delade meningar beträffande de nya storbankernas effekt på de övriga bankerna. De medelstora bankerna är generellt positiva till situationen och anser att det öppnar nya affärsmöjligheter. Sammanslagningen mellan storbankerna kommer bland annat att kräva en stor mängd resurser under en övergångsperiod. Under denna period har de andra bankerna möjlighet att utöka sina marknadsandelar. En annan konsekvens är att när två stora banker blir en kommer många kunder att vilja öppna nya konton i andra banker för att sprida sina tillgångar. Dessutom betonar experter att fusionerna i sig inte leder till ökade tillgångar för den nya storbanken. Det finna inga fastställda fördelar med samgåenden varken på effektivitetssidan eller intäktssidan. Ofta begränsar sig samgåendet till att tillgångar flyttas mellan de fusionerade bankerna. Dessutom visar erfarenheten att i två av tre fall har samgåendet inte inneburit någon vinst för den enskilde aktieinnehavaren.

Under de kommande månaderna kommer spekulationerna om nya bankfusioner att fortsätta och varje gissning är lika god som en annan.

Gonzalo García Rojas Bankinter

© Sydkusten Marbella 2000 S.L.