Medan informationsutbyte är det slutliga målet för direktivet, har tre EU-länder begärt och erhållit tillstånd att under en övergångstid tillämpa en källskattemodell, varvid de innehåller en del av räntan eller obligationsutdelningen i skatt, men kan behålla banksekretessen. Dessa länder är Luxemburg, Belgien och Österrike, Till denna senare grupp har anslutit sig Schweiz (frivilligt, eftersom de ej tillhör EU), Kanalöarna och Isle of Man. Skattesatsen är 15 procent i tre år, 25 procent i tre år och 35 procent därefter. Av den innehållna skatten behåller banklandet 25 procent och skickar 75 procent till kundens bosättningsland utan uppgifter om kundernas identitet.

Överenskommelsen gäller i detta skede endast privatpersoner. Bolag och truster ligger tills vidare utanför direktivet. De inkomster som skall rapporteras eller beskattas är från bankkonton och obligationer. Aktieutdelningar ingår inte. Dessutom är försäkringar och så kallade bonds (Personal Portfolio Bonds, Wrappers och andra engelska varianter på temat) undantagna.

Oklara konsekvenser
Vilken betydelse direktivet kommer att få, är i nuläget svårt att säga. Vissa ekonomiska journalister spår att det innebär dödsstöten för schweizisk banksekretess (och den luxemburgska), medan andra hävdar att förvaltare och banker kommer att öppna filialer i länder som exempelvis Hongkong och Singapore för att undgå direktivets ändamål.

En i Spanien skattskyldig individ skall deklarera sin totala inkomst och förmögenhet, var den än är belägen. Mina 17 år som rådgivare på Solkusten har lärt mig att många har lätt för att glömma sina depåer och konton i andra länder, företrädesvis i Luxemburg och Schweiz. Att drabbas av en måttlig skatt på en redan låg bankränta, men att få fortsätta vara anonym, kan av de flesta anses som acceptabelt. Dock bör man betänka att direktivets långsiktiga målsättning är ett totalt uppgiftslämnande inom hela EU efter sju år.

Bäst vara förutseende
Under denna tid anser jag att man bör agera för att bättre och med lugnare samvete kunna möta den nya situation, i den händelse att EU når sitt mål. Det finns många tillvägagångssätt. Jag vill nämna några och likna dem vid olika djurs beteenden.

Strutsen som stoppar huvudet i sanden och hoppas att ingen ser honom. Det har gått bra i alla år och det går nog bra i fortsättningen också. Om ett skatteparadis lägger korten på bordet, så flyttar jag till ett annat. Det finns alltid en plats på jorden som inte kommer att följa omvärldens krav och ingen kommer att upptäcka mig (eller mina barn sedan jag avlidit).

Haren som är feg eller Ugglan som är klok. Sakta men säkert visar han mer och mer av sin förmögenhet och skänker småposter till barn och barnbarn och med tiden blir den dolda förmögenheten mindre och samvetet bättre. (Från 2005 gäller gåvoskattefrihet om mottagarna
bor i Sverige). Han fördelar också pengarna på flera tillgångsslag och i olika länder. Jag tror nämligen att uppgiftsplikten kommer att gälla tillgångar överstigande en viss, troligen hög, miniminivå.

Räven är listig och lägger upp en strategi. Han placerar sina tillgångar på ett sätt som är lagligt idag för att i framtiden kunna visa vad han äger utan risk för efterbeskattning. Han tecknar en EU-godkänd kapitalförsäkring och låser den i minst fem år, varvid värdet ur förmögenhetssynpunkt är 0 under låsningstiden. Hur denna kapitalförsäkring kan och bör se ut, återkommer jag till i en senare utgåva av Sydkusten.

Ursprunget känsliga frågan
Förmögenhetsskatten i Spanien är för måttliga förmögenheter klart lägre än i Sverige, så det är förhållandevis litet man sparar genom att utelämna sina utländska konton. Däremot kan det vara besvärligt att förklara hur dessa konton tillkommit. Man kanske borde ha deklarerat inkomster eller arv, när de uppstod. Att en redan låg bankränta drabbas av en källskatt uppfattas nog av de flesta som mindre kännbart, så länge de får vara anonyma, men osäkerheten kan växa under de kommande sju åren.

Det är en spännande tid vi har framför oss. Använd den för att anpassa Dig till de förändringar som EU-direktivet kommer att medföra. Tala med Din bank eller finansiella rådgivare. Jag har väldigt svårt att tro på en framtid, där EU:s länder sinsemellan lämnar uppgifter om enbart bankkonton och låter övriga tillgångar vara konfidentiella, och att länder som Luxemburg, Belgien och Österrike för all framtid skulle tillåtas sekretessbehandling av sina kunder. Och kanske blir förstasidesrubriken i juninumret av Portfolio International en realitet: ”The end of Swiss secrecy?”(”Slutet på den schweiziska banksekretessen?”)