Att vara hundägare i Spanien skiljer sig en del mot det som vi svenskar är vana vid. Bland det första som slår oss är synen på hunden. Hunden är en hund, som står långt ner på hierarkin. De ofta lite brutala uppfostringsmetoderna som tillämpas får oss att reagera. Vi ser också magra hundar, hundar med stryphalsband med piggar, hundar som står bundna i värmen och hundar som är mycket skygga för människor. Allt detta skär i våran hjärtan. Men vi ser också den andra sidan, den positiva. Hunden som följer med som en del av familjen, hur roligt många hundar har tillsammans när de springer fritt och hur naturligt hundarna umgås med varandra. När vi står där med vår kopplade svenska hund, gärna med bajspåsen i fickan och med vetskapen om att vår hund inte har loppor eller löss och att den inte bits kan det kännas som om vi överbeskyddar vår fyrfotade vän. När man ser sig omkring upptäcker man rätt snart att de flesta hundar rastas utan koppel. De sicksackar mellan bilarna som om det vore den mest naturliga sak i världen. Lite nonchalant ser man dem ligga på gatan och beskåda den konstiga utlänningen som kommer gående med sin fina hund i koppel. Vi ser på vår hund och undrar hur länge den skulle klara sig lös i trafiken utan beskydd av husse och matte? Antagligen inte så länge.

"Bits hunden?" är en fråga som man som hundägare I Spanien får höra med jämna mellanrum. I början blir man lite förvånad över frågan. Även små barn frågar. Det verkar så naturligt för dem att hundar bits. Och visst undrar man ibland varför de utgår från att alla hundar är aggressiva. Kanske svaret ligger I de vuxnas beteende och deras inställning till hunden. När ett barn vill komma i kontakt med en hund får barnet ofta höra "akta, hunden bits". Även om man förklarar att hunden är snäll möts man med en viss tveksamhet. Och om ett barn ändå klappar hunden kan man höra barnet stolt säga till sin förälder "Titta, den bits inte!" Men tyvärr har det under det senaste året hänt en hel del olyckor med hundar. Aggressiva hundar som till och med har bitit ihjäl barn. Detta stärker inte precis hundens ställning i Spanien. Även massmedia har lyft fram problemet med aggressiva hundar och visat närbilder på vad hundar har ställt till med. Som hundägare kan man bara beklaga att det finns oansvariga hundägare och även mycket olämpliga sådana.

Att köpa hund i Spanien är mycket billigt. Ibland behöver man inte ens betala för den. Oönskade valpar finns det gott om. Man kan också för en billig peng köpa en hund via de djurföreningar som finns längst med kusten. Men också i djuraffärer säljs hundar. Det är renrasiga hundar som i Sverige skulle kosta minst 6 000 kronor och som här säljs för en tusenlapp. Visst kan det vara frestande att köpa en av valparna som sitter i sin bur i väntan på att bli såld. Men gör inte det! Risken för att man ska få ett dåligt exemplar är stort och en hel del av hundarna är i dåligt skick. I många fall är det dessutom svårt att få papper på att hunden verkligen är renrasig. Vill man köpa en renrasig hund är det bättre att vända sig till en bra kennel.

Det är många som klagar på hundbajs. Det är inte särskilt trevligt att behöva kryssa fram på gator och trottoarer för att inte trampa i hundbajs. Många hundägare i Sverige är vana vid att plocka upp efter sin hund. En del tycker det är besvärligt men gör det ändå. Här i Spanien är det inte lika vanligt, ibland till och med obefintligt. Men många utlänningar, även svenskar, som kommer hit struntar snart att i att "städa" efter hunden. Det är fritt fram för hunden att göra sina behov vart den vill. Men nu har man börjat tröttna på allt hundbajs. Myndigheter gör kampanjer för att få hundägare att plocka upp efter sina hundar. I vissa kommuner delas det även ut gratis bajspåsar. Och om alla hundägare ställde upp på detta så kanske också attityden till hunden kunna bli bättre. Ty en anledning till hundens dåliga status är att den smutsar ner.

Det är inte lätt att transportera sin hund om man inte har bil. Åka buss är så gott som omöjligt, i varje fall här på kusten, om inte hunden är så liten att den kan smugglas med i en väska. Åka taxi är också svårt, men dock inte helt omöjligt. Det är upp till varje taxiägare att själv avgöra om han vill ha hundar i sin bil. Det går att åka tåg, om sträckan är så lång att tåget har sovvagn. Hunden får bara åka med i sovvagn och man måste boka en hel kupé.

I länder med mycket lösspringande hundar som Spanien är det inte helt ovanligt att man träffar på människor som är rädda för hundar. Detta måste man som hundägare respektera. Man ska ha klart för sig att hundar på sina ställen är och har varit ett bekymmer och inte alltid människans bästa vän.

Elswig Patriksson

Elswig Patriksson har rest mycket och bott utomlands med sina hundar i olika omgångar. Hon är nu bosatt I Estepona där hon arbetar som frilansskribent och författare.

© Sydkusten Marbella 2000 S.L.