Álora ligger en bit inåt landet, nordväst om Málaga stad. Här bor enligt Wikipedia nästan 13.500 personer. Det tar drygt 30 minuter att köra till närmaste havsstrand. Det finns en egen tågstation och pendeltåg till Victoria Kent i Málaga, där det går att promenera till havet eller byta tåg till flygplatsen (eller vidare mot Fuengirola) alternativt Málaga centrum.

För många år sedan hälsade jag vid flera tillfällen på den svenska konstnären Marina van Stekelenburg som har sitt hem i Álora. Tillsammans med sin man Mike bor hon i ett fantastiskt konstnärligt hus, ARTEstación, alldeles bredvid tågstationen. Av någon anledning blev det på den tiden aldrig av att jag kom upp i själva byn, som ligger drygt 200 meter över havet.

Det skulle dröja ända till 2021 innan jag lärde känna stadskärnan. Anledningen att det äntligen blev av, var att min före detta kund och vid det laget även väninna Lotta, hade bestämt sig för att köpa ett hus där och hade bett mig om hjälp. Hon hade sålt sin del i en lägenhet på kusten och ville återinvestera pengarna. I Benalmádena kunde hon få en liten etta i ett av de tråkigare områdena. I Álora kunde hon få ett byhus med 3 sovrum och takterrass för samma summa.

Vi besökte ungefär tio olika objekt innan Lotta tog ett beslut och eftersom det var i princip omöjligt att köra runt i den gamla stadsdelen, promenerade vi mellan husen och lärde känna byn ganska väl. I alla fall avseende känslan och serviceutbudet. Att helt och hållet hitta i stan har jag fortfarande inte lärt mig efter nästan två år och flertalet besök hos Lotta.

Det är någonting med att Álora är byggt på tre bergstoppar med slingrande gränder som går upp och ned där emellan, som gör det i princip omöjligt att få grepp om hur allt hänger ihop om man som jag har ett uselt lokalsinne. Men vackert och charmigt är det! Och starka ben får man!

Det finns visserligen en del britter i Álora, men generellt bor det endast tolv procent utlänningar i kommunen, till skillnad från omkring 30 procent i det flesta kustkommuner. Känslan är att man befinner sig i Spanien, kanske till och med i en annan tid. Besök i de andalusiska inlandsbyarna har alltid den effekten på mig. Den fantasieggande nostalgin om hur det var förr, i de svunna tider som ännu tycks leva kvar på landet parallellt med moderna framsteg.

I Álora finns flera mataffärer. Det finns butiker där man köper vitvaror och får dem hemlevererade utan kostnad. Det finns lokala internetleverantörer. Massor med restauranger. Lotta har sedan hon flyttade in i sitt hus, inte behövt lämna staden en enda gång för att köpa något till sitt hem. Allting finns på gångavstånd. Under tiden verkar det svårt att inte skaffa sig vänner, alla är hjälpsamma och välkomnande. Det är modernt och folk är “open minded”.

Samtidigt galer tupparna med jämna mellanrum, de verkar inte ha någon dygnsrytm alls. På morgonen släpps hundarna ut och tar sin morgonrunda på egen hand. Gatorna är trånga och krokiga, inte gjorda för biltrafik. Framför de gamla träportarna mot gatan hänger de typiska draperierna. Ibland har de dragits åt sidan för att vädra och man får en snabb inblick in i de gamla, mörka, nästan grottliknande byhusen.

Man möter folk som tittar noga men liksom under lugg. De vet precis vem som är ny i byn och undrar i tystnad om det är en tillfällig turist eller någon nyinflyttad äventyrlig själ som söker något annorlunda. De inväntar mitt “hola” innan de hälsar tillbaka artigt och vänligt. Misstänksamheten varar inte längre än dit.

Min väninna Lottas hus hade endast frostade fönster när hon flyttade in, dem bytte hon ut snabbt som sjutton. Själva bostaden ligger dessutom en trappa upp från gatuplan och är rymlig och numera även ljus tack vare de nya fönsterna, med en fantastisk utsikt över staden och borgen som lyser upp i natten.

För ett par veckor sedan bjöd jag in mig på ett dygn i Álora. Jag hade hunden med mig och vi började med en långpromenad i den 34-gradiga värmen till 1500-tals klostret "Nuestra Señora de Flores" en bit utanför centrum. Därefter var vi välförtjänta av ett par “cañas” (små glas öl) på bytorget och därefter tapas och cava på terrassen hemma hos Lotta.

Dagen efter som var en söndag, packade vi ihop en liten picknick och körde till sjöarna för att svalka oss. De ligger ungefär 40 minuters långsam körning från Álora. På vägen passerade vi "Caminito del Rey" som jag fortfarande inte har gått och som jag insåg där och då att jag aldrig kommer att gå. Synd, men det kan jag leva med. Höjdrädslan är definitivt större än upptäckarlusten i det här fallet! Sjöarna som ju egentligen är artificiella dammar är Embalse Conde de Guadalhorce, Embalse de Guadalteba och Embalse de Guadalhorce.

Även om jag är mycket väl medveten om torkan vi befinner oss i, blev jag ändå chockad och illa berörd av att se hur lite vatten det är just nu i dammarna. Och detta i början av sommaren. Det dröjer många månader innan vi ens kan börja hoppas på någon slags påfyllning. Samtidigt var det så vackert. Inombords kämpade jag för att njuta, men kände mig rädd och ledsen över inte bara den låga vattennivån, utan det månliknande landskapet runt omkring. Är detta framtiden? Låt oss inte hoppas det.

Ironiskt nog hade temperaturen sjunkit drastiskt sedan dagen före och vi njöt av svalkande 21 grader och vet ni vad, till och med regn! Det var faktiskt för kallt för att bada!

Regnet som kom var såklart för fjuttigt för att göra någon skillnad, men man får vara tacksam för det lilla. Just denna dag kom det ganska många spridda skurar på Costa del Sol och åskan mullrade fram och tillbaka i fjärran. Att naturen fuktas inför den stundande naturbrandssäsongen är nog så viktigt. Så tack för det.

Som ett alternativ till en dag på stranden, skulle jag i sommar (eller när som helst annars på året för den delen) rekommendera en utflykt till sjöarna för en vacker promenad och ett dopp. Men missa inte ett besök i själva Álora, där det förutom ovan nämnda kloster även går att besöka den arabiska borgen, flera vackra kyrkor och ett par museum. Men mer än något annat, ta på dig bekväma skor, en hatt och strosa de slingrande gatorna upp och ned, insup atmosfären och gynna de lokala krögarna.