Vin som tar priset

VINSPALTEN Häromdagen var jag i supermercadon och letade bland de vita vinerna. Jag ville ha ett torrt, fruktigt, lättdrucket vin som skulle gå bra med en räkrätt som jag skulle bjuda på.

I hyllorna fanns det en mängd Chardonnay-viner från olika delar av Spanien. Det fanns flera viner gjorda på Verdejo från Rueda. Men det fanns också Albariño från Galicien. Om ni har läst denna spalt tidigare så vet ni att jag har en speciell svaghet för de vinerna.

Vilken ska jag ta? En gammal trotjänare eller någon ny? På en lapp som sitter runt halsen på en av flaskorna står det ”Medalla de Oro”, guldmedalj, från internationell vintävling i Bryssel. Är den bäst i världen så blir den nog bra för oss också. Vinet heter Señorío de Sobral och kommer från Salvaterra do Miño i Pontevedra och kostade 8,95 euro.

Vinet var härligt gott. Halmgult med en doft av mogna citrusfrukter och en lätt aning om nyslaget gräs. Smaken är frisk, fruktig med lång eftersmak. Perfekt till räkorna.

Lite senare tog jag upp lappen som hade suttit runt halsen på guldmedaljören. Tävlingen hade gått i maj 2008 men mitt vin var från samma år och hade inte ens skördats i maj. Skörden av druvorna sker i september och oktober! Kunde det vara att vinet som dom ställt upp med i tävlingen var från 2007? Jag kollade upp tävlingen i Bryssel. Jo, det fanns en tävling 2008 i Bryssel men den hade gått i mars och det fanns tre vita viner som hade fått guldmedalj. Ingen hette Señorío de Sobral! Nu började jag vittra fusk och båg. Jag kollade andra tävlingar och mycket riktigt vinet var med, men ingen guldmedalj. Det hade fått diplom, speciella hedersomnämnande, brons- och silvermedaljer, men inget annat. Inte förrän jag kom tillbaka till 2004 hittade jag ett guld från Bryssel! Den medaljen lever de på länge.

Björn af Geijerstam