Typiskt svensk

THOMAS GUSTAFSSON Hacerse el sueco. Att göra sig svensk. Det välkända spanska ordspråket betyder att man låtsas att man inte förstår eller slår dövörat till.

Många svenskar blir förvånande när de hör ordspråket första gången. Några blir kanske stötta. Att det skulle vara ett svenskt karaktärsdrag att vara oförstående är ju inte speciellt smickrade.

Det finns flera tänkbara förklaringar till ordspråkets ursprung. Somliga experter anser att det uppkom under 1600-talets religionskrig då spanska och svenska soldater möttes på Europas slagfält. En annan möjlig förklaring är att idiomet hacerce el sueco har sitt ursprung i Valenciatrakten. Mitt i risbältet där man odlar riset som används till paella ligger nämligen ett litet samhälle som heter Sueca. Förr bodde bara enkla risbönder i Sueca. När någon från byn kom in till den myllrande hamnstaden Valencia så uppfattades han därför som bortkommen och lite korkad och därmed dröjde det inte länge innan valenciaborna börja säga ”Låtsas inte som att du är från Sueca” när någon i bekantskapskretsen spelade dum.

Ytterligare en förklaring till ursprunget av hacerse el sueco är träskor. Också i Spanien hade bönder förr i tiden enkla skor av snidat trä när de arbetade på fälten. Skorna såg ut ungefär som svenska träskor och heter zueco på spanska, vilket uttalas ungefär som sueco. Att jämföra någon med en träsko är onekligen att framställa någon som dum, talesättet kan därmed ha uppkommit ur uttrycket ”var inte en träsko”.

För mig, liksom för säkerligen de flesta spaniensvenskar, är betydelsen av att vara svensk i Spanien att vi har valt det bästa från två länder. Större delen av året bor jag i Spanien. Jag lever spanskt, talar spanska, äter spansk mat och umgås med spanska vänner. Under vinterhalvåret känner jag mig spansk.
Men när sommaren kommer blir jag svensk. Som så många andra spaniensvenskar älskar jag den svenska sommaren. Jag tillbringar alltid en stor del av min semester i Sverige. Där finns midnattssolen. Jordgubbar och krusbär. Doften från nyutslagen blomsteräng. Svenskt sommarregn. Oset från grillkvällar över sommarstugeområden. Kräftor och nubbe.

Att svenskar förmodligen är världens mest ensamma folk är förstås inget jag märker under sommaren. Inget annat europeiskt land har så många singelhushåll som Sverige, 46 procent, vilket är tre gånger fler än i Spanien. Under sommaren finns ingen höstdepression. Inget buffligt bemötande. Ingen stressar, alla har ju ledigt från jobbet. Folk pratar med varandra under sommaren i Sverige.

För en spanjor är umgänget viktigt. Att vara omtänksam och generös. Det finns alltid tid att träffas. Samtalen pågår ständigt. Mina spanska vänner som varit i Sverige under vinterhalvåret tycker att svenskarna har ett så tråkigt liv, ingen har tid att träffas och umgås. Ingen talar med varandra. Alla rusar hem direkt efter jobbet. Alltid denna planering. Hur står ni ut i mörkret? frågar de mig.

Jo, det finns också en fjärde förklaring till ordspråket Hacerse en sueco. Att göra sig svensk är helt enkelt att stå ut. Att bita ihop i snålblåsten och mörkret. Att låtsas som om det är normalt att leva i ett land där solen aldrig skiner under november. Vi som inte klarar av detta, vi som inte kan ”göra oss svenska”, vi gör som flyttfåglarna och flyger tillbaka Spanien när sommaren tar slut.

Trevlig sommar!

Thomas Gustafsson