- Trots att Costa del Sol varit föremål för en omfattande exploatering under de senaste 35 åren finns många fina områden som alltjämt är orörda, menar Lars Broberg. Många kunder väljer nu för tiden att bygga sina egna bostäder före att köpa och om man har tid är det som regel det bästa alternativet, tillägger han.

- Det viktigaste är som vanligt läget, tillägger brodern och kollegan Jim. Om du vill att din bostad skall bestå och helst stiga i värde är det mycket viktigt att du väljer det bästa läget inom det område där du föredrar att bo, även om priset är dyrare, betonar han.

Bröderna Broberg tillhör de fastighetsmäklare som lyckats överleva den stora kraschen 1990 och de har sett många mäklare komma och gå.

- Strax före kraschen fanns det ett hundratal mäklare mellan Marbella och San Pedro de Alcántara, de flesta utlänningar. Uppemot 70 procent av dessa tvingades slå igen och flytta till sina respektive hemländer när ekonomin på kusten tvärstannade, minns Lars.

Uppemot 300 mäklare i Marbellatrakten

I dag finns på nytt ett drygt hundratal mäklare i området, vissa gör till och med gällande att antalet fastighetsmäklare skulle vara drygt 300, om man räknar in Marbella och San Pedro. Kraschen på 90-talet har länge legat som ett spöke över den lokala fastighetsmarknaden men de senaste åren har återhämtningen varit stabil. De mäklare som lyckades överleva lågkonjunkturen minns den med respekt men har samtidigt tagit en hel del lärdom av händelsen.

- Vi har en mycket seriösare marknad nu för tiden, inte minst från kundernas sida, berättar Jim. På "det glada 80-talet" var det hur enkelt som helst att få lån och därför finansierades de flesta projekt till stor del med lånekapital. Svenskar var på slutet av 80-talet en av de starkaste köparna tack vare förmånlig finansiering från Gamlestaden, Nyckeln och liknande låneinstitut. När bubblan sprack gjorde den därför det med besked, berättar han vidare.

I dag är situationen betydlig mer annorlunda. Köparna finansierar i mycket större utsträckning sina köp med eget kapital vilket i sin tur gör att en eventuell ny krasch de närmaste åren inte skulle få lika allvarliga konsekvenser.

En annan stor skillnad är att den svenska marknaden alltjämt är mycket tillbakadragen. Från att ha varit bland de mest aktiva köparna under slutet av 80-talet har de nya svenska kunderna förvandlats till en blygsam minoritet. Visserligen har intresset för kusten från svenskt håll ökat markant de senaste månaderna, men det gäller i första hand hyresobjekt.

De första utlänningarna som upprättade ett andra hem på Costa del Sol gjorde det redan i början på 60-talet. Lars berättar en anekdot om de många belgare som tvingades lämna Belgiska Kongo när landet frigjorde sig. Många av dessa passerade kusten på väg tillbaka till sitt hemland och var i trängande behov att investera sitt kapital någonstans. Flera av dessa belgare köpte en tomt med en liten villa i La Campana, och hann knappt skriva på köpebreven innan de sedan for till Belgien.

I vissa fall avled dessa ägare utan att de som ombesörjt köpet visste om det, eller ens hade någon adress att vända sig till. Samtidigt visste ingen av de anhöriga i hemlandet om köpet och därför blev villorna stående obebodda i årtionden. Enligt Lars finns det sådana villor än i dag i La Campana, som aldrig tagits i bruk.

Puerto Banús lockade residenter

I början på 70-talet kom så den första riktiga "boomen" i samband med uppförandet av lyxhamnen Puerto Banús. En mängd utlänningar, bland dem många svenskar, skaffade sig ett andra hem i Nueva Andalucía och det som numera kallas golfdalen. De mest förmögna valde att bo i Guadalminaområdet och senare blev Las Brisas mycket eftertraktat.

Fastighetsmarknaden upplevde sedermera en stabil tillväxt under slutet av 70-talet och början på 80-talet. De första orostecknen på de internationella marknaderna i form av vissa börskrascher 1987 och -88 påverkade mot förmodan inte sektorn, som upplevde sin främsta högkonjunktur just under åren 1987 till och med 1989. Då var det möjligt för fastighetsbolag att sälja ut hela urbanisationer innan dessa ens var påbörjade. En huvudsaklig orsak var som tidigare nämnts de förmånliga lånevillkoren.

Men så kom då den ökända kraschen. Startskottet blev Iraks inträde i Kuwait i augusti 1990 och det påföljande Gulfkriget. Närmast över en natt hade situationen helt förändrats och lyckobubblan sprack. I kölvattnet följde en rad konkurser.

Lamslagen marknad

- Marknaden var till en början helt paralyserad, berättar Jim. Ingen visste vad som skulle ske och situationen varade i drygt ett år. Det som skulle ha blivit Spaniens stora år 1992 med världsutställning, OS i Barcelona med mera kom av sig, åtminstone ekonomiskt, konstaterar Jim.

Den första reaktionen kom från privatpersoner som i slutet av 1992 började sälja sina egendomar till kraftiga underpriser. Det var främst de som köpt med eget kapital som sålde på grund av att de hade ett brådskande behov av kontanter i sina respektive hemländer och det finns berättelser om objekt som såldes för halva värdet, jämfört med knappt ett år före. Sedan följde bankerna och investeringsinstituten som tvingades beslagta egendom och sälja den till långt under det tidigare värdet.

Efter två mycket svåra år började en viss återhämtning märkas våren 1993. Det var i första hand tyskarna, som tack vare sin starka valuta på nytt började köpa. Sedan kom även andra européer och inte minst spanjorer. De sistnämnda har för övrigt varit de minst konjunkturkänsliga köparna.

Marknaden har dock förändrats totalt. Ingen skulle längre komma på tanken att köpa en bostad som endast finns på pappret, utan rimliga garantier och den finansierade andelen av köpesumman har som sagt sjunkit kraftigt.

- Sedan 1993 har tendensen varit att varje vår varit mycket positiv, berättar Lars. Det har naturligtvis väckt förhoppningar för resten av året men dessa har hittills inte infriats. Det är alltjämt våren som förefaller vara den starkaste årstiden för fastighetsmarknaden, förklarar han.

- Priserna är i dag mer eller mindre tillbaka på 1989 års nivåer, vilket med tanke på inflationen innebär att det alltjämt är billigare att köpa än före kraschen, berättar Jim. Han tvivlar dock inte på att priserna kommer att fortsätta stiga beroende på att efterfrågan ökat kraftigt.

- Byggnadsbolagen upplever just nu mycket goda tider vilket säkerligen kommer att trissa upp byggnadspriserna, förklarar Jim. I dag är det snarare konstruktören som väljer vilken kund han skall ta, än tvärtom, tillägger han.

Fortsatt uppgång

Bröderna Broberg räknar med en fortsatt stabil uppgång några år in på 2000-talet. De största pessimisterna tror att uppgången kommer att upphöra 30 juni 2002. Det är nämligen det datum då alla EMU-länders respektive valutor skall ha växlats över till euro.

- Det finns säkerligen många som har ett behov att placera förmögenheter som de äger i dessa valutor någon annanstans, tror Jim. Ett vettigt alternativ är då fastighetssektorn på Costa del Sol, tillägger han.

Costa del Sol i allmänhet och Marbella i synnerhet har genomgått en förändring som med största sannolikhet är långt i från avslutad. De pittoreska fiskebyarna har numera förvandlats till mindre metropoler och hela västra Costa del Sol är sammanbundet av en rad urbanisationer. I Marbella finns två jättelika köpcenter som gör det överflödigt för kustborna att bege sig in till provinshuvudstaden Málaga och om två år skall den nya betalmotorvägen avlasta den nuvarande kustvägen N-340.

- Jag tror att kusten kommer att uppleva en liknande utveckling som till exempel Los Angeles och Beverly Hills i USA, säger Jim. Han syftar på att Costa del Sol i än högre utsträckning kommer att bestå av ett mycket stort och långsmalt samhälle längs med kusten. Han påminner om att det från Estepona och västerut alltjämt finns stora områden som är obebyggda.

Jim refererar till en artikel han nyligen läst i tidningen Sverige Nytt. Där stod att Eriksson funderar på att flytta hela sitt huvudsäte utanför Sverige. Orsaken är i första hand inte skattemässig utan social och klimatmässig. Ett alternativ som studeras är London. Jim menar att för de pengar som Eriksson skulle få lägga ut på en normal kontorslokal i den engelska huvudstaden kan de uppföra en helt egen anläggning på Costa del Sol. Och vad gäller klimatet har till exempel London mycket att avundas Costa del Sol.

Storföretag

Det är därför långt i från otroligt att större företag i allt högre utsträckning får upp ögonen för Costa del Sol. Jim tror att inom en 50-årsperiod kommer Costa del Sol till exempel att ha en egen börs. Långt före det, kanske redan innan den nya betalmotorvägen står klar kan den visa sig vara otillräcklig.

Redan i dag har en mängd utländska privatpersoner tack vare informationstekniken möjlighet att bo på Costa del Sol och arbeta i sina respektive hemländer. Lars nämner som exempel Aloha College där det numera är en övervägande andel engelska fäder som hämtar sina barn varje fredag. Anledningen är att dessa fäder arbetar i England måndag till och med torsdag och sedan tillbringar helgen med familjen på kusten.

- Många kommer förmodligen inte behöva vara på sin arbetsplats mer än ett par dagar i månaden och säg den som då inte föredrar att bo i vårt klimat om han har möjlighet, menar Jim.

De som slog sig ned eller besökte Costa del Sol i början av 60-talet känner knappast i gen sig i dag. Kusten genomgår alltjämt en förändring som gör att vi om cirka 20 - 30 år förmodligen kommer att se tillbaks på dagens Costa del Sol med viss nostalgi och utbrista ett: "tänk vad det var annorlunda här förr".

Mats Björkman/Sydkusten


Tillbaks till början.