Vår tidsspillan började med att finna rätt väg in till varuhuset. Det ligger ju som ett Shangrila, väl synligt från de båda kringliggande vägarna till Malaga, men är lika svårt att nå som sagoslottet. Nya tillfartsvägar är skapade men ej körbara. Skyltningarna är som på de flesta håll i Spanien obefintliga, tvetydiga eller felaktiga. Efter några felåkningar och omsvängar kom vi till slut in på den gigantiska parkeringsplatsen. Där fanns endast några få platser lediga, längst bort naturligtvis, men eftersom det fanns en spanjorska i bilen blev chauffören tvungen att resultatlöst leta efter en mer närliggande ruta, varvid ytterligare försening uppstod.

En stärkande promenad som höjde den redan goda aptiten vidtog. ”Entrada” kunde vi ju inte missa, men när vi väl kom upp till restuarangvåningen blev vi osäkra på gångriktningen. Restaurangen är nämligen stor - något mindre än parkeringsplatsen – och vi drog oss mot något som liknade en normal kö. Men ack vad vi bedrog oss. Det var nämligen samma kösystem som på Lisebergs Flumeride, vilket innebär att kön gick i fållor och var i verkligheten tre gånger så lång som den verkade vid första anblicken. Nåväl, det var bara att acceptera tågordningen och efter cirka 20 minuter var vi framme vid disken och plockade åt oss bestick och mat – svenska köttbullar med lingonsylt – och vår väntan tycktes just då överkomlig. Att betala gick förhållandevis fort och priset var lika lågt som kön var lång.

Men sedan gällde det att få plats för att äta. Till synes lediga bord var besatta med små barn som med nästippen över bordskanten utstrålade ett tydligt “kom inte hit, det är upptaget!” Familjen försökte sig på en uppdelning, men utan resultat. Efter tio minuter kunde vi ockupera ett nyligen avätet(!) bord och efter en snabbinsats av personalen blev det också rent och ätvänligt. Lunch/middagen kunde avnjutas. Friden sänkte sig över tallrikarna!

Vi var mycket nöjda med dagen, förseningarna till trots. Ikea har byggt en fantastisk anläggning med mycket kompetent personal och skapar goodwill för Sverige. Det gäller dock att planera lunchbesöken, lära sig tillfartsvägarna och kösystemet, ha med sig småbarn för bordsreservering och undvika veckosluten. Nu vet jag vad IKEA står för: ”I Köandet Eggas Aptiten”.