Förslaget hade presenterats av vänsterkoalitionen Izquierda Plural. De ville förlägga minnesdagen till 18 juli, då kuppförsöket genomfördes som inledde spanska inbördeskriget 1936. Förslaget röstades dock ned av Partido Popular samt Foro Asturias. Utfallet har dock mindre betydelse än det faktum att landets folkvalda fortfarande ägnar tid och energi åt denna typ av debatter.

Det finns mycket som fortfarande är ouppklarat efter Francotiden, främst då det var regimen som författade historiebeskrivningen och censurerade allt som den inte sympatiserade med. Historiekunskapen hos den yngsta generationen är också skrämmande låg. Många av dem som fötts i det demokratiska Spanien vet knappt vem Franco var.

Att 38 år efter diktatorns död försöka utlysa en nationell dag mot Franco och hans rörelse verkar dock vettlöst. Det är som om man i Sverige skulle ha en "Karl XII:s anti-dag".

Det mest anmärkningsvärda är att det fortfarande är så många punkter där de politiska partierna inte kan enas. Fortfarande finns det dem som anser att Francotiden inte var så illa, medan andra beskyller diktatorn för alla övergrepp som begicks under inbördeskriget.

Tiden börjar bli mogen för att låta Francoperioden lämna den politiska arenan och bli ett ärende enbart för historieforskarna.