Det händer ibland att min fru och jag känner ett våldsamt sug efter småländska isterband, räkost, falukorv, messmör och salt sill. Då är det en välsignelse att vi här i Fuengirola har en trevlig nordisk matvaruaffär med namnet Casa Nórdica. Inte nog med det, personalen är vacker så i denna affär är vi stamkunder. Där kunde vi tidigare även handla det läckraste av allt: Surströmming! ”Rutten fisk!” säger du kanske, men det är fel. Saltad fisk i en konservburk kan aldrig ruttna. Den kan bara jäsa och bli sur. Låt mig ta mjölk som en jämförelse. Mjölkens metabios är denna: Färsk mjölk har pH 6. Förvarar du den i rumstemperatur i tre dygn surnar den och får pH-värde 3. I denna sura miljö överlever inga bakterier varför den håller sig och är njutbar som filmjölk under en längre tid. Sedan tillstöter svampar som bryter ner mjölken så den ruttnar och delar sig i vassla och slem. Då först är den rutten och har återigen pH-värde 6.

Surströmming är alltså inte rutten. Den har ingått i den norrländska baskosten i minst femhundra år. Det började med att man saltade in strömming, men i Sverige har vi inga saltfyndigheter så detta mineral måste vi köpa av Hansan i Lübeck och där var de inte blyga när det gällde att ta betalt. Därför snålade man med salt när man saltade in strömming, med påföljd att den jäste och fick en ädel arom.

När jag var 18 år arbetade jag en sommar i Ångermanland. Det var ett i ålderdomshem som hade jordbruk och där var jag dräng. Personal och åldringar utspisades i samma matsal. En dag serverades falukorv, nästa dag ärtsoppa, tredje dag surströmming och så vidare. Fullt normalt.

Surströmming var vardagsmat. Det var ingenting man ordnade partaj omkring. Sedan blev det festmat med premiär tredje torsdagen i augusti. Nu fanns plötsligt självutnämnda surströmmingsexperter och en surströmmingsakademi. Jävla larv tycker jag. Varför har vi ingen falukorvsakademi?

Själv har jag mina rötter i Norrland, men min fru som är göteborgare säger sig föredra ”färsk fisk” så när vi har surströmmingspartaj sitter hon vid bordets ena kortsida och ser till att hon har vinden i ryggen. Där äter hon bara tillbehören: tunnbröd, rödlök och potatis samt konserverad makrill. Vi andra är ett gäng surströmmingsdyrkare. Vi öppnar burken vid bordet, tar ett djupt andetag som får snålvattnet att spruta. Dessa fester är årets höjdpunkter.

Döm om min förtvivlan: Häromdagen fick jag till min förstörtan veta att Casa Nórdica har slutat saluföra surströmming, med motiveringen att den inte finns hos deras svenska leverantörer. Det är knappt så jag vågar berätta det för mina vänner.

Under flygresor är det strängeligen förbjudet att medföra surströmming i bagaget. Det återstår då att finna någon som ämnar resa hit i egen bil, men någon sådan känner jag inte. Nej, enda chansen som jag ser är att få Casa Nórdica på andra tankar. Vi måste få dem att söka ytterligare en grossist. En som kan leverera ett smärre parti av denna förädlade fisk. Annars ser jag ingen annan råd än att vi får texta plakat, demonstrera och skandera utanför butiken. Svensk butik utan surströmming???