Spanien är sedan flera år världsledande när det gäller tågförbindelser och det finns en risk att myndighetspersoner i sin iver att bevara anseendet, försöker skyla över omständigheterna. Regionalpresidenten i Galicien Alberto Núñez Feijóo har redan antytt att det finns intressen som försöker misskreditera den spanska tågsektorn.

Det viktigaste efter en olycka av detta slag, förutom sorgearbetet, är inte att finna skyldiga och ställa dem till svars. Det viktigaste måste ändå vara att klargöra orsaken till olyckan och undvika att det sker på nytt.

Människan är som bekant inte fullkomlig och olyckor är många gånger oundvikliga. Det som är utmärkande för katastrofen i Galicien är dock att den i högsta grad hade kunnat undvikas. Det rådde inget fel på tåget, inget fel på spåren och väderleksförhållandena var perfekta. Ej heller föraren drabbades av några fysiska problem. Den olyckliga kombinationen var istället ouppmärksam förare, bristande säkerhetssystem och en mycket tveksam sträckning.

Järnvägsbolaget Adif har redan medgivit att det saknas automatiska säkerhetssystem på den aktuella sträckan, som hade undvikit olyckan genom att automatisk stoppa tåget, eller åtminstone sänka farten till tillåtna 80 kilometer i timmen. Utredningen får klargöra om föraren gjort sig skyldig till grov ovarsamhet, genom att ha ägnat sig åt annat än att styra tåget.

Men det finns en tredje faktor som troligtvis är grunden till olyckan och som det hittills talats ovanligt lite om. Det handlar om själva sträckningen.

Alvia-linjen till El Ferrrol är inte en regelrätt snabbtågssträcka, utan en hybrid mellan nya linjer som ska ligga till grund för framtidens AVE-tåg och gamla sträckor med skarpa kurvor, som den där olyckan inträffade. Detta har visat sig vara en dödlig kombination.

Efter Ourense kör tåget 80 kilometer på närmast raksträcka, där tåget kommer upp i hastigheter på mer än 200 kilometer i timmen. Sedan är det meningen att föraren på kort tid ska mer än halvera farten, till 80 kilometer i timmen, för att ta vänsterkurvan.

Föraren på olyckståget har 30 års erfarenhet och uppges ha kört sträckan ett 60-tal gånger. Det är sannolikt att just hans enorma erfarenhet bidragit till katastrofen. Mycket tyder nämligen på att föraren helt enkelt brustit i uppmärksamhet, på grund av sin rutin. Under den långa raksträckan har han missbedömt tiden och positionen och helt enkelt överraskats av att kurvan dykt upp tidigare än han väntat.

Det är lätt att skylla olyckan enbart på föraren, men här krävs en mer ingående analys av hur människor reagerar på omständigheter. Jag minns att det fanns en vägsträcka i centrala Spanien i mitten på 70-talet som var ovanligt olycksdrabbad. Det var en flera kilometer lång raksträcka som kantades av elstolpar. Vad som hände var att på en plats var det plötsligt en kurva på vägen, medan elstolparna fortsatte rakt fram. Mängder av förare kopplade omedvetet in på stolparnas sträckning och när kurvan dök upp följde dessa stolparna istället.

Något liknande är troligtvis det som skett vid tågolyckan. Föraren har vaggats in i en falsk säkerhet på den snabba raksträckan och när det var dags att reagera inför kurvan var han inte beredd. En banal situation, om inte konsekvenserna hade varit så förödande.