(Publicerad 2016-03-01) Utan vare sig förkunskaper eller förväntningar tackade sjuksköterskan Antonio från Jaén ja till ett erbjudande från arbetsförmedlingen om en gratiskurs i svenska. Utbildningen anordnades av Handelskammaren i Linares och ett skandinaviskt vårdrekryteringsbolag. Efter sex månaders intensiv utbildning i svenska skulle de 15 kursdeltagarna kunna söka arbete i Sverige. 31-årige Antonio var tveksam till att han skulle kunna lära sig språket tillräckligt bra för att kunna arbeta som sjuksköterska på så kort tid, men efter två års arbetslöshet hade han inte så mycket att förlora. Till Sverige hade han dessutom alltid velat åka som turist.

När han hade tragglat svensk grammatik, stavning och läsförståelse fem dagar i veckan i fem månader gjorde han sin första arbetsintervju. Han kände sig nervös. Trots att han studerat hårt var det fortfarande mycket som var nytt.

Framför datorn i föräldrahemmet i Jaén kopplade Antonio upp sig via Skype med enhetschefen på geriatriken vid Södertälje sjukhus. Intervjun genomfördes helt på svenska. Antonio var osäker på hur det hade gått. Ett par dagar senare fick han dock besked att han hade fått både fast jobb och en tjänstebostad i närheten av sjukhuset.

En grådisig februarisöndag drygt ett år senare står Antonio på ett café vid Södertälje station. Han beställer en stor bryggkaffe med mjölk och slår sig ned vid ett av de runda borden tillsammans med flickvännen Pilar Martínez Consuegra. I början av juni förra året tog de med sig chihuahuan Noa och flyttade till Sverige.
– Visst var jag orolig för hur det skulle gå, men jag ville prova. Och det har ju gått bra, säger han på näst intill felfri svenska.

Alternativet, att stanna kvar och försöka hitta ett arbete i Spanien, kändes allt svårare. Krisen i den spanska ekonomin hade sammanfallit med att Antonio blev klar med sin sjuksköterskeutbildning 2009. Från en relativt trygg arbetsmarknad såg han hur allt fler sjuksköterskor fick lämna sina anställningar. Själv fick Antonio hoppa runt på månadskorta vikariat på olika avdelningar och sjukhus. De sista åren gick det inte ens att få en timtjänst.
– Det var så frustrerande att inte få göra det man är utbildad till. Jag har alltid velat hjälpa människor, stora som små, säger han.

I Sverige är situationen den omvända och Antonios kompetens eftertraktad. Bristen på sjuksköterskor beror till stor del på tung arbetsbelastning, slitsamma arbetstider och låg lön i förhållande till utbildning och ansvar.

Enligt svenska Arbetsförmedlingens prognos för 2016 och framåt finns nästan hälften av framtidens bristyrken bland sjuksköterskor. Störst efterfrågan är det på psykiatrisjuksköterskor vilket bland annat leder till långa väntetider för patienterna inom psykiatrin. Operationer får ställas in när det saknas både operations- och narkossjuksköterskor och vårdköerna växer.

Södertälje sjukhus, där Antonio är anställd, är inget undantag. I dagsläget saknas ungefär 25 sjuksköterskor i verksamheten och den spanska rekryteringen fortsätter.
– Vi ser rekrytering av kompetenta sjuksköterskor från Spanien som mycket värdefull. Vi har ständigt bemanningsfrågan högt på agendan, då det inte alltid är lätt att hitta sjuksköterskor på hemmaplan. Att rekrytera från Spanien har varit lyckosamt - nu har vi ytterligare fyra sjuksköterskor på ingång därifrån. De börjar här i april/maj och det ser jag verkligen fram emot, säger Annelie Lennberg, verksamhetschef för vårdavdelningar och mottagningar vid Södertälje sjukhus.

Sjukhuset anlitar ett rekryteringsbolag som söker upp läkare, sjuksköterskor och tandhygienister som kan tänka sig att börja på ny kula i Sverige. Företaget tillhandahåller svenskundervisning till B-nivå och hjälper den spanska vårdpersonalen med pappersarbetet, bland annat med ansökan om svensk sjuksköterskelegitimation från Socialstyrelsen.

Sedan 2008 har 52 spanska sjuksköterskor fått svensk legitimation, Antalet ökar stadigt och toppade förra året med 17 stycken. Antonio är den enda som arbetar vid Södertälje sjukhus, hans kolleger finns bland annat i Norrtälje, Skövde och Uppsala.

Med Bolognadeklarationen från 1999, vars syfte var att harmonisera de olika universitetsutbildningarna inom EU, har det blivit enklare att arbeta inom legitimationsyrken i andra europeiska länder. Precis som svenska sjuksköterskor har Antonio en treårig akademisk utbildning med omvårdnad som huvudämne. Däremot är sjukvårdens organisation annorlunda och det var mycket som var nytt för Antonio när han började på den akutgeriatriska avdelningen. Han ger några exempel:
– I Spanien är systemet mer hierarktiskt och läkaren bestämmer det mesta. Här är det mer en dialog mellan yrkesgrupper, och tillsammans med patient och anhöriga.
När en patient är medicinskt färdigbehandlad i Spanien skrivs de ut direkt till hemmet och får söka till exempel rehabilitering via vårdcentralen. I Sverige genomförs bland annat en social planering där alla blir lyssnade på och det finns ett helt annat skyddsnät för patienterna utanför sjukhuset. Samtidigt finns det många äldre här som är helt ensamma, det förvånade mig mycket, säger Antonio.

På spanska sjukhus sköter undersköterskor mycket av den basala omvårdnaden, även anhöriga får hjälpa till med enklare saker som matning. I Sverige ingår det i Antonios arbetsuppgifter, tillsammans med undersköterskorna vilket han uppskattar. Teamarbetet fungerar bra och de hjälper varandra när det behövs.

Däremot saknar han att några av de medicinsktekniska arbetsuppgifter som sjuksköterskorna normalt sköter i Spanien. Som att ta blodprover från artärer eller suturera enklare sårskador. I Sverige är det läkarens uppgift.

Som ny på avdelningen skulle han få fyra veckors introduktion, men efter att ha avslutat den tredje tyckte chefen att han var redo att stå på egna ben.
– Jag protesterade, men hon stod på sig. Och det stämde, jag klarade det, säger Antonio och skrattar.

I Spanien tjänade Antonio motsvarande 15 000 kronor i månaden. Nu har han en grundlön på 24 500.
– Men den äts upp av högre skatter och dyrare omkostnader, så det går ungefär jämnt ut.

Första tiden gick mycket energi åt att klara språket och göra sig förstådd. Under den perioden ville han helst bara utföra sina uppgifter utan att prata allt för mycket med patienterna. Men sakta gick det lättare och lättare. Han tycker att han fått väldigt bra stöd av kollegerna och patienterna är för det mesta positiva. Att ungefär 90 procent av dem berättar att de varit på Solkusten när han berättar om sitt ursprung öppnar för trevliga möten i vården.

Är du aldrig rädd att göra ett misstag på grund av språket?
– Som sjuksköterska måste jag alltid dubbelkolla allt jag gör, det är jag van vid. Om jag ska ta bort en kateter eller ge ett läkemedel som jag inte känner till frågar jag alltid en extra gång innan. Medicinerna är för det mesta de samma här, men namnen är annorlunda. Då slår jag upp det i journalsystemet.

Men visst har det hänt att det blivit smärre missförstånd. Han berättar om när han skulle dokumentera en patients tillstånd som bra, men glömde det lilla tillägget av till- före ordet stånd. Som tur var upptäckte hans kollega det innan journalen hann skickas vidare

På caféet vid tågstationen har Antonio tömt pappmuggen med kaffe. Klockan är snart tre och mörkret börjar sänka sig utanför fönstret. Vissa saker är lättare att anpassa sig till än andra. Han gillar det svenska kaffet och det blir ganska många koppar per dag.
– Jag har inte klarat att ställa om till svenska mattider, så på jobbet dricker jag bara kaffe. Lunch blir det tillsammans med Pilar hemma vid fyra, halv fem och middag vid tio, om jag jobbat kväll.

Han trodde att kylan skulle bli det svåraste, men mot den finns det ju varma kläder. Den stickade halsduken har han behållit på under fikastunden.
– Det värsta är mörkret. När november kom blev jag så trött och ville bara sova hela tiden . Det påverkade också humöret. Pilar nickar instämmande. Till och med hunden Noa reagerade på samma sätt och bara sov, berättar de.

Annars trivs de bra i Södertälje. Tvårumslägenheten är fin och förhoppnings kan Pilar snart få ett personnummer så att hon också kan börja studera svenska och söka jobb. Hon är undersköterska från hemlandet.

Till påsken åker de hem till Spanien på semester. Längtan efter familjen finns där hela tiden. Hur länge de stannar i Sverige får framtiden utvisa. Antonio tror att det dröjer minst fem år innan arbetslösheten för sjuksköterskor minskat i Spanien. Innan dess är det inte aktuellt att flytta hem. Men inför nästa november då mörkret lägger sig över Sverige är de åtminstone förberedda.

Text & foto: Sanna Björkman