Den 1 november är en nationell helgdag i Spanien. Då firas “Todos los Santos”, alltså Alla helgons dag. Under högtiden är det tradition att minnas och hedra sina döda genom att till exempel besöka kyrkogården. Ett annat obligatoriskt inslag är att äta så kallade “Buñuelo de viento” – söta, friterade bullar fyllda med vaniljkräm. Det sägs att för varje bulle du äter räddar du en själ från att hamna i skärselden.

På vissa håll i Spanien firas högtiden med sedvänjor som sticker ut. Sydkusten listar några av de mest intressanta traditionerna som firas i anslutning till “Todos los Santos”.

Feria de Brujas – Barcelona
Natten till första november samlas människor i Sant Feliu Sasserra, i Barcelonaprovinsen, för att minnas de kvinnor som anklagades för att vara häxor i Katalonien på 1600- och 1700-talet. “Feria de Brujas” är en festival för häxor. Sent på kvällen iscensätts en häxbränning av María Pujol. Hon sägs vara den sista kvinnan som den fruktade Cosme Soler, även kallad Tarragó, hade ihjäl.

Under första november fylls gatorna sedan av marknadsstånd med olika hantverk. Den som vågar kan få sina kort spådda eller sin framtid siad. Allt sker i magins tecken för att hylla de oskyldiga kvinnor som gick ett hemskt öde till mötes.

Los Tosantos – CádizDen som någon gång pratat med en Cádizbo vet att de har en dialekt där slutet av orden många gånger inte uttalas. I Cádiz firas följaktligen “Tosantos”, vilket är en hopslagning av orden “todos” och “santos”. Här uppmärksammas högtiden med en matfestival som har en något speciell ingrediens. Det är nämligen inte människorna i det här fallet som klär ut sig - utan maten. Bli inte förvånad om du stöter på en gris i klänning och peruk eller ett gäng fiskar utklädda till de tre musketörerna.

I vanliga fall anordnas tävlingar på de två största marknaderna i Cádiz. Där koras det mest kreativt dekorerade marknadsståndet. I år har föreningen som anordnar tävlingarna bestämt sig för att ställa in tävlingarna på grund av pandemin. Istället kommer det finnas fyra partytält utanför marknaderna och där kan besökarna kika på en utställning av utklädd mat. Utställningen pågår 29 och 30 oktober.

La luz de las ánimas – Zaragoza
Även den minst vidskeplige kan få kalla kårar av byn Trasmoz, i provinsen Zaragoza. Byns belägenhet på en kulle med den snötäckta bergstoppen Moncayo vilandes i bakgrunden och borgen som stoltserar på kullens topp gör den som hämtad ur en filmkuliss. Med sina knappt hundra invånare skulle det kunna vara en intetsägande plats, om det inte vore för att det är en av de mest mytomspunna byarna i Spanien. Enligt legenden vilar det nämligen en förbannelse över samhället, som lockar till sig andar och häxor.

År 1512 uppstod en konflikt om vatten mellan Trasmoz och det mäktiga klostret Veruela. Tvisten blev så hetsig att klostrets överhuvud kastade en förbannelse över byn. Det var inte det första bråket mellan byn och klostret. Cirka 250 år tidigare hade Trasmoz vägrat underkasta sig klostret. Abboten i klostret beslöt sig då för att att stänga ute byn och dess invånare ur himmelriket för all evighet. Det gör Trasmoz till det enda spanska samhället som är utfryst ur den katolska kyrkan.

Den enda som har befogenhet att upphäva förbannelsen är påven, men än i dag har ingen av dem förbarmat sig över byn. Invånarna i Trasmoz låter sig inte nedslås av det. Istället firar de den 31 oktober varje år “La luz de las ánimas”, alltså andarnas ljus. Dagen är fylld av musik och förberedelser. Hela kyrkogården och kullen täcks av dekorerade pumpor. På kvällen hålls en procession för att hjälpa vilsna själar att hitta hem.

Monte de las Ánimas – Soria
Poeten och författaren Gustavo Adolfo Bécquer skrev år 1861 berättelsen “El monte de las ánimas”, andarnas berg. Verket utspelar sig i staden Soria och handlar om själar som återuppstår. Han visste antagligen inte då att berättelsen skulle ge upphov till en tradition som såhär 160 år senare fortfarande skulle firas i Soria.

På kvällen den 31 oktober fylls Soria av skelett, onda andar och munkar från tempelherreorden. De rör sig i en parad upp mot andarnas berg “El monte de las ánimas”. Enligt Gustavos berättelse var det dit som andarna sökte sig. Besökarna brukar ha med sig facklor för att lysa upp den mörka oktobernatten.