Samtalet med två av mina äldsta vänner i Spanien inleddes under en brunch före jul. Jag minns inte hur vi kom in på det, men mina vänninor bor och jobbar i Málaga och går ut betydligt mer än jag då de inte har några barn. Jag tror det började med en klagan över att det inte längre finns några ställen att gå ut på i centrum. Va, vad menar ni?, tänkte jag pafft och protesterade. Det finns ju massor! Men de var så irriterade och bestämda i sin åsikt - att Málaga centrum inte längre är för Málagaborna, det är för dyrt och alla vanliga, billiga ställen som alltid funnits har trängts bort av de stora franchisekedjorna - att jag till slut bet mig i tungan.

Jag visste inte hur jag skulle förklara för dem att de hade fel. Jag kände att jag inte riktigt vågade insistera eftersom jag inte längre bor mitt i smeten. Kanske hade de redan då sått ett litet frö om att det möjligen låg något i vad de sade. Men min egen bild av utvecklingen var så väldigt långt ifrån deras. Förra helgen sågs vi igen och var då ute och gjorde stan i just Málaga. Vi halkade åter in på samma ämne och jag försökte vara ödmjuk, lyssna och inte bara mumla min egen sanning tyst för mig själv.

Jag har bott i Málaga centrum i ungefär fyra år samt en liten bit österut, i Pedregalejo, i ytterligare fyra år. Totalt åtta år alltså. Jag flyttade dock därifrån för elva år sedan. Men jag har på nära håll upplevt hur det såg ut för elva år sedan och inte minst för 15 och 20 år sedan. Jag älskade Málaga från första dagen, men det var en helt annan stad än det är idag. I ärlighetens namn var det inte många Málagabor som bodde i centrum på den tiden heller, av helt andra skäl än idag. Och turister fanns det få av, nästan inga alls faktiskt. Ingen som flög till Málagas flygplats, brydde sig om att besöka staden.

I gamla stan som i princip är stadens centrum, fanns mängder med ödetomter, förfallna tomma hus och mörka gränder man helst skulle hålla sig borta ifrån. Det fanns knappt några hotell eller restauranger med internationellt kök, absolut inga Michelinstjärnor eller "fine dining”. Å andra sidan var det en charmig stad, 100 procent autentisk, spansk, andalusisk. Det var Málagabornas stad som de strosade runt i på kvällar och helger och det var billigt både att bo och att roa sig.

Men den antika arkitekturen blödde och jag saknade influenser utifrån, visst är det väl mixen man vill åt? Den som är blodådran i de mest levande och vibrerande städerna? Och jag sörjde faktiskt aktivt att inga av turisterna på Costa del Sol ville komma och lära känna mitt älskade Málaga.

Så vände allt, något hände. Det började så smått men tog fart och blev till en lavin. Idag är bilden av Málaga den raka motsatsen. Så mycket bra saker har hänt på alla fronter, turism, kultur, näringsliv. Jag har sett det med egna ögon och tycker att Málaga är värd detta, all den positiva uppmärksamheten. Men jag jobbar också i fastighetsbranschen där sagan om Málagas framgång blivit ett mantra för alla som vill sälja in Costa del Sol till den nya generationen på väg att etablera sig här. Jag rör mig mycket med likasinnade och vi säger alla samma sak. Har jag blundat för de negativa konsekvenserna?

Det är inte bara vi mäklare. Det är politiker, företagare, näringsliv och inte minst media. Det skrivs hyllmeter i spansk media om hur trendigt Málaga blivit och det är nästan alltid en bild befriad från kritik eller ifrågasättande. Förutom möjligen när det rör sig om skyskrapor, då höjer folk sina röster.

Mina vänner är arga för att utbudet av barer och restauranger blivit det samma som i alla stora europeiska städer, att dagens Málaga lockar till sig skräpturism och att de fina, nya restaurangerna är för dyra för Málagaborna. För att inte tala om bostäderna. Som antingen hyrs ut per natt via Airbnb eller till utländsk arbetskraft som kan betala flera tusen euro i månaden för en lägenhet i stan. Málagabornas löner har inte gått upp i takt med att deras stad ökat i attraktionskraft. Välutbildade spanjorer som för länge sedan blivit vuxna, tvingas hyra ett rum eller dela lägenhet.

Jag är kluven. Ingen av oss vill såklart att Málagas själ ska försvinna, att det ska bli ett centrum med bara internationella kedjor eller svindyr gourmet eller alkoholstinna, skrikande möhippor och svensexor som drar fram längs gatorna. Ett tivoli för utländska besökare, utan ett verkligt liv som pågår parallellt. Men inte heller tycker jag att det var bättre förr. Jag tycker det borde finnas plats för allt och alla. För det nya, dyra och eleganta. För det som alltid har funnits. Själva essensen av Málaga är ju just det kosmopolitiska, det är alltid det som har varit stadens kärna. Ända sedan fenicierna kom. Den har aldrig bara varit en sak.

Är det på väg åt fel håll eller ej? Är utvecklingen i Málaga ett problem eller en frälsning? Går det att förvandlas från larv till fjäril utan att någon blir lidande? Kan en stad vara allt det fantastiska som Málaga är idag och ändå vara nära, tillgänglig, billig, en plats för alla att bo och leva på? Vilka stockholmare har idag råd att bo i Stockholms innerstad? Ändå finns det hyresrätter och svenskar har betydligt högre löner än Málagaborna. Finns det ett både och? Både en vacker populär stad och en möjlighet för vanliga människor att ta del av utbudet?

Vem äger sanningen? Jag tror på utvecklingen och att den som skett i just Málaga, på det stora hela är positiv. Men visst är det en balansgång och viktigt att utvecklingen sker på rätt sätt. Balanserat. Vi är alla en del av den framtiden. Vi måste fundera på hur vi vill ha det och hur vi kan vara med och påverka i rätt riktning. När vi gick ut tillsammans sist ville jag utforska en av de nyöppnade, dessutom svenskägda restaurangerna. Men jag vill ändå slå ett slag för att vi ser till att “los bares de toda la vida” också lever vidare. Ska vi säga varannan? Minst.