När jag skriver det här är det fredag morgon, vår fjärde resdag på vår tågluff mellan Málaga och Ängelholm som blir vårt första stopp i Sverige. Det händer mycket med en när man är på resande fot. Jag är ganska känslig för mycket intryck och blir lätt stressad när det är mycket folk, ljud och jag samtidigt måste koncentrera mig för att hamna rätt. Rätt station, rätt plattform, i rätt tid. Jag befinner mig väldigt långt utanför min komfortzon och det är inte enbart härligt.

Däremot tror jag det är väldigt bra för mig. Det är lätt att med åldern falla till föga för bekvämligheten och inte pusha sig själv i onödan. Men då stannar man i utvecklingen, kanske att man till och med går tillbaka lite, låter den där högkänsligheten ta över mer och mer. Det jag ser är ju att jag kanske visserligen inte lullar runt i ett avslappnat “mood” med min backpacker ryggsäck, sover, läser och mediterar, men jag klarar av det.

Vi reste från Málaga med AVE-tåget till Barcelona via Córdoba och sedan med franskt höghastighetståg till Perpignan där vi sov vår första natt. Första dagen handlade det mest om att den extrema resfebern jag hade haft och som eskalerat fram till avgång tills det kändes som om jag skulle explodera, skulle lägga sig. Och att det var väldigt varmt. Och att jag insåg ganska snabbt att jag packat alldeles för tungt! Istället för en smidig rullväska, valde jag en klassisk backpacker ryggsäck som jag dessutom fyllt alldeles för väl. Efter en dag hade jag ont i både rygg och höfter.

Dag två åkte vi vidare från Perpignan till Geneve med byte i Valence. Dessa båda dagar gick allt så smidigt att jag knappt kunde tro att det var sant. Spanska AVE och franska Inoui var en fröjd. Allt i tid, bekväma tåg med lagom mycket folk. fritt WIFI och cafévagn. Här kände jag mig som ett tågluffarproffs. Allting blev dock lite mer komplicerat i Schweiz. Plötsligt förstod jag inte språket och jag insåg att vi var utanför EU. Ja, jag vet ju att Schweiz inte är med i EU men hade inte tänkt att det skulle påverka oss.

Roamingen är ju mycket dyrare, valutan en annan och överlag blev jag chockad av hur dyrt det var. Vår dyraste middag hittills på resan var Burger King i Geneve. Två vanliga meals för nästan 60 euro. Papperspåsen med all mat gick dessutom sönder när jag gick över sista övergångsstället på vägen tillbaka till hotellet. Maten åkte långsamt i backen och där stod jag med risk för mitt eget liv mitt i gatan och försökte rädda vad som räddas kunde. Men BK-mat för 60 euro låter man inte gå till spillo! Det kunde blivit värre, bara några pommes och lite läsk blev kvar på gatan.

Tredje dagen skulle vi åka till Frankfurt och hade ett byte i Olten. Inför resan var jag beredd på det mesta, inställda tåg, strejker, strul och förseningar. Jag hade läst ganska många inlägg i gruppen Tågsemester på Facebook och visste att mycket kan hända. Och det var nu jag började se det med egna ögon. I Geneve kom vårt tåg inte upp på tavlan. Som tur var fanns personal att tala med och som förklarade att jag bara skulle åka till Morges istället och där byta till Olten för vidare färd mot Frankfurt.

I Olten hände samma sak. Det fanns plötsligt inget tåg till Frankfurt utan vi fick först åka till Basel. Det gick inte heller att åka till Frankfurt centralstation (där jag hade bokat vårt hotell) utan vi var tvungna att hoppa av i Frankfurt Syd. Därifrån gick det dock ett tåg ganska direkt till centralen. Allting slutade bra, vi kom dit vi skulle och mindre än en timme senare än beräknat. Men hela dagen levde jag med en känsla av osäkerhet och ovisshet.

Väl i Frankfurt lyckades vi dock promenera rakt in på bästa restaurangen. Det tog nästan en timme innan maten kom, men det var en riktig tysk sylta och jag kände att jag fick revansch för att vi ätit på en snabbmatskedja kvällen före! Det var mörkt trä, rödvitrutiga dukar, vildsvin på väggarna, en stor tysk man som beställde in en halv gris, gulaschsoppa och, öl, cola och snaps. Det var gemytligt och äkta vara och vi åt var sin gigantisk schnitzel med bratkartoffeln för halva priset jag betalat på Burger King i Geneve. I Frankfurt fick vi även sätta på oss långärmade tröjor och det var stort.

Morgonen efter, som alltså är idag när jag skriver detta, skulle vi resa ganska tidigt för att ta oss hela vägen till Ängelholm via Hamburg och Köpenhamn. Det började med att mamma messade om ett brandattentat på stationen i Lund med inställda tåg och förseningar som följd. Vi får se hur det ser ut när vi kommer så långt. Givetvis kom inte vårt tåg till Hamburg upp på tavlan nu heller utan vi var tvungna att återigen först ta oss till Frankfurt Syd.

Vi kom iväg med ganska liten marginal för att där hoppa på vårt tåg. Som dock stod som inställt när vi väl kom till Syd. Jag frågade en person som arbetade på stationen som sade “nej, det är inte inställt, det går nu” och pekade upp på en perrong. Vi sprang upp och ja, där kom mycket riktigt ett tåg till Hamburg som egentligen skulle gått en timme tidigare.

Vi tog inga risker utan klämde oss på. Tågen här är kilometerlånga, men alla gick på i samma vagn och under en lång stund gick det inte att komma varken fram eller tillbaka. Till slut hittade vi dock två platser och än så länge har ingen kastat bort oss.

Vi har ju fel biljett så vi får se hur det går. Men generellt har det varit få kontroller, förutom i Spanien och Frankrike där allt kontrolleras noggrant innan passagerarna ens får komma ombord. Samt en gång i Schweiz när vi lyckats sätta oss i första klass. Vi var väldigt imponerade över hur fina de schweiziska tågen var! Men där fick vi inte sitta kvar... Passen har vi inte visat en enda gång trots att tre landsgränser passerats.

Jag är så lycklig över att jag har en hel månads semester. Tror det är första gången i mitt liv! För ärligt talat, det är inte direkt semester att resa med tåg genom Europa. Inte med min personlighet. Jag trodde jag skulle varva ned mer än vad jag gjort, läst en bok, tittat på en serie. Å andra sidan njuter jag mycket av att titta ut genom fönstret. Schweiz var sagolikt vackert, men överallt har det varit fantastiskt att följa hur landskapet långsamt förändras och alla länders unika natur!

Vi har även spelat ett otal partier UNO och skitgubbe, ordleken, “Veo veo” och gissa personen jag tänker på. I övrigt är min son mest intresserad av om och hur bra Internet fungerar på olika tåg. Fast han har lärt sig otroligt mycket annat också. Bland annat att ha tråkigt. Kanske den största lärdomen av dem alla.

Hur det än går så är jag ganska säker på att vi kommer göra om detta i framtiden. Man lär sig mycket genom att göra det en gång och den lärdomen vill jag säkert använda mig av. Nästa gång lägger jag sannolikt upp resrutten lite annorlunda och inte minst, packningen! Man kan ju resa snabbaste vägen eller göra en riktig tågluff av det.

Vi gör ett mellanting där vi tar fyra dagar på oss upp och fyra dagar ned, med tre hotellnätter i vardera riktning samt några timmar extra på de flesta platser för att hinna se oss lite omkring i staden. Jag är inte säker på att det är bästa sättet. Vi får se hur det känns med lite distans till allt och hur det går på hemvägen. Först ska vi dock njuta av drygt tre veckor i Sverige!

Helt klart är att det gör något med en att resa. Det händer massor inombords, skakar om, gör en mer ödmjuk, nyfiken, öppen, tacksam för det man har. Och denna gång behöver vi inte ha dåligt samvete för att vi bidragit till koldioxidutsläppet. Kanske det allra viktigaste efter en sommar med kraftig klimatångest. Jag har gjort ett “statement” för mig själv. Allt började med en längtan efter att se om det gick. Och det går, det går.