Det senaste kapitlet skrevs förra veckan, när de två datorer som tillhört tidigare kassören Luís Bárcenas visade sig ha raderats.
Bárcenas är huvudfiguren i denna härva, som exploderade på allvar när det visade sig att den tidigare PP-kassören har 53 miljoner euro på konton i schweiziska banker.

Det finns två vitt skilda versioner om det inträffade. En målas upp av media och är ytterst sannolik, medan den andra är den som vidhålls av PP-ledningen och som övertygar få, om någon.

Ett flertal medier, främst El País och El Mundo, har publicerat mängder av uppgifter som pekar på att det förekommit omfattande svart bokföring i Partido Popular. Huvudbeviset är handskrivna böcker av Bárcenas, som anger anonyma bidrag från storföretag och bland annat extralöner kontant till många i partiets tidigare och nuvarande ledning. Trots den massiva dokumentationen fortsätter Partido Popular, med regeringschefen Mariano Rajoy i spetsen, att förneka anklagelserna.

PP:s version är att Luís Bárcenas lurat partiet på miljonbelopp, som han behållit själv. De har därför försökt föra eget åtal i målet, men kastades ut på grund av ideliga försök att sabotera utredningen.

Det är svårt att tro att en person som Bárcenas, som haft ledande ansvarspositioner i PP i 20 års tid och som befordrades till kassör av Mariano Rajoy, skulle ha agerat på egen hand utan partiledningens kännedom. Särskilt svårt är det att tro att någon skulle kunna svindla mer än 50 miljoner euro från partiet, utan att någon reagerat.

Men sedan finns också vedertagna fakta som är minst sagt komprometterande för Partido Popular och som gör talesmännens försök att förneka dem som ytterst pinsamma. När Gürtel-skandalen exploderade 2009 hävdade PP att det rörde sig om en komplott mot partiet och de lyckades även få den första utredningsdomaren, Baltasar Garzón, avstängd. Senare yttrade Mariano Rajoy om Bárcenas och de övriga misstänkta att "ingen kommer att kunna bevisa att de inte är oskyldiga". Bárcenas presenterades som en modell av hederlighet.

Långt efter att PP uppgivit att Bárcenas kastats ut från partiet har det visat sig att han fortsatt att lyfta en månadslön på 18 000 euro, i 14 utbetalningar om året. Frågad om detta uppgav partiets generalsekreterare María Dolores de Cospedal i en nu klassisk tundvrickning att det var fråga om ett "avtalat avgångsvederlag, i delbetalningar, i form av en simulerad anställning".

Frågan alla ställer sig men som ingen i PP vill besvara är: Varför fortsätter man att betala en jättelön till en person som inte bara slutat arbeta för partiet utan som de dessutom officiellt anklagar för stöld?

Ytterligare fakta: Tre dagar efter att tidningen El País avslöjat att Bárcenas hade miljonkonton i Schweiz och medan den tidigare kassören var föremål för ingående förhör skickade Mariano Rajoy ett SMS till Bárcenas där han skrev "Upp med hakan. Var stark! Jag ringer dig imorgon.". Bara dagar efter att meddelandet skickats intervjuades Rajoy på radion och när reportern frågade när han haft kontakt med Bárcenas sist svarade Rajoy att "det minns jag faktiskt inte".

Samtidigt som Partido Popular uppgav att de kastat ut Bárcenas från partiet lyfte kassören alltså 18 000 euro i månaden, hade eget kontor på högkvarteret Cálle Génova, tjänstebil med chaufför och dessutom betalda advokater.

En avsevärd vändning skedde när Bárcenas, ytterst sent enligt många, häktades. Han gjorde sig då av med sina PP-betalda advokater och ändrade sin version. Han medgav plötsligt att de svarta räkenskaperna är äkta och att han hela tiden agerat på partiets order.

Partiledningen reagerade genom att i mars bryta sig in i Bárcenas arbetsrum och lägga beslag på alla inventarier, inkluderat två datorer. Bárcenas stämde PP och uppgav att det i datorerna finns avgörande information för utredningen. Av någon outgrundlig anledning förskastades Bárcenas anmälan i april och först i augusti efterlyste utredningsdomaren Pablo Ruz de två datorerna. Motvilligt överlämnades de flera dagar efter kallelsen till domstolen, men då var den ena raderad och den andra saknade helt hårddisk.

Partido Popular hävdar på fullt allvar att de raderat innehållet av respekt för personskyddslagen, för att datorerna skulle brukas av andra anställda. Vi talar alltså om de datorer som partiet lät konfiskera av sin tidigare kassör, som de anklagar för att ha stulit miljonbelopp från partiet.

Det paradoxala i hela historien är att ingen formell utredning pågår mot Partido Popular för varken olaglig finansiering eller skattebrott. I det första fallet är olaglig partifinansiering inte ens klassat som brott, medan de förmodade skattebrotten mycket väl kan ha preskriberat.

Partido Popular kan sålunda gå juridiskt helskinnade ur det hela. Frågan är dock är hur länge de politiskt kan hålla ut. Historien är minst sagt pinsam.