Den här gången är det varken tidningarna El País eller El Mundo som hävdar att PP haft svarta räkenskaper. Ej heller är det oppositionspartiet PSOE utan det är utredningsdomaren i Gürtelmålet, Pablo Ruz. Samme domare som inte såg till att beslagta nödvändiga datorer och gästböcker innan PP hann utplåna dem.

Man ska vara väldigt naiv eller blind PP-anhängare för att inte inse att enorma summor pengar undanhållits extern insyn. Den som hårdnackat försvarar Partido Popular försöker vid det här laget åberopa att alla partier handlat likadant. Detta är väl inte otänkbart, men nu råkar bevisföringen mot just PP vara överväldigande och dessutom råkar de sitta i regeringen med egen majoritet.

Jag vet inte vilket som är mest upprörande, om det är skattefifflet och korruptionen i sig, eller de uppenbara lögner som ett flertal av partiets högsta ledare gjort sig skyldiga till. De verkar varken ha eget samvete eller minst respekt för allmänhetens intelligensnivå.

Utredningsdomarens konstaterande att svart bokföring verkligen förekommit under lång tid utgör lång näsa för PP-topparna, som redan som sagt borde ha rekordlånga näsor för sina ideliga lögner. Skandalen vore nästan roande om det inte vore för det faktum att det är dessa personer som styr den spanska skutan genom dess svåraste storm på åtminstone 80 år.