Moros y Cristianos (morer och kristna) är historiska iscensättningar av frigörelsen från de muslimska härskarna under den så kallade La Reconquista (återerövringen). Från 1100-talet och fram till utvisningen 1492 av den siste moriske härkaren Boabdil i Granada, återtogs områden ett efter ett av de katolska styrkorna. Drygt hundra år senare fullbordades utrensningen genom utvisningen 1609 av alla muslimer ur landet.

Reconquistan var dock inte ett renodlat religiöst krig mellan kristna och muslimer, då många moriska kejsare i omgångar lierade sig med katolska kungar mot någon rivaliserande taifa-kung, eller ”rais”. Det är först senare som den tilldelades denna karaktär.

Dagens firande av Moros y Cristianos har sina rötter i 1800-talet, men det var efter inbördeskriget som det förvandlades till folkfester med en utpräglad religiös karaktär. Katolikernas triumf över de ofrälse passade som handen i handsken för Francospanien, där kyrkan hade en avsevärd makt. Den sekularisering som följt med demokratiseringen i Spanien har inte haft någon dämpande effekt på firandet, men däremot har samhällen som Crevillente valt att slopa termen segrare och besegrade.

Festligheterna varar normalt flera dagar och inkluderar teaterspel med hundratals deltagare, som skildrar återtagandet av samhället av de katolska styrkorna, från morerna. Som regel hålls festligheterna i anslutning till det lokala skyddshelgonet, som ofta tillskrivs en gudomlig delaktighet i triumfen. Festerna utgör en explosion av sinnesintryck, med både färgglada dräkter, musik och krutsmällar. Musikstyckena är ofta specialkomponerade för festligheterna.

I tre samhällen är festligheterna förklarade av internationellt turistintresse. De är Alcoy och Villajoyosa, i Alicanteprovinsen samt Caravaca de la Cruz, i Murcia. Ytterligare tolv samhällen har festligheter som är förklarade av nationellt turistintresse, ett av dem är Crevillente (Alicante).

I fjol firade Moros y Cristianos 50 år i Crevillente. Festen hålls till det lokala skyddshelgonet Francisco de Assis ära och infaller första helgen i oktober. I år firas det 1–4 oktober. Lokalborna är speciellt stolta över att festen inte har segrare och förlorare, vilket presenteras som ett exempel på samförstånd. Dessutom ges kvinnorna en framskjuten roll i firandet, till skillnad mot på många andra platser.

Hur är detta då möjligt? Jo, historien förtäljer att Kung Alfons X av Kastilien (kallad ”Den Vise”) i mitten på 1200-talet skickade ett sändebud till den moriske härskaren i Crevillente. Syftet var att tvinga härskaren att förnya ett trohetslöfte, efter flera försök till uppror. Den moriske ”rais” vägrade dock och blev sedermera tillfångatagen. Vad som skedde därefter var att morerna bad kung Jaime I av Aragonien om hjälp. Mot ett löfte om att underställa sig Aragoniens rike befriades härskaren i Crevillente och på så vis kan festligheterna i samhället idag avslutas med glädje i båda lägren.

Crevillentes befolkning förblev trogen de kristna och var övervägande muslimsk fram till 1609. Utvisningen av muslimerna ledde till att innevånarantalet i samhället sjönk till en tredjedel.

Moros y Cristianos firas i Crevillente med ett flertal parader och slag. Varje sida har hela sex samfund ”comparsas” som var och ett har mer än 100 medlemmar. De representerar bland annat beduiner, almogávares, berber och marockaner liksom asturier, kastiljaner och riddare under El Cid. Musiken består av både pasodobles och moriska symfonier. I tågen går vuxna och barn, några på vackert utsmyckade vagnar. Sista dagen firas frigörelsen av den moriske härskaren med saluter och klockringning i kyrkorna.

Mer än 300 samhällen i både Spanien och Latinamerika firar Moros y Cristianos varje år. I Málagaprovinsen kan man uppleva festligheterna i Alfarnate, Atajate, Benadalid och Benalauría, samhällen vars namn vittnar om deras moriska ursprung. I Cádizprovinsen arrangeras skådespelet i Benamahoma, nära Grazalema.

Mer information: https://en.wikipedia.org