Min första påsk i Málaga var 2004 och jag var kär, både i min spansklärare som jag dejtade i hemlighet och i staden. Min flirt var ett inbitet fan av påskprocessionerna sedan barnsben och möjligen var det först året efter som han faktiskt tog med mig ut i offentligheten, men trots att vår kärlek inte höll i sig så länge efter det, så var det ändå han som förmedlade passionen för Semana Santa. Och det är jag tacksam för. För Málagaborna är passion för övrigt ett ord starkt förknippat just med Jesus och påsken.

För mig har det i ärlighetens namn aldrig handlat så mycket om religion. Jag betraktar mig själv som troende men inte religiös och känner ingen dragning till de katolska traditionerna i övrigt. Påskprocessionerna är dock så mycket mer än religion och tro. Samtidigt är det just den seriösa bakgrunden som gör att det inte känns som ett jippo som skulle kunna vara fallet.

En icke-katolik kan njuta av stämningen på gatorna, musiken, rökelsen, folkvimlet och maten, men det är för att det är allvar för alla dem som deltar och att det i grunden finns en historia som berättas, som passionen vibrerar i luften. Känslorna och hängivenheten är på riktigt. Och det kan man inte avskärma sig ifrån, vilken tro man än har. Det är samtidigt en inbjudande, generös, inkluderande högtid. Kanske för att just dessa ord även beskriver Málagabornas personlighet.

Jag läser på Wikipedia att det är fel att kalla nästa vecka för Påskveckan som jag slarvigt brukar göra. Påskveckan är i själva verket veckan som kommer efter påskafton. På svenska heter den Stilla veckan men kallas även på svenska för Passionsveckan. Vilket definitivt är ett bättre uttryck än Stilla veckan. I Málaga är Semana Santa allt annat än stilla. Málagaborna går bokstavligen man ur huse för att se de totalt 45 processionerna mellan “Domingo de Ramos” och “Domingo Resurreción”, det vill säga mellan Palmsöndag och påsksöndag (uppståndelsen).

Det bästa är att ta tåget till Málaga sen eftermiddag/tidig kväll (lämna bilen hemma), att vara på plats redan före skymningen och att ställa in sig på att strosa runt i alla fall till 23-tiden. Bra skor behövs och en mental inställning som klarar av mycket folk, trängsel och köer även om det ibland bara handlar om att ta sig över en gata. Trafiken är avstängd på många ställen, men även gångtrafikanter styrs via särskilda övergångar längs med processionernas rutter. Utplacerade läktare och stolar är för dem som betalat och det går alltså inte att bara sätta sig ned någonstans där det ser ledigt ut.

Det är lätt att falla för frestelsen att hålla sig på de bredare stråken där det går att andas och där man vet att de flesta processionerna passerar vid något tillfälle, som Alameda Principal eller Calle Larios. Men om man vågar sig in i de smalare gränderna, inte minst vid ett hörn eller i samband med start och avslut precis utanför det så kallade templet, så blir det en mer intim upplevelse. Istället för att se det på avstånd, sugs du in i och blir en del av detta känslostarka.

Det är inte så tokigt att bestämma sig för en dag, titta igenom programmet för den dagen och i förväg välja ut några olika platser dit man ska ta sig för att se de olika processionerna. Då har man en plan att utgå ifrån. Sedan lovar jag att bara genom att röra dig planlöst genom gamla stan, kommer du att stöta på fler processioner än du hade tänkt dig och till och med samma flera gånger under samma kväll. Finns det en plan, kan du sedan låta spontaniteten ta över när det känns naturligt.

Äta måste man också göra och det bästa är såklart att göra som spanjorerna, njuta av vimlet och följa strömmarna. Boka inte bord, bestäm inte i förväg var du ska äta utan slink in i ett hål i väggen på en sidogata. Ju trängre och ju mer kaos desto bättre. Behöver du en paus är det bara att gå emot strömmen till ett lugnare kvarter.

Málagaborna är ofta på plats i god tid för sin favoritprocession och står och väntar ganska länge och just längs med processionsrutterna blir det väldigt fullt på barerna. Om det är där du också vill vara måste du ta på dig den spanska kostymen och våga både trängas (utan att vara bufflig) och skrika/vifta med armarna för att få kyparens uppmärksamhet. Att vara typiskt svensk och försynt vänta på att någon ska fråga vad du vill beställa, fungerar inte. Då kommer du förbli både hungrig och törstig.

I övrigt skulle jag säga att Semana Santa inte är veckan att sätta sig vid dukat bord utan att vara mer informell, hänga vid baren och ta in småfat med exempelvis boquerones, friterade minibläckfiskar, skinka eller paprikasallad och skölja ned med cañas, det vill säga öl i små glas. Klarar man inte att trängas är mitt tips att göra precis tvärtom, välja ett mer otypiskt ställe. Förra året hamnade vi till exempel på en Sushirestaurang för det var enda stället med lediga bord när vi inte klarade att stå upp längre.

Om någon tycker att Málaga har blivit lite för turistiskt och att Málagaborna inte längre hänger i centrum, så kan jag lova att just Semana Santa är en tidsresa tillbaka till “den gamla goda tiden”. Málagaborna “reclaimar” och äger sin stad under denna vecka. För oss som var med förr blir den en nostalgitripp till tiden när gamla stan var full av spanska kvarterskrogar och det inte fanns en enda hipp nyetablering.

Här kan ni ladda ned hela programmet och se dag för dag vilka processioner som går vilka dagar, vilka tider, vilka gator och torg de passerar och några hållpunkter att ta fasta på: https://agrupaciondecofradias.com Salida är alltså när de lämnar sitt tempel, Tribuna är den stora läktaren på Plaza de la Constitución, Torre sur är det södra tornet på katedralen, Catedral är katedralen och Encierro är när de återvänder till sitt tempel.

Tidningen Diario Sur har gjort ett eget schema som även inkluderar en liten karta över respektive rutt: https://www.diariosur.es