Efter tre veckor i Sverige, klev vi i söndags på nattåget från Stockholm till Berlin för att påbörja hemresan till Málaga. Dessa fyra sista dagar har varit fantastiska. Det känns som om jag verkligen sugit ut det sista ur den längsta semestern jag haft i mitt liv. Också den mest varierade och annorlunda. Så sent som igår (läs onsdag) upplevde jag lite sorg över att allt snart skulle vara över. Flera månader av planering och väntan, sedan en månad av att befinna sig mitt i äventyret och så plötsligt kastas man tillbaka till vardagen, som om ingenting har hänt.

Men idag vaknade jag med ett pirr i magen.

Idag känns det helt rätt att komma hem och jag känner framför allt en intensiv tacksamhet för alla minnen, människor och platser vi fått privilegiet att se. Och jag är så glad att temperaturen där hemma börjat gå ned och att det enligt prognosen till och med ska bli regn på söndag. Vi kunde inte få ett bättre välkomnande! September!

Om någon missat mina senaste inlägg så åkte vi alltså tåg från Málaga till Sverige 1 till 4 augusti, har sedan spenderat tre veckor med familj och vänner på olika ställen och har därefter ägnat drygt fyra dagar åt att ta oss hem igen. Överlag är jag imponerad av hur smidigt allting gått, förutom några extra tågbyten på vägen upp, har allt klaffat och gått precis enligt min plan. Jag hade planerat allt i detalj i förväg och kunde sedan bara flyta med. Jag var orolig för att jag varit för strikt och att små ändringar skulle ställa allt på ända, men så blev det inte.

Första delen av tågluffen var jag lika delar förvånad över att allt gick så bra och nervös över att något skulle gå fel, att jag skulle missa något viktigt, hamna fel eller att något skulle hända. Under andra delen av tågluffen har jag varit betydligt mer avslappnad och har både kunnat njuta mer och känner att detta med att åka tåg mellan länder i Europa är det mest självklara som finns.

Världen man läser om i media är skrämmande. Det är lätt att känna sig rädd och ledsen över allt som händer. Men när man lämnar sitt hem och rör sig i världen är den inte alls så skrämmande, tvärtom. Så jag kommer hem med mycket mer tilltro och tillförsikt till världen och människorna. Att resa är verkligen viktigt. Jag hade glömt bort det, hur det är att se nya platser, att röra sig på nya stigar. Hur mycket som händer inom en när man är i rörelse.

Nattåget var en upplevelse i sig. Min son Iván älskade det och var alldeles sprallig av lycka hela resan. Vi klev på 16.23 i Stockholm och var framme i Berlin klockan 8.47 morgonen efter. Vi hade reserverat platser i en liggkupé för totalt sex personer, dock blev vi bara fyra som tur var. För det var både varmt och trångt. Så pass att vi fick ha dörren öppen hela tiden, annars hade vi inte kunnat andas.

Vårt resesällskap var trevligt, två unga tjejer på väg ut i Europa. Men tåget var gammalt, ryckigt och ganska obekvämt. Vi hade överslafarna och jag fick djupandas under en ganska lång stund för att komma över min klaustrofobi efter läggdags. Jag somnade så småningom, men var märkligt medveten om tåget hela natten. Maten i den klassiska restaurangvagnen var förvånansvärt god och allt kändes lite retro. Gammeldagslyxigt i all sin obekvämlighet.

Jag föredrar hotell alla gånger, men skulle inte vilja ha det ogjort. Kaffet jag köpte på Lönnkrogen och sippade långsamt, ståendes i gången som friskades upp av ett öppet fönster, när vi närmade oss Berlin, smakade ljuvligt.

Berlin har en enorm tågstation, men är supermodern med fräscha frukostställen och väldigt enkel att förstå sig på. Efter ungefär 1,5 timmes bensträckare, kaffe och smörgåsar, tog vi tåget direkt vidare till Amersfoort i Holland.

Att det blev just Amersfoort var för att det var betydligt billigare än Amsterdam och det ångrar jag inte en sekund. Otroligt mysigt liten stad med en gammal stadsdel omgiven av kanaler. Där blev vi bjudna på middag av holländska kunder till mig. Hotellet som var en sidoverksamhet till puben Long John, var underbart. Små rum och delad dusch och toalett, men fräscht och charmigt och den skönaste sängen jag sovit i på hela resan.

Från Amersfoort åkte vi vidare mot Paris med byte i Rotterdam. Paris var något av en höjdpunkt på resan, en målbild för oss båda. Det enda resmålet som verkligen var ett mål med planer och inte bara en plats att sova. Vi kom fram klockan 17 och hade 22 timmar i staden, vilket kändes en aning stressigt. Vi lämnade bagaget på hotellet som låg nära tågstation Gare du Nord dit vi anlänt och begav oss gående i rask takt i riktning mot Eiffeltornet.

Ögonblicket när vi plötsligt såg tornet på håll, tittade Iván och jag på varandra och bara gapade. Tänk att det fanns på riktigt! Väl där tog vi trapporna upp till andra avsatsen. Jag är så glad att Iván insisterade, men jag stirrade i golvet hela vägen ned. Efter det hade vi gått 20.000 steg och jag fick kapitulera och det blev en taxi tillbaka. Därefter blev det moules-frites och rödvin för mamman. Dagen efter promenerade vi upp till Sacre Coeur och Montmartre som var väldigt mysigt. I övrigt gjorde Paris mig yr av intryck, galen trafik, cyklister som for förbi i 190 och alla med en cigg i mungipan. Ganska skönt att åka därifrån.

Från Paris åkte vi till Narbonne och bodde en natt på ett gammalt kloster och idag (torsdag) avverkar vi sista sträckan via Barcelona och Madrid. Jag kommer hem och känner mig mer som europé än någonsin. Påfylld av en härlig känsla av att Europa kommit mig närmare. Att resa med tåg till Sverige kändes för en månad sedan som en hög tröskel, nu finns den inte mer.

Jag skulle kunna ge ett antal tips och rekommendationer gällande att göra denna resa mellan Spanien och Sverige. Samtidigt finns inget rätt eller fel. Min främsta rekommendation är att våga prova. Jag planerade rutten med hjälp av interrail.eu och verktyget “Plan your trip”. Simultant tittade jag på booking.com för att hitta mysiga hotell på gångavstånd från tågstationerna.

Vi hade bokade sittplatser på de flesta tåg, främst för att det var obligatoriskt samt på ytterligare några när vi skulle åka långt med samma tåg. Vissa dagar åkte vi bara tåg fyra, fem timmar medan vi kom upp i restider på mellan 13 och 16 timmar som mest. Det kändes som en bra dynamik. Man klarar långa resdagar om det finns dagar med luft och tid att se sig om också.

Mitt enda stora misstag var packningen. Jag valde en klassisk backpacker-ryggsäck som jag köpte för ganska många år sedan. Tyvärr är den ganska tung i sig själv och vägde på tok för mycket för att jag skulle kunna göra några längre promenader. Nästa gång blir det rullväska!